Mina favoritspel
Oj över en månad sedan jag bloggade, det har varit fullt ös medvetslös och jag har inte haft tid och lust. Men nu är det dags för en comeback, och vad passar då inte bättre som uppmjukande comeback än en lista? På sommaren blir jag, märkligt nog, alltid mer sugen på tv-spel. Visserligen trivs jag utomhus mycket mer nu på gamla år än vad jag gjorde tidigare, men det är nåt visst med sommaren. Då kan man ta sig tid att gotta ner sig i ett mysigt litet spel då och då. Bli lite nörd igen.
Nåja gör er bereda för mina 6 favoritspel! Varför inte 5? Äh, det är roligt med sex. Heh. Nåja here it goes!
6. Lumines
Det här är spelet: Tetris har växt upp och går på disco. Nej visst är det svårt att förbättra ett spel som redan i stort sett perfekt redan från start, så det var inte heller det Tetsuya Mizugushi syftade på att göra, han ville snarare göra en modern tappning, och enligt mig ett bättre spel. Enkelt förklarat är det block som faller från toppen av skärmen med olika färger på sig, som ska matchas med de andra blocken som redan ligger på spelplanen. Skapar du ett eller flera block med samma färg försvinner de och du får poäng. Dessutom är det frenetiska bakgrunder och tuff japansk popmusik, som för trevlighetens skull kan mixas med att blocken försvinner, oftast ger de nämligen ett beat ifrån sig.
Därför gillar jag det: Det låter ju hysteriskt enkelt och ja... det är det ju också. Det är det som gör det så förbannat beroendeframkallande. Godis, chips, kaffe, tobak och alkohol? Ni kan ju lägga er ner och dö. Ni har inget att hämta här, jag är inte imponerad av er längre. Det är snarare så att less is more helt enkelt. I enkelheten i detta spel blir man fast eftersom man alltid vet att jag kan göra lite, lite bättre ifrån sig nästa gång. Så bara en gång till... kanske två. Tre?
5. Silent Hill
Det här är spelet: Harry Mason är en vanlig enkel författare som åker i sin vanliga enkla bil med sin lilla vanliga enkla dotter Cheryl. De åker in i den till synes vanliga enkla lilla staden Silent Hill, kör av vägen och voltar med bilen. När Harry sedan vaknat upp och kravlat sig ur bilen går allting, nästan bokstavligt, åt helvete. Hans dotter är försvunnen och han beger sig ut i småstaden för att hitta henne. Bara det att den numera är helt förvrängd med rost, ockulta symboler, monster och allt jävla otäckt du någonsin kan tänka dig.
Därför gillar jag det: Jag har beskrivit min fascination för rädsla tidigare, och det finns inget starkare exempel på skräck för mig än Silent Hill. Det är psykologiskt påträngande, fullt av död, ångest och panik. Det är som att uppleva en Stephen King roman, bara uppskruvat en nivå för jävlighetens skull. Musiken är dessutom helt briljant, så briljant att kompistören fick rollen som producent för serien efter del två. Det här är inte som andra skräckspel där man slaktar zombier till höger och vänster och blir rädd för att saker bara ploppar upp framför en helt plötsligt. Nej detta är på riktigt, nästan samtidigt kommer känslan att "fan...jag klarar inte av detta. Jag vågar inte gå vidare." och att då faktiskt ta sig i kragen och fortsätta fram i den dimmiga staden... det är magi.
3. Sonic 2
Det här är spelet: Du är en blå igelkott som springer skitsnabbt. Med dig har du en räv som har två svansar som gör att han kan flyga. Ni har ett uppdrag att rädda alla djuren som DR. Robotnick har förslavat för att sedan bygga om till robotar. Men mest handlar det om att springa snabbare än blixten, hoppa, spinna och se jävligt cool ut medan du gör det på några av de bäst programmerade plattformsbanorna någonsin.
Därför gillar jag det: Man kan givetvis ifrågasätta varför nu en igelkott med attitydproblem skulle vara så förbaskat snabb och att spelet är osmakligt mycket 90-tal. Men kan man bortse från det så är detta ett spel som springer cirklar runt en viss fet italiensk rörmokare. För mig har det aldrig ens varit en kamp, Mario bjuder absolut på hösta klass men det finns få saker som kan mäta sig med det flytet som kan infinna sig i Sonic. När man är så hiskiligt snabb men ändå har total kontroll över läget är oöverträffat.Trots att Sega verkligen har försökt och nästintill våldtagit igelkotten på senare år så kvarstår faktum att just då i början på 90-talet var det få saker som var häftigare.
Nåja gör er bereda för mina 6 favoritspel! Varför inte 5? Äh, det är roligt med sex. Heh. Nåja here it goes!
6. Lumines
Det här är spelet: Tetris har växt upp och går på disco. Nej visst är det svårt att förbättra ett spel som redan i stort sett perfekt redan från start, så det var inte heller det Tetsuya Mizugushi syftade på att göra, han ville snarare göra en modern tappning, och enligt mig ett bättre spel. Enkelt förklarat är det block som faller från toppen av skärmen med olika färger på sig, som ska matchas med de andra blocken som redan ligger på spelplanen. Skapar du ett eller flera block med samma färg försvinner de och du får poäng. Dessutom är det frenetiska bakgrunder och tuff japansk popmusik, som för trevlighetens skull kan mixas med att blocken försvinner, oftast ger de nämligen ett beat ifrån sig.
Därför gillar jag det: Det låter ju hysteriskt enkelt och ja... det är det ju också. Det är det som gör det så förbannat beroendeframkallande. Godis, chips, kaffe, tobak och alkohol? Ni kan ju lägga er ner och dö. Ni har inget att hämta här, jag är inte imponerad av er längre. Det är snarare så att less is more helt enkelt. I enkelheten i detta spel blir man fast eftersom man alltid vet att jag kan göra lite, lite bättre ifrån sig nästa gång. Så bara en gång till... kanske två. Tre?
5. Silent Hill
Det här är spelet: Harry Mason är en vanlig enkel författare som åker i sin vanliga enkla bil med sin lilla vanliga enkla dotter Cheryl. De åker in i den till synes vanliga enkla lilla staden Silent Hill, kör av vägen och voltar med bilen. När Harry sedan vaknat upp och kravlat sig ur bilen går allting, nästan bokstavligt, åt helvete. Hans dotter är försvunnen och han beger sig ut i småstaden för att hitta henne. Bara det att den numera är helt förvrängd med rost, ockulta symboler, monster och allt jävla otäckt du någonsin kan tänka dig.
Därför gillar jag det: Jag har beskrivit min fascination för rädsla tidigare, och det finns inget starkare exempel på skräck för mig än Silent Hill. Det är psykologiskt påträngande, fullt av död, ångest och panik. Det är som att uppleva en Stephen King roman, bara uppskruvat en nivå för jävlighetens skull. Musiken är dessutom helt briljant, så briljant att kompistören fick rollen som producent för serien efter del två. Det här är inte som andra skräckspel där man slaktar zombier till höger och vänster och blir rädd för att saker bara ploppar upp framför en helt plötsligt. Nej detta är på riktigt, nästan samtidigt kommer känslan att "fan...jag klarar inte av detta. Jag vågar inte gå vidare." och att då faktiskt ta sig i kragen och fortsätta fram i den dimmiga staden... det är magi.
4. Streets of Rage 2
Det här är spelet: Spelet har en handling. Jag minns bara inte vad den är för det har inget som helst att göra med detta spel egentligen. Istället är det att du väljer en av fyra karaktärer, gärna tillsammans med en vän, och så spöar du skiten ur andra elakingar i ett antal banor med olika häftiga miljöer, barer, gränder, hotell, baseballstadium, det finns ett helt gäng! Det finns en hel drös sådana här spel, men inget är så stenhårt, slipat och fulländat som denna.
Därför gillar jag det: Jag personligen tror att alla människor har ett behov av att dunka ner någon då och då. Det behöver inte handla om ilska, kanske inte ens om att hävda sig, det spelar kanske inte så stor roll egentligen. I spel kommer ingen till skada, förutom möjligtvis tummarna, och då är det bra att ta tillfället i akt och visa hur häftig man är. Det är dessutom lättillgängligt men ju mer man spelar desto fler finesser upptäcker man, som bara gör det ännu häftigare. Så för att sammanfatta: Känner du för att ge någon på käften? Spela Streets of Rage 2.
