Min nördextas

Jösses jävlar. Det är inte klokt hur mycket nörd man kan vara en helg och fortfarande stå upp på egna ben. jag bestämde mig att gå all in, jag hade inget viktigt för mig, vännerna är bortresta de flesta av dem och det började vara ett tag sedan. Jag förvandlade mig återigen till.... Mr.Nörd!

Att göra lista:
  • Införskaffa en flashad PSP så jag kan spela nerladdade spel
  • Skaffa spelet Spider-man 3 till PS3 så jag kan spela ännu mer.
  • Se serietidningsfilmen Watchmen på bio.
  • Se serietidningsfilmen Punisher Warzone hemma,
  • Komplettera detta med smutsmat.
  • Ägna nästintill all min ledigga tid åt detta.
Ahh... Vilken härlig känsla att känna att man klarat alla sina mål och och ändå vara hungrig för mer. Men jag måste vara försiktig. Jag får inte bli en nerdoholic. Jag vet vad jag gör, jag kan kontrollera det.... Det är ju inte så att jag är beroende eller så.... Jag gömmer och smygspelar bara de allra våldsammaste spelen ju, det är ju inte så att du aldrig spelar något litet spel nån gång?!

...Ehum....

Watchmen var jäkla awsome.  Jag trodde att det skulle vara stört omöjligt att konvertera värdens mest intellektuella seriealbum på flera hundra sidor till en film utan att det blir en superkomprimerad smörja men ack så fel man kan ha. Över
bevisad, hänförd och nöjd med nästan samtliga minuter i det 2 timmar och 40 minuter långa superhjältedramat. Däremot har jag aldrig sett så mycket blå penis sedan jag senast tog en dusch med smurfarna... varför måste Dr. Manhattan vara näck hela tiden?



Dr. Manhattan som här har gjort två kopior av sig själv för
att lättare kunna multitaska, gillar inte kläder.

Det är något visst med enkla bärbara spel. Jag är så fruktansvärt glad åt min nyinköpta PSP,  det kostade en hel del slantar och jag är nu en högst fattig man men det var det värt. Jag har laddat ner dussintalet spel nu och det är så fint! Roligast har jag nästan haft åt det mystiska spelet Papaton. Som går ut på att leda sin stam genom att trumma. Patta-patta-patta-pon för att gå framåt. Pon-pon-pata-pon för att attackera. Det är allt jag hör i mitt huvud nu. Små gulliga röster som sjunger till mitt trummande. Lovely.



Idag är det dock ett möte med verkligheten igen. Det innebär plugg. på en söndag. Suck. Jag vill ju spela...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0