JBomb

Jag är helt off. Försöker göra research med statistik i vårt skolprojekt, men det är en sån jäkla djungel, speciellt då jag inte riktigt vet vad vi ska koncentrera oss på. Vad är handikapp, vad räknas som funktionshindrade, vilken organisation, lag, förbund eller vilka siffror ska man titta på, då det finns en för allt? Typ miljontals. Hur kan folk gå arbetslösa, det verkar ju fan finnas ett förbund/organisation för varje skalle i landet. Ge dem en var att ansvara för vettja. Det blir som Facebook, man kan vara med i varandras klubbar och så. Alla blir vänner!

Jag är helt off. Jag orkar inte styra någonting, vill någon någonting får de väl kontakta mig. Helgen var ingen vidare succé... Förutom då att jag äger ett helt jäkla lass med t-shirts jag inte kan ha ännu. Men sen fan, då blir jag fin, då blir jag på g. Sen. Jag tror jag håller på att bli sjuk. Är så trött, så trött, så trött. Efter mindre än en timmes plugg vill jag bara gå och lägga mig och sova...stor motivation.

Vad som händer på nyårs? Inte den blekaste. Det finns ingenting som är öppet i Skellefteå stad. Man tycker ju att en nattklubb skulle dra som tusan en natt som den, tiotusentals ungdomar som vill supa och spy in det nya året. Men inte då. Ingenting har planerats överhuvudtaget heller.  Lägga sig i idé en vecka och bara hoppa över det? Inte mig emot. 
Jag orkar inte, jag är helt off.
 

Bråda dagar mina vänner, bråda dagar. Sedan jag kom hem hit till Skellefteå AKA Skellhell, AKA Guldstaden, AKA Knarkstaden, har jag knappt suttit vid datorn längre än 10 minuter i sträck. Det finns helt enkelt inget utrymme för det, så många människor att träffa, så mycket som måste göras, så mycket slappande som behöver utföras. När det är juletider är det ju en sak i sig att bara ta sig tid till att lägga sig i soffan tillsammans och göra ingenting alls. Men det bör inte förväxlas med rastlöshet, att man inte har någonting bättre att göra bara, ty dagarna försvinner snabbt och skönt när man väl besitter den perfekta halvliggande soffpositionen, med zapparhanden vilandes mot kroppen för man får ju inte lyfta armen i en allt för jobbig vinkel. Kama sutra för slackers.

Det har varit mycket fint att återse mina vänner med. Hur snabbt man hittar sina roller, samhörigheten och tonen. Finns det något bättre i världen än vänskap? Den häftigaste delen av hela mänskligheten om du frågar mig. Men så är jag ju singel med, kanske påverkar min syn något. Jag kanske är en som ger fingret åt mina vänner så fort jag har en brud. Kanske inte så troligt.

Jag har fått en "syster". Jag ska inte berätta några detaljer, men sedan några dagar bor Elmira 15 år hos oss, och ska fortsätta göra det tills sommaren. Hoppas vi inte har skrämt livet ur henne, vi är ju en ganska speciell familj. Men å andra sidan ser hon rätt pigg ut så förhoppningsvis ska vi väl kunna visa oss ur en god sida.

Man har ju såklart fått lite klappar med, jag har väl kanske inte varit överjävligt snäll, men uppenbarligen tillräckligt då jag fått en hel hög med fräscha grejer! Ett urval:

• Resan tillbaka till Norrköping, vilket är hur jävla skönt som helst när vi får en mini-mini summa denna månad. Ungefär 5 kilo lossades från mina axlar och jag slapp gå nästan dubbelvikt av tyngden längre. 

• På tal om ekonomi så fick jag även en hel del slantar, perfekt mängd så jag inte behöver oroa mig för det heller. Ytterligare några kilo lättades, och nu kan jag gå hur rakt som helst!

• Apropå ekonomi så behöver jag en ny garderob, praktiskt då att jag både fick en hel del tröjor och en presentkort på Jack and Jones på femhundringen. Jag har aldrig handlat där inne tidigare, jag har varit för tjock och för fattig. Men nu... Nu har jag råd för en gångs skull, och det känns så lyxigt. Tänk så lite det behövs för att man ska känna lyx. En annan klädaffär bara.  

• När man talar om lyx... Brorsan gav mig en Golden Strike... eller nu står det ju Gold Strike på flaskan... men det låter så dumt. 24 karats guldflarn i fin, god sprit liksom... Det är fan i mig lyx. Jag har letat efter den på varje jäkla glasbank jag varit inne på, men aldrig lyckats hitta den. Så ligger den där i ett Special-K paket. Julmagi om något. Om jag kunde gå lätt tidigare kommer jag ju att lätta när jag väl tagit mig en sup av den. Heh. Den kommer jag onekligen att ha kul med. 