Det här är spelet: Spelet har en handling. Jag minns bara inte vad den är för det har inget som helst att göra med detta spel egentligen. Istället är det att du väljer en av fyra karaktärer, gärna tillsammans med en vän, och så spöar du skiten ur andra elakingar i ett antal banor med olika häftiga miljöer, barer, gränder, hotell, baseballstadium, det finns ett helt gäng! Det finns en hel drös sådana här spel, men inget är så stenhårt, slipat och fulländat som denna.
Därför gillar jag det: Jag personligen tror att alla människor har ett behov av att dunka ner någon då och då. Det behöver inte handla om ilska, kanske inte ens om att hävda sig, det spelar kanske inte så stor roll egentligen. I spel kommer ingen till skada, förutom möjligtvis tummarna, och då är det bra att ta tillfället i akt och visa hur häftig man är. Det är dessutom lättillgängligt men ju mer man spelar desto fler finesser upptäcker man, som bara gör det ännu häftigare. Så för att sammanfatta: Känner du för att ge någon på käften? Spela Streets of Rage 2.
3. Sonic 2
Det här är spelet: Du är en blå igelkott som springer skitsnabbt. Med dig har du en räv som har två svansar som gör att han kan flyga. Ni har ett uppdrag att rädda alla djuren som DR. Robotnick har förslavat för att sedan bygga om till robotar. Men mest handlar det om att springa snabbare än blixten, hoppa, spinna och se jävligt cool ut medan du gör det på några av de bäst programmerade plattformsbanorna någonsin.
Därför gillar jag det: Man kan givetvis ifrågasätta varför nu en igelkott med attitydproblem skulle vara så förbaskat snabb och att spelet är osmakligt mycket 90-tal. Men kan man bortse från det så är detta ett spel som springer cirklar runt en viss fet italiensk rörmokare. För mig har det aldrig ens varit en kamp, Mario bjuder absolut på hösta klass men det finns få saker som kan mäta sig med det flytet som kan infinna sig i Sonic. När man är så hiskiligt snabb men ändå har total kontroll över läget är oöverträffat.Trots att Sega verkligen har försökt och nästintill våldtagit igelkotten på senare år så kvarstår faktum att just då i början på 90-talet var det få saker som var häftigare.
2. Fahrenheit
Det här är spelet: Fahrenheit är det nämaste film ett spel någonsin har kommit, när man startar spelet står det till och med: Start a new movie. Det är uppbygt i mångt och mycket med filmdramaturgi, man har gjort sitt bästa för att ge karaktärerna djup och en historia. I korta drag så går storyn ut på att huvudpersonen blir besatt av något väsen som ger honom superkrafter och genomför ett mord mot sin vilja. Lägg därtill poliser som jagar dig, ett romatiskt sidospår och domedagsprofetior så förstår du snart vad det handlar om. Det som är extra speciellt med spelet är dock att man inte spelar enbart som en karaktär, utan nästan samtliga som är med. Efter att du begått mordet måste du till exempel undanröja bevisen, innan polisen kommer. Du tar sedan över som just polisen för att leta ledtrådar. Ett mycket spännande koncept som ger ett föertal twistar i spelet.
Därför gillar jag det: Detta spel är nästan immersion personifierat, det är som en film bara att man själv styr. En del har gnällt på kontrollen och det är väl rättvist, men jag tycker inte att det spelar så stor roll. Känslan är ändå väldigt övertygande och förtrollande. Historien i sig är kanske inte så bra om man ser det i relation med just film, men i spelsammanhang är det absolut en fullt godkännd berättelse. Stort minus dock för att man har sex i spelet, det i sig är ett modigt initiativ, men det är mer än rimligt pinsamt att jucka genom att rycka med styrspaken med rätt timing. Romantiskt värre.
1. Shenmue
Det här är spelet: Spelet tar vid i Japan i det magiska året 1986 och Ryo Hazuki ser sin far mördas mitt framför sina ögon. Det verkar som att han bär på hemligheter och ett mörkt förflutet, och innehar vissa föremål som kan förändra hela världen ala the holy grail. Ryo bestämmer sig hursomhelst för att hämnas sin far och att hitta föremålen innan the badguys. Spelet spelas på ett rad olika sätt. Det är nämligen extremt fritt. Du kan gå omkring fritt i den japanska småstaden, du kan gå in på affärer för att köpa olika saker, du kan gå och spela gamla klassiker i arkadhallen, du kan ta hand om en herrlös katt, vill du ha pengar får du jobba ihop till dina pengar, eller varför inte gå till parken och träna karate för att sedan ringa till flickvännen? I shenmue bestämmer du själv till stor del vad du vill göra och i vilken takt du vill göra det.
Därför gillar jag det: Shenmue är förmodligen världens mest ambitiösa spel, och enligt min mening oclså nästintill perfekt genomfört. Stämningen och närvaron är enorm, spelmomenten visar en enorm bredd och handlingen väl genomarbetad och spännande. Det är dock ett stort problem. Det var världens dyraste spel men sålde inte. Vi är en hel hög med fans som nu väntat på del tre i 8 år nu. Det ser inte ljust ut för oss heller men man inte sluta drömma. Ryo Hazukis berättelse kommer förhoppningsvis att avslutas tids nog. Tills dess så spelar vi om del 1 och 2 och drömmer oss bort.
Det här är spelet: Fahrenheit är det nämaste film ett spel någonsin har kommit, när man startar spelet står det till och med: Start a new movie. Det är uppbygt i mångt och mycket med filmdramaturgi, man har gjort sitt bästa för att ge karaktärerna djup och en historia. I korta drag så går storyn ut på att huvudpersonen blir besatt av något väsen som ger honom superkrafter och genomför ett mord mot sin vilja. Lägg därtill poliser som jagar dig, ett romatiskt sidospår och domedagsprofetior så förstår du snart vad det handlar om. Det som är extra speciellt med spelet är dock att man inte spelar enbart som en karaktär, utan nästan samtliga som är med. Efter att du begått mordet måste du till exempel undanröja bevisen, innan polisen kommer. Du tar sedan över som just polisen för att leta ledtrådar. Ett mycket spännande koncept som ger ett föertal twistar i spelet.
Därför gillar jag det: Detta spel är nästan immersion personifierat, det är som en film bara att man själv styr. En del har gnällt på kontrollen och det är väl rättvist, men jag tycker inte att det spelar så stor roll. Känslan är ändå väldigt övertygande och förtrollande. Historien i sig är kanske inte så bra om man ser det i relation med just film, men i spelsammanhang är det absolut en fullt godkännd berättelse. Stort minus dock för att man har sex i spelet, det i sig är ett modigt initiativ, men det är mer än rimligt pinsamt att jucka genom att rycka med styrspaken med rätt timing. Romantiskt värre.
1. Shenmue
Det här är spelet: Spelet tar vid i Japan i det magiska året 1986 och Ryo Hazuki ser sin far mördas mitt framför sina ögon. Det verkar som att han bär på hemligheter och ett mörkt förflutet, och innehar vissa föremål som kan förändra hela världen ala the holy grail. Ryo bestämmer sig hursomhelst för att hämnas sin far och att hitta föremålen innan the badguys. Spelet spelas på ett rad olika sätt. Det är nämligen extremt fritt. Du kan gå omkring fritt i den japanska småstaden, du kan gå in på affärer för att köpa olika saker, du kan gå och spela gamla klassiker i arkadhallen, du kan ta hand om en herrlös katt, vill du ha pengar får du jobba ihop till dina pengar, eller varför inte gå till parken och träna karate för att sedan ringa till flickvännen? I shenmue bestämmer du själv till stor del vad du vill göra och i vilken takt du vill göra det.
Därför gillar jag det: Shenmue är förmodligen världens mest ambitiösa spel, och enligt min mening oclså nästintill perfekt genomfört. Stämningen och närvaron är enorm, spelmomenten visar en enorm bredd och handlingen väl genomarbetad och spännande. Det är dock ett stort problem. Det var världens dyraste spel men sålde inte. Vi är en hel hög med fans som nu väntat på del tre i 8 år nu. Det ser inte ljust ut för oss heller men man inte sluta drömma. Ryo Hazukis berättelse kommer förhoppningsvis att avslutas tids nog. Tills dess så spelar vi om del 1 och 2 och drömmer oss bort.
