JBomb

Gääääääässp. Den beryktade dagen efter, och det känns faktiskt. Inte så att jag har de vanliga bakis-syndromen med hudvudvärk och illamående, men jag är faktiskt helt sanslöst trött och slö. Ni förstår, igår var jag på bushbesök för ett trippeldop då tre av mina kusiner hade fått barn nästan samtidigt och ville göra gemensam sak i det hela. Och nja, man super kanske inte så hejvillt på dop. Men så var det också så att en av mina farbröder skulle överaskas med en spontan men välplanerad svensexa. Då dricks det lite mer kan jag avslöja. Inga strippor dock. Attans.

Det var skönt att få träffa släkten igen, jag är ju lite av det förlorade barnet. Den hemliga Olofsson. Men mest var det sprit. Jag gillar inte ens whiskey, men jag drack säkerligen upp en tredjedel  eller kanske till och med halva av farsans 75a. Plus massa öl. Plus massa vin. Plus massa vodka som shottades. Och även en del shottar mintu. Jag var ganska igång med andra ord. Men jag mådde bra, hade stenkul och blev ju inte ens det minsta sjuk. Det är nog ganska få förunnat, att inte ens få känna på nackdelarna. Okej visst, jag är skittrött, men det kan ju faktiskt bero på att jag sovit typ 4 timmar de två senaste dygnen.





För övrigt är det närmast omöjligt att vistas utomhus i bushen, eller Norrlands inland om vi ska vara mer precisa, för alla dessa jävla svärmar av knot och mygg och bräms stora som en älgkalv. Man viftar med händerna runt ansiktet precis hela tiden, sväljer ett par av dem, och ser förmodligen ganska dum ut.


Jag känner mig för slö. Jag rör nästan ingenting på mig här, måste åtminstone böra promenera igen. Minst en timma varje dag i alla fall. Känner mig extremt lat. Till hösten får det kosta vad det kosta vill, då börjar jag gymma. Nån som vill hänga på?


Cary Brothers är en trevlig songwriter jag upptäckte när jag såg filmen Tha Last Kiss (Yay Rachel Bilson semi-naken!) Han kanske inte står ur mängden så värst egentligen. Men jag gillar snubben. Ride och Blue Eyes är trevliga låtar.