Vet ni vad som är skönt kära läsare? Att vakna upp en morgon, klockan halv sju för att vara exakt, och vara tacksam för att det faktiskt är en morgon. Att inte grymta och mumla om att ta hämnd på världen för att man inte får sova en timma extra. Vet ni vad som är ännu skönare? Att föregående meningar inte var det minsta ironiska. Jag har haft en underbar morgon!

Vaknar alltså halv sju. Drar mig en halvtimma, men njuter av att faktiskt inte sova på riktigt. Väger mig sedan, tisdag som det är. Hoppsan, jag som inte trodde att jag skulle ha gått ner ett gram denna vecka, men så visar vågen ändå på 1.5 kg mindre. 24.6 minus sammanlagt alltså, strålande bra! Går till Coop där det är lugnt och skönt och de spelar mysig julmusik. Lyxar till det med en underbart kryddad och marinerad rostbiff som pålägg. Tittar på ett avsnitt av Top model, läsa en bunt serier, och veta att jag har tid med det, för hela dagen finns tillgänglig. Sedan gå till stan för att återigen försöka shoppa lite kläder. Bara att man till skillnad från förra gången tycka att fan, jag ser inte sååååå groteskt ful ut egentligen, lite rund men det gör jag ju någonting åt. Köpa tröja, skjorta och nya byxor, upptäcka att man inte bara gått ner en, utan två byxstorlekar. Och inte heller spendera en förmögenhet på dessa tre plagg utan komma undan med under 500 spänn för alla tre. Tacka vet jag New Yorker. 

Bluärrgh. Jag är så bakis, så bakis. Jag har aldrig ens varit i närheten av detta för. Min dag har till 80% bestått av att ligga i soffan och titta på dålig tv. Jag har inte ens flyttat mig för att skriva detta, det är härligt med laptops i bland. Värmer fint om magen.

Fest igår med andra ord, var mycket nice med förfest och Hugo-utgång... Åtminstone så länge det varade. Jag blev så enormt stenfull så jag var tvungen att gå hem runt ett tiden. Så jävla illa Jonas, då såg jag fyrdubbelt, spydde och hitttade knappt den gigantiska bron man måste passera över. Oooops. Jag har ingen aning om mina gränser längre. Men annars var det fan fint! Liten privat fest på fyra pers kan vara nog så rolig som en stor. Men aldrig mer... idag.

Pizza låter ju rätt najs va? Men nej, det duger faktiskt inte. Nu ska du vara duktig ett tag igen Jonas. På tok för jävla mycket igår alltså, det är inte klokt. Värst sedan vår inflyttningsfest då jag och Rikard spydde ner ett badrum var. Shit.

Klockan är någonstans runt tio och jag är trött. Jag vill poängtera att det är kvällsvarianten, och inte på morgonen. Jag håller kanske redan på att vända dygnet till det bättre, se på fan! Eller så behöver jag bara sjukt mycket sömn. Men jag ska lägga mig tidigt ikväll, så är det. Jag ska INTE sitta uppe och leka med Internet hela natten denna natt. Nej Jonas, nej!

Jag prövade att shoppa lite kläder igår. Hopplöst, det är inte lönt att göra det just nu. Dels för att jag är fattig som en portugisisk herrelös hund, och dels eftersom att jag är mellan storlekar. Det suger. Köpa för smått som man inte kan ha, eller köpa för stort som jag snart inte bör ha? Anledning att fortsätta hålla i pengarna så länge med andra ord. Men om jag ska klä mig stiligt så kan jag... äh, det är väl ändå accessoarerna som gör detaljerna? Snygg får jag vara senare.

Dagens grej 1: Ny produktionsidé, tillbaka på ruta ett och den gamla är stenskrotad. Den är död och begraven. Kul och intressant men jösses... Det kommer att bli jobb, minsann. Men jag ska nog kunna komma igång på det, finns många möjligheter för mig här, låt fantasin flöda!

Dagens grej 2: Livets ord/vatten/watchtower whatever är lustiga. För ett par veckor sedan försökte en rolig religiös gubbe övertala mig att Gud bor på en annan planet och är ledsen att vi inte är polare. Hårt liv. Idag fick vi pling på dörren av en till snubbe som vill snacka Gud och Jesus och deras glada partygäng. Nu står det ingen reklam på dörren, men Guds PR-man kanske inte tycker att det räknas som reklam?   Hursomhelst så hur kom han in? Vi har portkod för böveln, perfekt för att slippa säljartomtar. Men de här filurerna jobbar för the big man. De kommer in bäst fan de vill. Så den stora frågan är; stod han utanför, ivrig att få prata religion med mig, tills någon öppnade porten och han kunde slinka in. Eller såg han bara dörren öppnas när han var ute på sin promenad, tog tillfället i akt och slängde sig genom innan dörren hinner gå igen? Och vilket alternativ är värst egentligen?

Jag slängde bort hans fina häfte.