Min karma
Det går bra. Fast med otur. Karma.
Jag har, efter att det varit helt knäpptyst i hela mitt liv, varit på arbetsintervju i veckan. 2 gånger till och med. Den ena några meter bort bara, den andra i Linköping. Dessutom hade båda herrarna den goda smaken att säga att jag var väldigt imponerande och gjorde ett gott intryck. Inte så illa för att vara första gångerna nej? Det är båda säljjobb, liknande men ändå väldigt olika från varandra. Jag är väldigt kluven till vilken som är bäst i sammanhanget. Hur som helst så har jag lite hopp att jag kan försörja mig i sommar, det ser lovande ut.
Men då var det det där med karman.
Jag är kanske för girig? För jag har haft ganska otur den senaste tiden i övrigt. Småsaker. Ibland större. Jag har slagit mig småblodig, bulan på pannan svider fortfarande en del, mitt bankort har lagt av för mig i dåligt tillfälle, jag har fått tilläggsavgift på 600 spänn på pendeltåg, Jag har förlorat ett vad om en middag på 4 minuter och jag har vandrat omkring i ett svinblött, kallt Linköping samtidigt som jag försöker peppa upp mig och vara på gott humör. Men varför klaga? Jag kan få ett jobb!
Jag älskar min nya mobil, den tar skitfina bilder, supernöjd. Den verkar dock ha ett mjukvaraproblem, så kanske måste jag lämna i den. Får se om jag kan leva med det eller ej.
Ett exempel på en bild tagen med mobilkameran, här lite fin Ben &Jerrys.
Jag har, efter att det varit helt knäpptyst i hela mitt liv, varit på arbetsintervju i veckan. 2 gånger till och med. Den ena några meter bort bara, den andra i Linköping. Dessutom hade båda herrarna den goda smaken att säga att jag var väldigt imponerande och gjorde ett gott intryck. Inte så illa för att vara första gångerna nej? Det är båda säljjobb, liknande men ändå väldigt olika från varandra. Jag är väldigt kluven till vilken som är bäst i sammanhanget. Hur som helst så har jag lite hopp att jag kan försörja mig i sommar, det ser lovande ut.
Men då var det det där med karman.
Jag är kanske för girig? För jag har haft ganska otur den senaste tiden i övrigt. Småsaker. Ibland större. Jag har slagit mig småblodig, bulan på pannan svider fortfarande en del, mitt bankort har lagt av för mig i dåligt tillfälle, jag har fått tilläggsavgift på 600 spänn på pendeltåg, Jag har förlorat ett vad om en middag på 4 minuter och jag har vandrat omkring i ett svinblött, kallt Linköping samtidigt som jag försöker peppa upp mig och vara på gott humör. Men varför klaga? Jag kan få ett jobb!
Jag älskar min nya mobil, den tar skitfina bilder, supernöjd. Den verkar dock ha ett mjukvaraproblem, så kanske måste jag lämna i den. Får se om jag kan leva med det eller ej.
Ett exempel på en bild tagen med mobilkameran, här lite fin Ben &Jerrys.
Uppsatsen inlämnad, produktionen så gott som inlämnad. Kapitlet om KSM närmar sig sitt slut. Nu börjar det riktiga livet.
Mina höjdpunkter
Det är alltså dags för ytterligare ett sådant där bakisinlägg, fast jag inte är bakis. Det är något speciellt med att blogga med datorn på magen en söndag, med ett halvt getöga på dumburken. Det hände visserligen inget speciellt men kvällen och gårdagen bjöd på några höjdpunkter!
Jag har beställt en ny mobil! Mer om det senare, men jag har stora förhoppningar!
Snart, snart, är produktionen färdig. Det känns ganska lattjo. Sen är det bara upspatsen kvar...
- Sol innebär att sitta ute i solen så klart, alldeles underbart väder! Det innebär också tyvärr snabbmat. Listan igår var inte nyttig. 2 små cheeseburgare på donken, sedan pizza på Gu va Gott. Fy fan vilken miss det var. Nu var det så där struntdåliga igen som när jag blev matförgiftad där. Jag fick min pizza en kvart efter Rikard och Ulf fick sina, jag hade varit tvungen att gå och be om den en gång till, och de förstod ändå inte att det var jag som skulle ha pizzan. För övrigt var Rikards pizza den värsta jag kanske smakat på en pizzeria. Men det blev ännu lite mer snabbmat senare, det blev chicken nuggets efter vår utgång, det var desto bättre. Vår bordsgranne åt pommes från golvet.
- På förfesten så hittade vi på ett eget fyllespel, eller försökte i alla fall. Vi tog fram vårt Sunespel, den ryska posten. Reglerna var att vi hittade på reglerna under tiden vi spelade. Det gick väl sådär, men några runder höll det innan vi gjorde något en aning mindre komplicerat och körde den gamla hederliga pyramiden istället. Det är mycket lättare med fotbollskorten jag fick av Frida, jag minns korten mycket bättre om de tillhör en nuna från en spelare!
- Hugoutgång, Emily och Frida var ju DJ! De var som vanligt alldeles strålande och rockade på som fan. Fick till och med min låt spelad för mig, de borde få spela varje gång man går ut för. Andra höjdpunkter är att jag fick beställa en drink "som var färglad" och efter att bartendern mixat ihop hälften av barens flaskor fick jag faktiskt en väldigt god, röd drink. Ingen aning vad den innehöll men ändå. Då är det bara att ge den ett inoficiellt namn. Vi funderade på en enkel Jbomb. Fast den är ju inte så manlig, så funderade på gaybomb istället. Till slut tror jag att vi nöjde oss med Gay J. Sedan gav jag och rikard bort våra nyinskaffade jägerdukar till flickorna i grannbordet. Det är alltid en höjdpunkt att få två kramar var av söta flickor, bli fotograferade av demsamma så de minns oss, samt få hjärtsymboler skickade till oss.
Jag har beställt en ny mobil! Mer om det senare, men jag har stora förhoppningar!
Snart, snart, är produktionen färdig. Det känns ganska lattjo. Sen är det bara upspatsen kvar...
Mitt läshuvud del 2
Jag hade lovat mig själv att läsa mycket mer i år, det är avkopplande, det är lärorikt och allmänt bara bra. Det gick bra, ett tag. Sedan hände Gomorra. Jag hade verkligen sett fram emot att läsa den, det var ju en så viktig bok, att han vågat skriva den, att han tror på den så starkt att han inte ångrar sig, fastän han nu måste leva med livvakter, hemlig adress och ständigt dödshot över sig, och kommer förmodligen att måsta göra det för resten av hans liv. Camorran, som ju då alltså ungefär är Maffians äldre och styggare bror och bokens tema, glömmer aldrig. Så långt allt väl. Det tråkiga är att den blev så extremt långsam. Det var inte intressant eller kul att läsa vidare helt enkelt, bland all namedropping och utsvävande miljöbeskrivningar och populärkulturella liknelser man inte har en aning om. Det tog mig flera månader att läsa i den, och till slut gav jag upp, jag läste inte ens färdigt den.
Istället kom Emily som en räddande ängel med första delen i Håkan Nessers-Van Veeteren serie: Det grovmaskiga nätet. Jag har länge varit misstänksam mot böcker som ingår i kriminalserier, jag har haft en fördom att det innebär att det bara ger författarna en möjlighet att skriva ytterligare en bok utan att riktigt behöva anstränga sig, snabba pengar som Svenssons snabbt spottar ut. Men nu gick den nyss nämnda damen i godo för den, så varför inte ge den en chans? Jag ångrar mig inte, jo - att jag var så misstänksam. Där Gomorra tog mig månader att läsa så tog denna bok mig några enstaka dagar. Jag var fast, det var en så engagerande historia och skriven på ett sådant sätt att man bara ville läsa vidare. Är det inte underbart när det faktiskt händer? Rakt på sak, inga större krussedueller eller utsvävningar, enkel, rå och tänkvärd. Dessutom är det coolt att han hittat på ett eget land, stad och kultur där det hela utspelar sig, en slags thriller fantasy. Utmärkt! som Van Veeteren själv förmodligen hade utbristit.
