JBomb

Det är alltså dags för ytterligare ett sådant där bakisinlägg, fast jag inte är bakis. Det är något speciellt med att blogga med datorn på magen en söndag, med ett halvt getöga på dumburken. Det hände visserligen inget speciellt men kvällen och gårdagen bjöd på några höjdpunkter!

• Sol innebär att sitta ute i solen så klart, alldeles underbart väder! Det innebär också tyvärr snabbmat. Listan igår var inte nyttig. 2 små cheeseburgare på donken, sedan pizza på Gu va Gott. Fy fan vilken miss det var. Nu var det så där struntdåliga igen som när jag blev matförgiftad där. Jag fick min pizza en kvart efter Rikard och Ulf fick sina, jag hade varit tvungen att gå och be om den en gång till, och de förstod ändå inte att det var jag som skulle ha pizzan. För övrigt var Rikards pizza den värsta jag kanske smakat på en pizzeria. Men det blev ännu lite mer snabbmat  senare, det blev chicken nuggets efter vår utgång, det var desto bättre. Vår bordsgranne åt pommes från golvet.  

• På förfesten så hittade vi på ett eget fyllespel, eller försökte i alla fall. Vi tog fram vårt Sunespel, den ryska posten. Reglerna var att vi hittade på reglerna under tiden vi spelade. Det gick väl sådär, men några runder höll det innan vi gjorde något en aning mindre komplicerat och körde den gamla hederliga pyramiden istället. Det är mycket lättare med fotbollskorten jag fick av Frida, jag minns korten mycket bättre om de tillhör en nuna från en spelare!

• Hugoutgång, Emily och Frida var ju DJ! De var som vanligt alldeles strålande och rockade på som fan. Fick till och med min låt spelad för mig, de borde få spela varje gång man går ut för. Andra höjdpunkter är att jag fick beställa en drink "som var färglad" och efter att bartendern mixat ihop hälften av barens flaskor fick jag faktiskt en väldigt god, röd drink. Ingen aning vad den innehöll men ändå. Då är det bara att ge den ett inoficiellt namn. Vi funderade på en enkel Jbomb. Fast den är ju inte så manlig, så funderade på gaybomb istället. Till slut tror jag att vi nöjde oss med Gay J. Sedan gav jag och rikard bort våra nyinskaffade jägerdukar till flickorna i grannbordet. Det är alltid en höjdpunkt att få två kramar var av söta flickor,  bli fotograferade av demsamma så de minns oss, samt få hjärtsymboler skickade till oss.

Jag har beställt en ny mobil! Mer om det senare, men jag har stora förhoppningar!

Snart, snart, är produktionen färdig. Det känns ganska lattjo. Sen är det bara upspatsen kvar...

Jag hade lovat mig själv att läsa mycket mer i år, det är avkopplande, det är lärorikt och allmänt bara bra. Det gick bra, ett tag. Sedan hände Gomorra. Jag hade verkligen sett fram emot att läsa den, det var ju en så viktig bok, att han vågat skriva den, att han tror på den så starkt att han inte ångrar sig, fastän han nu måste leva med livvakter, hemlig adress och ständigt dödshot över sig, och kommer förmodligen att måsta göra det för resten av hans liv. Camorran, som ju då alltså ungefär är Maffians äldre och styggare bror och bokens tema, glömmer aldrig. Så långt allt väl. Det tråkiga är att den blev så extremt långsam. Det var inte intressant eller kul att läsa vidare helt enkelt, bland all namedropping och utsvävande miljöbeskrivningar och populärkulturella liknelser man inte har en aning om. Det tog mig flera månader att läsa i den, och till slut gav jag upp, jag läste inte ens färdigt den.

