Min nya lägenhet som inte är.
Varför ska jag alltid börja se fram emot saker så förbannat? Jag vet att jag inte borde, men jag har verkligen sett fram emot denna lägenheten, till och med visningen skulle bli veckans höjdpunkt. Men som vanligt går något åt helvete. Jag har alltid hatat "om man inte förväntar sig något så blir man inte besviken" - filosofin, men jag börjar ge upp. Varför försöka vara positiv och tro att saker och ting blir bra, när de egentligen aldrig blir det? Så åtminstone tillsvidare, ja jag erkänner mig besegrad. Jag ska inte bygga upp förväntningar eller överdrivet positiv.
Man blir visst tydligen bara besviken.
Igår natt var jag ute och vandrade någon timme. Nåt kändes fel. Jag behövde min promenad för att försöka reda ut det, men lyckades inte komma på vad det var. Jag tittade på stjärnorna istället. Stjärnorna ger mig alltid inspiration. Tyckte mig se ett stjärnfall. Men kanske var det bara min fantasi som ställde till det för mig igen. Förmodligen var det bara en brinnande fågel.
Jonas, Jonas tittar in till din blogg nu o vad ser jag, det stora glädje ämnet gick i stöpet. Förstår du är så besviken nu o att det känns för jävligt, men snälla snälla Jonas tappa inte din styrka till att försöka vara optimist. Ett tips nu från konstiga mamma ..men affiramera många många gånger per dag för dig själv högt eller tyst, att det kommer att kommer snart att dyka upp någon ny och att allt blir bra..det ska du säga för dej själv som jag skrev många många gånger per dag, då du är ute o går eller då o då vad du än gör. Du vet min tanke om universum *ler* det är som dina stjärnor för dej...Älskar dej o du vet vart jag finns om du vill prata...mamsen din
Vad tråkigt med lägenheten, verkligen. Men jag tror säkert att det kommer att dyka upp någon annan snart, bättre än den här till och med. Angående den filosofin... Det finns en annan som är typ; Bättre att
ta ut glädjen i förskott än att inte glädjas alls. Jag tror det är bra att förvänta sig bra saker.
Hm, taskigt med lägenheten...
Jag vill inte vara dumdryg, men som du minns är jag ju lite av en förespråkare av just "inga förhoppningar"-mentaliteten. Och framförallt vet jag att man inte ska ta något för givet. Nåja, så lite som möjligt åtminstone... och att anta det synsättet betyder inte att man måste ge upp sin positiva anda.
Hela den här grejen med optimist/pessimist stör mig faktiskt egentligen. Varför ska man vara antingen eller? :/
Hoppas på det bästa och förbered dig på det värsta, brukar jag tänka. Svårt att se hur man kan nå en förenlig ståndpunkt där kanske, men jag tycker det funkar i alla fall. Om man håller sig realistisk och öppensinnad blir det lättare att hantera både motgångar och framgångar på ett bra sätt.
Jag vet att det är en klyscha, men nothing in this world worth having comes easy, duvet. Stå på dig i sökandet och förmodligen kommer du hitta en ny lägenhet - om du nu fortfarande har lust. Peace!
Veckan fortsätter... Ronjas medecin tar inte, hennes lever klarar inte av den. Så det innebär förmodligen att hon snart hamnar i sina plågor igen och...
Jävla skitvecka.