Jag har köpt mig världens finaste bok! Det är Martin Kellermans samlade Rocky serier mellan 1998 och 2008. Dryga 700 sidor med hans självbiografiska Rocky godis. Den är jag så nöjd över, lite grand som min egen privata lilla skatt jag skulle kunna gräva ner sen, som nästkommande generationer skulle kunna söka med på min egenhändigt ritade skattkarta. X marks the spot.
För övrigt kan jag ju passa på att tipsa om Filter, Sveriges bästa tidskrift, både officiellt då den nyss vann den utmärkelsen, och enligt personlig åsikt. Den är mycket läsvärd, och har som tema att rapportera om saker som händer inom de två närmaste månaderna, stort som smått. Det kan vara ett reportage om nylanseringen av en ny vodka, som i sin tur gör att berättelsen om Absolut Vodka, vodkans rämsta framgångshistoria, berättas för oss samtidigt. Eller ett djuptgående personporträtt på Carola, eller en liten intervju med Promoe som släpper en ny skiva. Läs den för guds skull, eller kom åtminstone hit och bläddra i ett nummer!
Nu är ju bara den stora frågan vad jag ska läas nu? Har ni några förslag på en bra bok som bara måste läsas? Eller ska jag fortsätta på thrillervägen, och läsa vidare i Emilys Van Veeteren samling? Help me out here!
I går under min promenad mötte min blick en rar äldre dam, som stirrade på mig och log mot mig, så jag log så klart tillbaka. Det firade hon genom att utbrista: "Idiot! Släck cigaretten!" som följdes av ett hysteriskt skratt. Jag vet inte hur jag riktigt ska tolka det. Borde jag börja röka?
Istället kom Emily som en räddande ängel med första delen i Håkan Nessers-Van Veeteren serie: Det grovmaskiga nätet. Jag har länge varit misstänksam mot böcker som ingår i kriminalserier, jag har haft en fördom att det innebär att det bara ger författarna en möjlighet att skriva ytterligare en bok utan att riktigt behöva anstränga sig, snabba pengar som Svenssons snabbt spottar ut. Men nu gick den nyss nämnda damen i godo för den, så varför inte ge den en chans? Jag ångrar mig inte, jo - att jag var så misstänksam. Där Gomorra tog mig månader att läsa så tog denna bok mig några enstaka dagar. Jag var fast, det var en så engagerande historia och skriven på ett sådant sätt att man bara ville läsa vidare. Är det inte underbart när det faktiskt händer? Rakt på sak, inga större krussedueller eller utsvävningar, enkel, rå och tänkvärd. Dessutom är det coolt att han hittat på ett eget land, stad och kultur där det hela utspelar sig, en slags thriller fantasy. Utmärkt! som Van Veeteren själv förmodligen hade utbristit.
Jag har köpt mig världens finaste bok! Det är Martin Kellermans samlade Rocky serier mellan 1998 och 2008. Dryga 700 sidor med hans självbiografiska Rocky godis. Den är jag så nöjd över, lite grand som min egen privata lilla skatt jag skulle kunna gräva ner sen, som nästkommande generationer skulle kunna söka med på min egenhändigt ritade skattkarta. X marks the spot.
Min Rockybibel
För övrigt kan jag ju passa på att tipsa om Filter, Sveriges bästa tidskrift, både officiellt då den nyss vann den utmärkelsen, och enligt personlig åsikt. Den är mycket läsvärd, och har som tema att rapportera om saker som händer inom de två närmaste månaderna, stort som smått. Det kan vara ett reportage om nylanseringen av en ny vodka, som i sin tur gör att berättelsen om Absolut Vodka, vodkans rämsta framgångshistoria, berättas för oss samtidigt. Eller ett djuptgående personporträtt på Carola, eller en liten intervju med Promoe som släpper en ny skiva. Läs den för guds skull, eller kom åtminstone hit och bläddra i ett nummer!
Nu är ju bara den stora frågan vad jag ska läas nu? Har ni några förslag på en bra bok som bara måste läsas? Eller ska jag fortsätta på thrillervägen, och läsa vidare i Emilys Van Veeteren samling? Help me out here!
I går under min promenad mötte min blick en rar äldre dam, som stirrade på mig och log mot mig, så jag log så klart tillbaka. Det firade hon genom att utbrista: "Idiot! Släck cigaretten!" som följdes av ett hysteriskt skratt. Jag vet inte hur jag riktigt ska tolka det. Borde jag börja röka?
Mitt gubbsvett
Nej det är faktiskt inte mitt. Jag har nyss spenderat måndagskvällen på det allra mest högkvalitativa sättet du kan tänka på. Jepp. Wrestling på Eurosport. Svettiga tjocka gubbar som låtsas spöa skiten ur varandra, förvirrat kommenterat av HoaHoa som påpekar att en av dem ser ut som "Nalle Puhs påtända lillebror" och alla världens... nej västvärldens... nej USAs och vissa japanska geeks får en gemensam och simultan nördorgasm. Swoosch. Själv har jag inte varit lika duktig med att röra på mig. Jag har gått, spelat lite basket and whatnot. Men kom igen. Det är påsk. Jag har frossat i godis. Eller ja. 5 hg sedan fredags. Men i mina ögon är det ganska mycket. Min våg kommer inte att vara vänlig mot mig i morgon. Men äh. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket. Nyttigare liv nästa vecka i stället.
I veckan blit det CL-returer. Go Arsenal, jag tror det finns en ordentlig chans till avencemang. Potentiellt Manchester United som motståndare då. Isåfall står ett besök på Olearys på spel, förloraren mellan Westeman vs Olofsson betalar den andra. Inte bara prestige på spel med andra ord.
Jag har sökt jobb som jordgubbsplockare. 4 år av högskola. För att plocka jordgubbar. Jag kommer förmodligen inte ens att få det. Rätt val i livet Jonas, rätt val.
Fest damnit! Nu är det dags. Lystring och efterlysning! Det blir fest på ett eller annat sätt! Stå vid min sida bröder och systrar!
Jag har lärt mig nåt nytt. Fastigheten bredvid vår, nummer 33 på trädgårdsgatan, har varit bas för några av Sveriges värsta kriminella bovar någonsin, eller åtminstone påstådda sådana, vad vet jag, de är nog inte dömda. Där hade de sitt kontor till sitt företag där de låtsades vara ett säkerhetsbolag till kassaapparater men istället tog de bara ut massa miljoner ur konton, och hade de bara bott kvar en månad till hade vi kunnat tittat på deras skumma business från vår lägenhet. Man vet alltså aldrig, folk kan vara vad som helst. Ens granne kan vara den sötaste personen någonsin, en skitstövel till rasist... eller varför inte en ekonomisk mästerbov?
I veckan blit det CL-returer. Go Arsenal, jag tror det finns en ordentlig chans till avencemang. Potentiellt Manchester United som motståndare då. Isåfall står ett besök på Olearys på spel, förloraren mellan Westeman vs Olofsson betalar den andra. Inte bara prestige på spel med andra ord.
Jag har sökt jobb som jordgubbsplockare. 4 år av högskola. För att plocka jordgubbar. Jag kommer förmodligen inte ens att få det. Rätt val i livet Jonas, rätt val.
Fest damnit! Nu är det dags. Lystring och efterlysning! Det blir fest på ett eller annat sätt! Stå vid min sida bröder och systrar!
Jag har lärt mig nåt nytt. Fastigheten bredvid vår, nummer 33 på trädgårdsgatan, har varit bas för några av Sveriges värsta kriminella bovar någonsin, eller åtminstone påstådda sådana, vad vet jag, de är nog inte dömda. Där hade de sitt kontor till sitt företag där de låtsades vara ett säkerhetsbolag till kassaapparater men istället tog de bara ut massa miljoner ur konton, och hade de bara bott kvar en månad till hade vi kunnat tittat på deras skumma business från vår lägenhet. Man vet alltså aldrig, folk kan vara vad som helst. Ens granne kan vara den sötaste personen någonsin, en skitstövel till rasist... eller varför inte en ekonomisk mästerbov?
