JBomb

Nu är ju allting relativt, men det känns som att det är dags att dra till med en av de allra största bloggklyschorna i världshistorien. Ta ett djupt andetag och sedan skriker vi alla i kör:

3...

2...

1....

"Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen."

Så där ja. Vad duktiga ni var! Det skötte ni alldeles utmärkt måste jag säga. Vem vet, ni kanske har sagt så själva några gånger. Men varför har jag då inte uppdaterat bloggen någonting sen i tisdags då? Jo, mycket för att ingenting speciellt hände på onsdag och torsdag, åtminstone ingenting jag vill ta upp här. Men helgen har jag i alla fall haft fullt upp på. Det var nämligen helgen som går i nördens tecken. Och vilken nörd jag har varit.

Jag och min kära storebror Jimmy skulle ta igen allt tvspelande som vi inte hunnit med i sommar ännu, av flera olika anledningar, men främst för att han jobbar som en tok. Så efter att ha laddat upp med en sommarcider och en halv sommaröl (hey det är ganska bra för att vara mig att lyckas dricka en halv!) så begav sig familjen till mormor som mötesplats, där Jimmy och Elin skulle plocka upp mig. Där satt vi medan mamma berätta om vad hennes spå-tant hade sagt till henne. Uppenbarligen ska jag få jobb nästan direkt efter skolan, vara en finurlig och skarpt analyserande karaktär och så ska jag visst bli tillsammans med en tjej med asiatisk utseende, och det snart. Ett äckligt barn skulle vi visst också få. Tur att jag inte tror på struntet.

Vi stannade dock inte länge, vi skulle ju börja nörda oss! Utanför var stadsfesten i full gång, men den hade jag inte ägnat en tanke åt. Betala 300 spänn för Martin Stenmark? Knappast säger jag. Vi hörde hursomhelst Idol Marcus, men jag tror jag var för långt bort från händelsen för att lägga upp honom på min live Idol lista. Även om jag hörde hur han sjöng. Borde det räknas om man är nån kilometer i från händelsen? njaaa....

Senare kom vi till brorsan och där...spelade vi. Och spelade. Och spelade. Av de 48 timmar jag var där, så gör jag inte en karaktäristisk överdrivning om jag säger att vi spelade minst 20 av dem 48 timmarna. Stackars, stackars Elin. Tur att vi inte gör det här speciellt ofta.
Men hur som helst så har han ju ett nytt Nintendo Wii, som jag hade ett stort behov av att leka med. Jösses vad vi bowlade, spelade baseball, biljard och så vidare. Hade någon haft en sådan där på förfesten som en fyllelek hade jag varit på varje fest, sanna mina ord. Det som kanske är lite pinsamt i sammanhanget är jag så här efteråt är stel som en postmortum gnu och ja, jag har träningsvärk i högerhanden efter allt svingande med Wiimoten. Så träningsvärk efter tv-spelande? Det är i sanning nya spännande tider.

Vi spelade ju dock inte bara på Wii, utan även Jimmys dator fick sig en ordentlig genomkörare. Jag är egentligen ingen större dataspelare, men det är ett spel som jag alltid tagit mig an. Jepp, Football manager. Sagt och gjort, jag och brorsan tog oss an Atletico Madrid, för att bevisa vad de egentligen går för. Lite drygt 15 speltimmar senare hade vi kämpat oss till en hedersvärd fjärdeplats, och Torres blev årets skytteligavinnare och Europas guldskovinnare med sina 28 mål. Årets spelare i La Liga blev han med. Inte så pjoskigt för pojken. Nu har vi förstärkt gärnet med nya spelare till nästa säsong, de ska skaka när de ser de rödvita färgerna.

Vi hann också med att se ett par filmer, varav Scarlet Johanson av en slump visade sig vara med i båda två. Den första vi såg var en seg historia, Black Delilah. Riktigt dålig film. Efteråt fattade vi ingenting, och inte för att den var så där mystiskt, spännande oklar, utan för att den helt enkelt var kasst berättad. Scarlet hade svinröda läppar och spelade, precis som resten av ensemblen, ganska dåligt.

Då var den andra filmen desto bättre, The Prestige. Wolverine möter Batman. Hugh Jackman och Christian Bale som två rivaliserande trollkarlar. Spännande och intressant hela tiden, med nya oväntade twistar hela tiden. Jag skulle också vilja vara trollkarl. Få mina CSN skulder att försvinna. Scarlet Johanson var också med, men i en mer begränsad roll. Inte fullt lika röda läppar, men med sina andra tillgångar upp-pressade just under hakan. Jag måste nog säga njaaaa igen. Men som sagt, spännande och intressant film absolut, den kommer inte att förrändra din värld, men bjuder på god underhållning!


Jag åt nog världens största pizza, den räckte till två middagar. Känner ni er jävligt hungriga, köp en Calzone magnum på Tre kronor i Skellefteå. Satan säger jag bara. jag mätte den inte, men den borde åtmistone ha varit en halvmeter lång. Åt halva, blev proppmätt, sen åt jag andra halvan middagen dagen efter och blev lika proppmätt då. Vidunderligt.


Sen kom jag hem, alldeles stel, svettig och trött. Duschen jag tog då efter några dagars nörderi... Det var himlen och romantiska lekar innefattandes kladdkaka och grädde med Sarah Chalke på samma gång. Duschen är en fantastisk uppfinning, så är det bara. Plugginspiration? Duscha. Trött och sliten och behöver starta om på nytt? Duscha. Att duscha är inte bara att bli ren, duscha är terapi.

Nu ska jag nog inte spela på några dagar.