Min återkomst

Jösses, jag finner inga ord... eller jo det gör jag visst det. Jag hatar verkligen att åka tåg. Åtminstone då det handlar om enormt många timmar. Detta av flera anledningar.

1. Jag blir änn mer osocial på tåg, och vill inte prata med folk, hur trevliga och roliga de än verkar. Jag vill bara bort därifrån. Den här gången fanns det vissa mer eller mindre bra alternativ. I min avdelning fanns det massvis av kinesiska turister, som inte kunde varken svenska eller engelska. Det fanns en herre som satt och skakade och såg ut som den halvgalna fransmannen i The green mile, han med cirkusmusen. Det fanns en jätte till karl, som jag gissade på var hög hela resan... om inte annat var han väldigt skelögd och stirrade på mig hela tiden, då han inte försvann någonstans eller sov. Det fanns också en vanlig, vilt pluggande tjej och två homosexuella killar som var väldigt öppna om sitt sexliv, på gott och ont. Av dem var det närmast de tre sistnämnda som var aktuella för konversation, men som sagt, tråkig som jag är så gav jag fan i det.

2. Jag kan inte äta på tåg. Jag vet inte varför, men all mat blir genast mycket äcklig när jag befinner mig på ett tåg, kanske är det för hur det skakar, jag vet inte. Under de 16 timmarna jag reste fick jag i mig en hårdbrödmacka, och det var klockan 5 i morse då jag väntade på en buss i Jörn.

3. Jag kan inte sova på tåg, vilket är den värsta. Tiden går så fort när man sover, men den går så oerhört långsamt när man försöker sova men misslyckas. Dels är det trångt och dåligt med benutrymme. Dels har man suttit på samma sätt i ett dussin timmar, så man börjar bli lite stel och öm i kroppen. Sen släcker de inte ner belysningen heller. Att sova på tåg är ett fett fail med andra ord, och känns jävligt frustrerande. Förutom en misslyckad timme på eftermiddagen, då morsan sköter om kusinbarnet idag så det är inte helt lätt att sova, så har jag alltså inte sovit sedan klockan 10.00 i går morse. Stabilt, orkar inte ens räkna hur många timmar det är. Men många är det.


Fast hem kom jag. Till min förskräckelse så har all snö försvunnit och förvandlats till ondskefull is. Jättehalkig ondskefull is. Den fanns bara för nån dag sedan, men sen var jag på väg och då väljer den att smälta bort. Typiskt.
Nåja vad spelar det för roll? Jag är hemma, och det är jättemysigt. Julpynt överallt, julmusik, vi har klätt granen, jag har besökt brorsan i deras nya lägenhet och jag har klappat vovven flera gånger om. Hon har blivit märkbart äldre sedan jag var här senast, men ännu finns det krut i den gamla tanten!

Nu borde jag därmed gå och lägga mig. Har visst en del sömn att ta igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0