Mina sjukdagar
"Det finns ingen det är så synd om som en kille som är förkyld." Kunde inte säga det bättre själv, gamla reklam för något som jag inte längre minns. Men det är verkligen själv. Jag har gått och blivit sjuk nämligen. Det tog lång tid, sedan jag började min väg mot bättre hälsa har jag bara varit sjuk vid ett tidigare tillfälle, betydligt bättre än hur ofta det var tidigare. Men nu är det uppenbarligen här igen. Och det är sjukt synd om mig! Jag har nyss haft en sådan 15 gånger lång nysattack där det flög snor överallt, jag hostar som en kamel som rökt på tok för många camel samtidigt som jag har små baciller som bosatt sig i halsen som inte tycker att det finns någonting roligare än att skära mig med sina små bacillknivar bäst de kan.
Det är ju lagom tid till att det är vår också. Jag hade så fina tankar. Promenader, häng, fotboll... Men jag vågar inte nu. Jag vill inte smitta någon. Får hålla ut och hoppas att jag inte missar allt det roliga. På tal om roligt och fotboll så är det kvartsfinaler i Champions League nu. Hade ju också varit roligt att se i ett litet sällskap men nej... det vågar jag nog inte heller. Får bli till returerna då. Ikväll tar sig Arsenal ann Villareal, hetare möte än vad man kan tro, speciellt efter den spännande matchen i semifinalen för tre år sedan som tillintetetgjorde Riquelme på den europeiska scenen för alltid. Hoppas på repris nu!
Jag har köpt ost för första gången på snart ett år. Fucking lovely. Ost måste vara det bästa som finns. Och choklad. Och glass. Okej jag har ganska många svagheter...
Farbror Hipp Presenterar:
Bacon är ett speciellt litet kött. Det är sällan någon huvudingrediens, utan oftast någonting man slänger med som ett komplement. Det köttiga tillbehöret i knaprigt fett. Som sådant är det ju dock lite omsständigt. Visst det tar bara några minuter att steka en bit, men varför ska man behöva finna sig i det? Det finns ju alternativ, och det är svenskt! Det är nämligen Villhelm Lillefläsk's som har utvecklat bacon på flaska. Gör några sprut och du har en baconsmakande liten smet som du kan ha på allt möjligt. Mackan, pastan, frukten, som dipp till chipsen, nu kan du ha bacon till allt! En flaska motsvarar nämligen 64 bitar bacon så det blir ju mycket för pengarna.
Nej okej detta låter förskräckligt äckligt. Och det är ett aprilskämt, den finns inte ens på riktigt. Men visst hade det varit tufft?
Det är ju lagom tid till att det är vår också. Jag hade så fina tankar. Promenader, häng, fotboll... Men jag vågar inte nu. Jag vill inte smitta någon. Får hålla ut och hoppas att jag inte missar allt det roliga. På tal om roligt och fotboll så är det kvartsfinaler i Champions League nu. Hade ju också varit roligt att se i ett litet sällskap men nej... det vågar jag nog inte heller. Får bli till returerna då. Ikväll tar sig Arsenal ann Villareal, hetare möte än vad man kan tro, speciellt efter den spännande matchen i semifinalen för tre år sedan som tillintetetgjorde Riquelme på den europeiska scenen för alltid. Hoppas på repris nu!
Jag har köpt ost för första gången på snart ett år. Fucking lovely. Ost måste vara det bästa som finns. Och choklad. Och glass. Okej jag har ganska många svagheter...
Farbror Hipp Presenterar:
Bacon är ett speciellt litet kött. Det är sällan någon huvudingrediens, utan oftast någonting man slänger med som ett komplement. Det köttiga tillbehöret i knaprigt fett. Som sådant är det ju dock lite omsständigt. Visst det tar bara några minuter att steka en bit, men varför ska man behöva finna sig i det? Det finns ju alternativ, och det är svenskt! Det är nämligen Villhelm Lillefläsk's som har utvecklat bacon på flaska. Gör några sprut och du har en baconsmakande liten smet som du kan ha på allt möjligt. Mackan, pastan, frukten, som dipp till chipsen, nu kan du ha bacon till allt! En flaska motsvarar nämligen 64 bitar bacon så det blir ju mycket för pengarna.
Nej okej detta låter förskräckligt äckligt. Och det är ett aprilskämt, den finns inte ens på riktigt. Men visst hade det varit tufft?
Jätte mumsig!
Min action!
Pow! Blam! Kaboom! Jepp! Det har vankats actionfilm ser ni, med allt vad det innebär. Jag gillar bra filmer, rörande dramor, intelligenta komedier och en rysligt spännande thriller. Men ibland behövs det ett par grabbar, ett par starköl, en påse chips och ett knippe Van Damme filmer. Något att skratta över, häpnas åt och unisont utbrista i manlig beundran: "Jävlar, kolla musklerna! "
Sen kan man återgå till vardagen igen. Visserligen var den ena filmen betydligt jäkla mycket sämre än jag minns den, men å andra sidan tyckte jag att det var på höjden av coolhet under högstadiet, eller kanske till och med innan jag lärt mig vad en dvd var för något... Men jag är nöjd. Dödligt nöjd, som Jean-Claude skulle ha sagt innan han sparkat sönder käkbenet på någon stackars bov.
Jag har en liten kick och är lite igång: härmed efterlyser jag fest i helgen, var en liten actionhjälte och rädda oss från rastlöshetens gripande klor! jag ska till och med dricka med måtta, tro det eller ej.
Jag har ätit fisk idag! Vem fan kunde tro det efter att ha vägrat i tusen år och minst lika många dagar? Det var till och med gott. Visserligen bara en sådan panerad torskfilé, som låtsas vara något speciellt men egentligen bara är en fiskpinnes tjocka kusin, men ändå. Jag kanske börjar bli vuxen?
Farbror Hipp Presenterar:
Japaner... Hur många gånger har man inte sagt det och suckat och skakat lite på huvudet med ett förbryllat leende. Kanske är det dags igen? Prylfeber.se rapporterar om en av deras nya briljanta tekniska lösningar, en Mimi Switch. Det är enkelt sagt ett par hörlurar som tydligen har en infraröd sensor i sig, som ska kunna avmäta muskelrörelser från ansiktet. Dessa rörelser ska sedan användas som olika kommandon, som till exempel paus, play pch byt låt. Jag personligen tror att det skulle se ganska dumt ut om alla på stan med ett par hörlurar räcker ut tungan i tid och otid. För att inte tala om hur många misstag det skulle leda till... Skulle man någonsin få lyssna på en hel låt? Nej jag personligen kastar nog den idén i min namne Sverkers soptunna, men japanerna själva tror att den finns på marknaden om ett par år.
Sen kan man återgå till vardagen igen. Visserligen var den ena filmen betydligt jäkla mycket sämre än jag minns den, men å andra sidan tyckte jag att det var på höjden av coolhet under högstadiet, eller kanske till och med innan jag lärt mig vad en dvd var för något... Men jag är nöjd. Dödligt nöjd, som Jean-Claude skulle ha sagt innan han sparkat sönder käkbenet på någon stackars bov.
Jävlar, kolla musklerna!
Jag har en liten kick och är lite igång: härmed efterlyser jag fest i helgen, var en liten actionhjälte och rädda oss från rastlöshetens gripande klor! jag ska till och med dricka med måtta, tro det eller ej.
Jag har ätit fisk idag! Vem fan kunde tro det efter att ha vägrat i tusen år och minst lika många dagar? Det var till och med gott. Visserligen bara en sådan panerad torskfilé, som låtsas vara något speciellt men egentligen bara är en fiskpinnes tjocka kusin, men ändå. Jag kanske börjar bli vuxen?
Farbror Hipp Presenterar:
Japaner... Hur många gånger har man inte sagt det och suckat och skakat lite på huvudet med ett förbryllat leende. Kanske är det dags igen? Prylfeber.se rapporterar om en av deras nya briljanta tekniska lösningar, en Mimi Switch. Det är enkelt sagt ett par hörlurar som tydligen har en infraröd sensor i sig, som ska kunna avmäta muskelrörelser från ansiktet. Dessa rörelser ska sedan användas som olika kommandon, som till exempel paus, play pch byt låt. Jag personligen tror att det skulle se ganska dumt ut om alla på stan med ett par hörlurar räcker ut tungan i tid och otid. För att inte tala om hur många misstag det skulle leda till... Skulle man någonsin få lyssna på en hel låt? Nej jag personligen kastar nog den idén i min namne Sverkers soptunna, men japanerna själva tror att den finns på marknaden om ett par år.
Vad är egentligen på gång med hennes tunga? Är det verkligen klokt beslut att använda en tjej
som modell vars tunga ser ut att tillhöra en orms eller toppen på en penis?
som modell vars tunga ser ut att tillhöra en orms eller toppen på en penis?
Min nördextas
Jösses jävlar. Det är inte klokt hur mycket nörd man kan vara en helg och fortfarande stå upp på egna ben. jag bestämde mig att gå all in, jag hade inget viktigt för mig, vännerna är bortresta de flesta av dem och det började vara ett tag sedan. Jag förvandlade mig återigen till.... Mr.Nörd!
Att göra lista:
...Ehum....
Watchmen var jäkla awsome. Jag trodde att det skulle vara stört omöjligt att konvertera värdens mest intellektuella seriealbum på flera hundra sidor till en film utan att det blir en superkomprimerad smörja men ack så fel man kan ha. Över
bevisad, hänförd och nöjd med nästan samtliga minuter i det 2 timmar och 40 minuter långa superhjältedramat. Däremot har jag aldrig sett så mycket blå penis sedan jag senast tog en dusch med smurfarna... varför måste Dr. Manhattan vara näck hela tiden?
Det är något visst med enkla bärbara spel. Jag är så fruktansvärt glad åt min nyinköpta PSP, det kostade en hel del slantar och jag är nu en högst fattig man men det var det värt. Jag har laddat ner dussintalet spel nu och det är så fint! Roligast har jag nästan haft åt det mystiska spelet Papaton. Som går ut på att leda sin stam genom att trumma. Patta-patta-patta-pon för att gå framåt. Pon-pon-pata-pon för att attackera. Det är allt jag hör i mitt huvud nu. Små gulliga röster som sjunger till mitt trummande. Lovely.
Idag är det dock ett möte med verkligheten igen. Det innebär plugg. på en söndag. Suck. Jag vill ju spela...
Att göra lista:
Införskaffa en flashad PSP så jag kan spela nerladdade spelSkaffa spelet Spider-man 3 till PS3 så jag kan spela ännu mer.Se serietidningsfilmen Watchmen på bio.Se serietidningsfilmen Punisher Warzone hemma,Komplettera detta med smutsmat.Ägna nästintill all min ledigga tid åt detta.
...Ehum....
Watchmen var jäkla awsome. Jag trodde att det skulle vara stört omöjligt att konvertera värdens mest intellektuella seriealbum på flera hundra sidor till en film utan att det blir en superkomprimerad smörja men ack så fel man kan ha. Över
bevisad, hänförd och nöjd med nästan samtliga minuter i det 2 timmar och 40 minuter långa superhjältedramat. Däremot har jag aldrig sett så mycket blå penis sedan jag senast tog en dusch med smurfarna... varför måste Dr. Manhattan vara näck hela tiden?
Dr. Manhattan som här har gjort två kopior av sig själv för
att lättare kunna multitaska, gillar inte kläder.
att lättare kunna multitaska, gillar inte kläder.
Det är något visst med enkla bärbara spel. Jag är så fruktansvärt glad åt min nyinköpta PSP, det kostade en hel del slantar och jag är nu en högst fattig man men det var det värt. Jag har laddat ner dussintalet spel nu och det är så fint! Roligast har jag nästan haft åt det mystiska spelet Papaton. Som går ut på att leda sin stam genom att trumma. Patta-patta-patta-pon för att gå framåt. Pon-pon-pata-pon för att attackera. Det är allt jag hör i mitt huvud nu. Små gulliga röster som sjunger till mitt trummande. Lovely.
Idag är det dock ett möte med verkligheten igen. Det innebär plugg. på en söndag. Suck. Jag vill ju spela...
Mina moment
Do you know what time it is? It's laptop on tummy time!
Igår var en najs dag. Sehr najs. Bowling och barrunda med allt som hör till med sköna människor. På ena banan jag, Victor och Josefin, på den andra Katarina, Carro (Karro? Sorry jag vet inte!) och ytterligare en Josefin. Jag ska väl klargöra direkt att jag var tokigt dålig. På min sida av det hela var jag supersist. Jag i princip bönade och bad till Josefin att vi kunde byta lag, feg förlorare som jag är. Gott nog för mitt min framtida självbild gick hon inte med på detta. Tack för det. Jag var dessutom ensam om att tappa klotet bakom mig. Så gör man intryck på folk och var alltså helt och totalt planerat på min sida. Eller hur?
Sedan diverse barrundor... eller två. Världens bar och Babyl. Drack på tok för mycket alkohol, spenderade på tok för mycket pengar... men å andra sidan hade jag jävligt kul och trevligt, trevligare än på länge even. Måste göras om. Men varför spendera 40 spänn på en golden strike när jag dagen efter ska köpa en hel flaksa? Pucko.
Idag var det hurtigt värre. Lyckligtvis utan några som helst tecken på att jag drack igår, så jag var ändå redo. Vår läskiga intervju med Kommuntjejen tog...15 min. Ojdå. Inspirerat värre. Men hon var duktig, sprutade ut bra svar. Ger oss vissa möjligheter att ta projektet vidare. Sedan en lång förvirrad promenad till Vrinnevi sjukhuset där jag skulle lära mig vara blind. Fan vad coolt det är, fan vad läskigt att inte se något. Men direkt skärper man resten av sinnena. Så nöjd att jag visste att det fanns något hinder framför mig, utan att se eller röra vid det. Typ hur ljuder studsar. Ser fram emot att göra detta ordentligt, blindkäppen ligger på hatthyllan och ögonbindeln på plats med. Mer om detta i framtiden!
Nu är man lite trött efter att ha gått över en mil och så. Det innebär mest tv i soffan och ostkorvar med pommes. Snart får jag min fix av Gordon Ramsay. Yay! jag har nu tillslut insett, eftersom att Lyxfällan rullar på burken snett framför mig, att jag ska börja spara mina räkningar efter att jag betalat dem. Så lång tid kan den insikten ta. Men jag har faktiskt sålt spel för 300+ denna vecka på tradera. Det ni! Det behövs sannerligen denna fattiga månad.
Igår var en najs dag. Sehr najs. Bowling och barrunda med allt som hör till med sköna människor. På ena banan jag, Victor och Josefin, på den andra Katarina, Carro (Karro? Sorry jag vet inte!) och ytterligare en Josefin. Jag ska väl klargöra direkt att jag var tokigt dålig. På min sida av det hela var jag supersist. Jag i princip bönade och bad till Josefin att vi kunde byta lag, feg förlorare som jag är. Gott nog för mitt min framtida självbild gick hon inte med på detta. Tack för det. Jag var dessutom ensam om att tappa klotet bakom mig. Så gör man intryck på folk och var alltså helt och totalt planerat på min sida. Eller hur?
Sedan diverse barrundor... eller två. Världens bar och Babyl. Drack på tok för mycket alkohol, spenderade på tok för mycket pengar... men å andra sidan hade jag jävligt kul och trevligt, trevligare än på länge even. Måste göras om. Men varför spendera 40 spänn på en golden strike när jag dagen efter ska köpa en hel flaksa? Pucko.
Idag var det hurtigt värre. Lyckligtvis utan några som helst tecken på att jag drack igår, så jag var ändå redo. Vår läskiga intervju med Kommuntjejen tog...15 min. Ojdå. Inspirerat värre. Men hon var duktig, sprutade ut bra svar. Ger oss vissa möjligheter att ta projektet vidare. Sedan en lång förvirrad promenad till Vrinnevi sjukhuset där jag skulle lära mig vara blind. Fan vad coolt det är, fan vad läskigt att inte se något. Men direkt skärper man resten av sinnena. Så nöjd att jag visste att det fanns något hinder framför mig, utan att se eller röra vid det. Typ hur ljuder studsar. Ser fram emot att göra detta ordentligt, blindkäppen ligger på hatthyllan och ögonbindeln på plats med. Mer om detta i framtiden!
Nu är man lite trött efter att ha gått över en mil och så. Det innebär mest tv i soffan och ostkorvar med pommes. Snart får jag min fix av Gordon Ramsay. Yay! jag har nu tillslut insett, eftersom att Lyxfällan rullar på burken snett framför mig, att jag ska börja spara mina räkningar efter att jag betalat dem. Så lång tid kan den insikten ta. Men jag har faktiskt sålt spel för 300+ denna vecka på tradera. Det ni! Det behövs sannerligen denna fattiga månad.
Mina lärdomar
Saker jag lärt mig under dagen:
- Det räcker uppenbarligen inte med att sova mellan 2 och 5. Vilket leder till:
- Operera er inte. Aldrig.
- Det är inte många ute på stan klockan halv 8 en söndag. Och ingen under 20.
- Sony Ericsson C905 verkar ta fantastiska bilder, och är precis den kameramobil jag är ute efter.
Om man ska lita på reklam har en sådan telefon tagit denna bild yo!
- Sjöuttrar öppnar musslor genom att lägga en sten på magen, flyta på rygg på vattenytan och slå musslan våldsamt mot nyss nämda sten.
- Sveriges värsta bilförare är ett dumt, men aningen underhållande program. Men idén är rätt läskig, varför inte ta med några rattfyllerister?
- Vad jag än tror under veckan så är det inte roligare att spara plugg för att göra det under söndagen istället.
- Not Another teen movie är faktiskt en skaplig parodi skapad efter 1992
- Gu' va gotts panpizzor, men inte deras vanliga sådana, är just det och värt att vänta på fastän man varit fucking vrålhungrig hela dagen. Den som väntar på nåt som är gu´så gott...
- Rio Ferdinand är inte bara en av världens bästa försvarare, han är förmodligen också den argaste.
- På tal om arg så har jag stora humörsvägningar. Måste lära mig räkna till 10...igen. Stå ut med mig mina vänner.
Min fettisdag
Ibland krävs det så lite för att göra ens dag. Men man har ändå gjort det. Någonting för dagen. Dagens lilla speciella gåva till en själv. Man måste ge sig själv presenter då och då, det förtjänar man. Dagen måhända startade inte så jävla bra då mitt bandage fastnade i stygnen och det tog mig en halvtimma att byta. Obeskrivlig smärta, blåbankade lår och dussintalet svordomar senare har jag dock lyckats få loss bandaget med en blandning av blod och vaselin. Lovely.
Men sen var det ju trots allt tjockisdagen. Semla måste trots allt förtäras, men var lite osäker på var. ICA och coop och grejer duger ju bara inte. Lindahls och Fräcka är så opersonliga, om än bra. Men jag och Rikard har nu gått förbi ett konditori i snart ett och halvt år, observerat ett Peters konditori varje gång, men aldrig gått in. Nu var det dags. Utifrån ser det inte mycket ut för världen, det ser väldigt litet och enkelt ut. Tänk dig typ en liten pizzeria med ett enstaka bord, fast lite mysigare. Men utsidan är inte alltid vad det verkar vara. Så vi går in, köper varsin frestande semla serverade på fräsiga IKEA tallrikar VI upptäcker att det trots allt finns ett till rum att gå in i. Jaha. Och oj, stället är ju enormt! En matsal som kan konkurera med vilken större restaurang som helst, till det två mindre matsalar och dessutom ett nästan lika stort konferensrum. Stilen är så otroligt kitschig och nästintill smaklös, det var takmålningar i taket på spelkort och spårvagnar, som blandades med slumpvis uthängda gamla föremål på väggarna, mosaikmålningar på fönstrena, ofungerande gökur, en mangel, ett gamalt båtroder och krimskrans som föreställer solsystemet. Palmer är placerade i ett hörn, mellan dem står världens mest överdrivna lampa. Fikaborden består av ett ganska högt bord och blekröda fotöljer med blått tyg på här och var. Ur högtalarna spelas både billig och mysko panfjlötsmusik. Jag vet inte vad inredarna tänkte på, det är alldeles knarkat. Och man måste bara älska det. Där kunde man sitta, bara ta in den speciella atmosfären och känna lugnet. Så avslappnat, så lungt och skönt. Semlan jävligt god med. Vi ville aldrig gå där ifrån, vår lilla oas, vårt limbo som saknar referens till tid och rum. Det var som att gå in i en dörr som leder till en annan dimension, och komma ut i en snäll och mindre knäpp version av Twin Peaks. En välbevarad hemlighet.
Arsenal vann igår, gör ingenting alls. Idag blir det mer fotboll, ska bjuda in lite folk, se om de har sug. Öl och chips är grejen!
Farbror Hipp Presenterar
Jag är väldigt beroende av filtar. Finns det en inom räckhåll, så måste jag ha den på mig. Det är så varmt, så mysigt, så underbart. Det är inte alltid helt praktiskt, men ändå ett måste. Det opraktiska ligger i armarna. Man vill ju helst vara heltäckt och inte ha armarna fria, för det ultimata myset. Men då kan man inte hålla i saker, zappkontrollen, kaffe, den mörka chokladen eller vad det nu råkar vara. Men om filten faktiskt redan hade ärmar? Ka-ching, jackpott! Slanket är en fleecefilt som har just det. En filt med ärmar, så enkelt men ändå genialiskt. Visserligen dyr, men för mysighetspotentialen är det kanske värt stålarna? Finns dessutom i regnbågens alla färger, nästan. 480 spänn på coolstuff.
Men sen var det ju trots allt tjockisdagen. Semla måste trots allt förtäras, men var lite osäker på var. ICA och coop och grejer duger ju bara inte. Lindahls och Fräcka är så opersonliga, om än bra. Men jag och Rikard har nu gått förbi ett konditori i snart ett och halvt år, observerat ett Peters konditori varje gång, men aldrig gått in. Nu var det dags. Utifrån ser det inte mycket ut för världen, det ser väldigt litet och enkelt ut. Tänk dig typ en liten pizzeria med ett enstaka bord, fast lite mysigare. Men utsidan är inte alltid vad det verkar vara. Så vi går in, köper varsin frestande semla serverade på fräsiga IKEA tallrikar VI upptäcker att det trots allt finns ett till rum att gå in i. Jaha. Och oj, stället är ju enormt! En matsal som kan konkurera med vilken större restaurang som helst, till det två mindre matsalar och dessutom ett nästan lika stort konferensrum. Stilen är så otroligt kitschig och nästintill smaklös, det var takmålningar i taket på spelkort och spårvagnar, som blandades med slumpvis uthängda gamla föremål på väggarna, mosaikmålningar på fönstrena, ofungerande gökur, en mangel, ett gamalt båtroder och krimskrans som föreställer solsystemet. Palmer är placerade i ett hörn, mellan dem står världens mest överdrivna lampa. Fikaborden består av ett ganska högt bord och blekröda fotöljer med blått tyg på här och var. Ur högtalarna spelas både billig och mysko panfjlötsmusik. Jag vet inte vad inredarna tänkte på, det är alldeles knarkat. Och man måste bara älska det. Där kunde man sitta, bara ta in den speciella atmosfären och känna lugnet. Så avslappnat, så lungt och skönt. Semlan jävligt god med. Vi ville aldrig gå där ifrån, vår lilla oas, vårt limbo som saknar referens till tid och rum. Det var som att gå in i en dörr som leder till en annan dimension, och komma ut i en snäll och mindre knäpp version av Twin Peaks. En välbevarad hemlighet.
Arsenal vann igår, gör ingenting alls. Idag blir det mer fotboll, ska bjuda in lite folk, se om de har sug. Öl och chips är grejen!
Farbror Hipp Presenterar
Jag är väldigt beroende av filtar. Finns det en inom räckhåll, så måste jag ha den på mig. Det är så varmt, så mysigt, så underbart. Det är inte alltid helt praktiskt, men ändå ett måste. Det opraktiska ligger i armarna. Man vill ju helst vara heltäckt och inte ha armarna fria, för det ultimata myset. Men då kan man inte hålla i saker, zappkontrollen, kaffe, den mörka chokladen eller vad det nu råkar vara. Men om filten faktiskt redan hade ärmar? Ka-ching, jackpott! Slanket är en fleecefilt som har just det. En filt med ärmar, så enkelt men ändå genialiskt. Visserligen dyr, men för mysighetspotentialen är det kanske värt stålarna? Finns dessutom i regnbågens alla färger, nästan. 480 spänn på coolstuff.
Min önskedans
I'm falling in love with your favorite song
I'm gonna sing it all night long
I'm gonna dance with somebody
Dance with somebody
Dance
Dance
Dance
I'm gonna sing it all night long
I'm gonna dance with somebody
Dance with somebody
Dance
Dance
Dance
Vårt sköna rull
Efter många om och men så tog vi oss äntligen ut i stan för att testa tillgängligheten, jag tar plats på kära rullstolen, och Flashspelaren på plats på mitt knä. Rikard vid min sida som trogen medhjälpare och sidekick. Det är ganska svårt att köra rullstol, även om jag faktiskt var rätt duktig, men det blir inte lättare när man dessutom ska koncentrera sig på att få micken och spelaren att stanna på knäna, och dessutom förmedla live vad som händer utan något manus. Men det gick nog bra! Om staden sedan var handikappsanpassad? Nja.... Sådär. Rikard fick hjälpa mig ett flertal gånger när jag kört fast eller helt enkelt inte kunde ta mig någonstans. Betydligt fler gånger än jag skulle önska, staden har fortfarande en väldigt lång väg att vandra.
Men det är kul att åka rullstol, åtminstone ett tag. Man får nya perspektiv på saker och ting, ser staden på ett annat sätt. Ser sig själv på ett annat sätt. Och så får man jäkla starka armar. Herrejösses, min högra axel och hand känns stendöd. Den drar nämligen åt höger så man måste ta i extra med just den armen för att få balans. Men en upplevelse var det definitivt.
Jag har börjat försöka sälja av mig lite grejer. Ingen jättelycka än så länge, men några bud har jag! Bättre att sälja saker som ändå inte används eller hur? Tradera-troller har kanske mig i sitt grepp, men jag börjar slåss tillbaka med samma mynt minsann!
För övrigt bör ni se Frost/Nixon, den mest spännande filmen på väldigt lång tid, och då är det inte med ett knytnävslag i hela filmen. Ingen skjuter, knuffas, sparkar eller spränger. Bara diskuterar. Och det är så tätt så tätt. Klart värdig Oscar för bästa skådespeleri!
Men det är kul att åka rullstol, åtminstone ett tag. Man får nya perspektiv på saker och ting, ser staden på ett annat sätt. Ser sig själv på ett annat sätt. Och så får man jäkla starka armar. Herrejösses, min högra axel och hand känns stendöd. Den drar nämligen åt höger så man måste ta i extra med just den armen för att få balans. Men en upplevelse var det definitivt.
Jag har börjat försöka sälja av mig lite grejer. Ingen jättelycka än så länge, men några bud har jag! Bättre att sälja saker som ändå inte används eller hur? Tradera-troller har kanske mig i sitt grepp, men jag börjar slåss tillbaka med samma mynt minsann!
För övrigt bör ni se Frost/Nixon, den mest spännande filmen på väldigt lång tid, och då är det inte med ett knytnävslag i hela filmen. Ingen skjuter, knuffas, sparkar eller spränger. Bara diskuterar. Och det är så tätt så tätt. Klart värdig Oscar för bästa skådespeleri!
Mitt fotbad
Oooooooahhhhh, jävlar i helvete.
Det var skönt vatten.
Det var skönt vatten.
Mina auktionskills
...Är inte höga. Gosh darnit, jag hade satt in ett oar bud på den dumma sidan mrsvensson.se, tänkta så klart att det lät fett najs, man kan vinna auktioner med dyra saker för struntsummor. Men ack, ack vad jag bedrog mig. Istället för att försöka bjuda smart med en cool strategi, vad det nu innebär i sammanhanget så tog ha-djävulen över mig, besatte mig och tog framförallt kontroll över mitt högra pekfinger som klickade på bjudknappen i vild förtvivlan. Försökte få mig en ny mobiltelefon, jag vet inte ens varför, jag har en som jag är nöjd med och som är snygg, förutom då att den inte fungerar i Norrland men hey, vad är anpassat för norra Sverige överhuvudtaget liksom? Jag kan uppmana alla som läser att strunta i sådana jäkla sidor, du kommer inte att vinna, och det är 250 spänn slängda åt helvete. Lite bitter får man vara, jag hade kunnat använda de där pengarna till massa annat kul som till exempel... ja fan vet jag, torrfoder, en kamikazeapa eller vad som helst. Hmmpf.
Mer välspenderade pengar stod bion för igår, då jag såg film med "the core of the people of the group", det vill säga Rikard, Anders och Emily. Vi såg... nånting-nånting Benjamin Buttons -nånting-nånting. Den med Brad Pitt som åldras baklänges ni vet. Mycket fin film, vackert berättad, fin berättelse, häpnadsväckande effekter och hela rubbet. Den var lång och jag trodde att det skulle göra den långsam men icke. Några små partier här och där kunde kanske filas på, men nog är den värd sina många oscars - nomineringar alltid. Film är ganska skoj trots allt. Kommer aldrig att bli en nörd som min gode rumskamrat, men kul är det. Ska nog städa bort mina x-boxspel, så jag får en fri hylla till mina filmstaplar. Då blir de lyckliga.
Jag vill fortfarande köpa nåt. Jävla kapitalistiska samhälle!
Farbror Hipp Presenterar
Jag vet, det blir tjatigt. Men jag hatar verkligen ciggareter och röklukten. Finns få saker som är skabbigare, det är som ekvivalent med att inte duscha på två veckor för mig. Och jag är så nöjd och glad med alla förbud mot rökning inomhus. Men jag måste ändå tycka syns om rökarna. Det måste ju vara så fördömt kallt att stå där ute, en kall Januarinatt och skaka när man röker. Förr utom all cancer, kikhosta och trasiga lungor man får så är det ju som att sparka på en som ligger om de dessutom ska förfrysa händerna. Så kanske en Smoking Mitten kan passa? Det är alltså en tumvante, med ett litet hål i, anpassat för att stoppa ciggen i. Hur brandsäkra de är har jag ingen aning om, men man måste väl ändå se ganska tuff ut med en fet tumvante där man står och puffar? Jag tycker i allafall att det ser enormt mycket coolare ut! Ska man nu bestämt röka kan man ju lika gärna göra det med stil. 200 spänn på Megagadgets.
Mer välspenderade pengar stod bion för igår, då jag såg film med "the core of the people of the group", det vill säga Rikard, Anders och Emily. Vi såg... nånting-nånting Benjamin Buttons -nånting-nånting. Den med Brad Pitt som åldras baklänges ni vet. Mycket fin film, vackert berättad, fin berättelse, häpnadsväckande effekter och hela rubbet. Den var lång och jag trodde att det skulle göra den långsam men icke. Några små partier här och där kunde kanske filas på, men nog är den värd sina många oscars - nomineringar alltid. Film är ganska skoj trots allt. Kommer aldrig att bli en nörd som min gode rumskamrat, men kul är det. Ska nog städa bort mina x-boxspel, så jag får en fri hylla till mina filmstaplar. Då blir de lyckliga.
Jag vill fortfarande köpa nåt. Jävla kapitalistiska samhälle!
Farbror Hipp Presenterar
Jag vet, det blir tjatigt. Men jag hatar verkligen ciggareter och röklukten. Finns få saker som är skabbigare, det är som ekvivalent med att inte duscha på två veckor för mig. Och jag är så nöjd och glad med alla förbud mot rökning inomhus. Men jag måste ändå tycka syns om rökarna. Det måste ju vara så fördömt kallt att stå där ute, en kall Januarinatt och skaka när man röker. Förr utom all cancer, kikhosta och trasiga lungor man får så är det ju som att sparka på en som ligger om de dessutom ska förfrysa händerna. Så kanske en Smoking Mitten kan passa? Det är alltså en tumvante, med ett litet hål i, anpassat för att stoppa ciggen i. Hur brandsäkra de är har jag ingen aning om, men man måste väl ändå se ganska tuff ut med en fet tumvante där man står och puffar? Jag tycker i allafall att det ser enormt mycket coolare ut! Ska man nu bestämt röka kan man ju lika gärna göra det med stil. 200 spänn på Megagadgets.