Istället kom Emily som en räddande ängel med första delen i Håkan Nessers-Van Veeteren serie: Det grovmaskiga nätet. Jag har länge varit misstänksam mot böcker som ingår i kriminalserier, jag har haft en fördom att det innebär att det bara ger författarna en möjlighet att skriva ytterligare en bok utan att riktigt behöva anstränga sig, snabba pengar som Svenssons snabbt spottar ut. Men nu gick den nyss nämnda damen i godo för den, så varför inte ge den en chans? Jag ångrar mig inte, jo - att jag var så misstänksam. Där Gomorra tog mig månader att läsa så tog denna bok mig några enstaka dagar. Jag var fast, det var en så engagerande historia och skriven på ett sådant sätt att man bara ville läsa vidare. Är det inte underbart när det faktiskt händer? Rakt på sak, inga större krussedueller eller utsvävningar, enkel, rå och tänkvärd. Dessutom är det coolt att han hittat på ett eget land, stad och kultur där det hela utspelar sig, en slags thriller fantasy. Utmärkt! som Van Veeteren själv förmodligen hade utbristit.

Jag har köpt mig världens finaste bok! Det är Martin Kellermans samlade Rocky serier mellan 1998 och 2008. Dryga 700 sidor med hans självbiografiska Rocky godis. Den är jag så nöjd över, lite grand som min egen privata lilla skatt jag skulle kunna gräva ner sen, som nästkommande generationer skulle kunna söka med på min egenhändigt ritade skattkarta. X marks the spot.

Nej det är faktiskt inte mitt. Jag har nyss spenderat måndagskvällen på det allra mest högkvalitativa sättet du kan tänka på. Jepp. Wrestling på Eurosport. Svettiga tjocka gubbar som låtsas spöa skiten ur varandra, förvirrat kommenterat av HoaHoa som påpekar att en av dem ser ut som "Nalle Puhs påtända lillebror" och alla världens... nej västvärldens... nej USAs och vissa japanska geeks får en gemensam och simultan nördorgasm. Swoosch. Själv har jag inte varit lika duktig med att röra på mig. Jag har gått, spelat lite basket and whatnot. Men kom igen. Det är påsk. Jag har frossat i godis. Eller ja. 5 hg sedan fredags. Men i mina ögon är det ganska mycket. Min våg kommer inte att vara vänlig mot mig i morgon. Men äh. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket. Nyttigare liv nästa vecka i stället.

I veckan blit det CL-returer. Go Arsenal, jag tror det finns en ordentlig chans till avencemang. Potentiellt Manchester United som motståndare då. Isåfall står ett besök på Olearys på spel, förloraren mellan Westeman vs Olofsson betalar den andra. Inte bara prestige på spel med andra ord.

Jag har sökt jobb som jordgubbsplockare. 4 år av högskola. För att plocka jordgubbar.  Jag kommer förmodligen inte ens att få det. Rätt val i livet Jonas, rätt val.

Fest damnit! Nu är det dags. Lystring och efterlysning! Det blir fest på ett eller annat sätt! Stå vid min sida bröder och systrar!

Jag har lärt mig nåt nytt. Fastigheten bredvid vår, nummer 33 på trädgårdsgatan, har varit bas för några av Sveriges värsta kriminella bovar någonsin, eller åtminstone påstådda sådana, vad vet jag, de är nog inte dömda. Där hade de sitt kontor till sitt företag där de låtsades vara ett säkerhetsbolag till kassaapparater  men istället tog de bara ut massa miljoner ur konton, och hade de bara bott kvar en månad till hade vi kunnat tittat på deras skumma business från vår lägenhet. Man vet alltså aldrig, folk kan vara vad som helst. Ens granne kan vara den sötaste personen någonsin, en skitstövel till rasist... eller varför inte en ekonomisk mästerbov? 

"Det finns ingen det är så synd om som en kille som är förkyld." Kunde inte säga det bättre själv, gamla reklam för något som jag inte längre minns. Men det är verkligen själv. Jag har gått och blivit sjuk nämligen. Det tog lång tid, sedan jag började min väg mot bättre hälsa har jag bara varit sjuk vid ett tidigare tillfälle, betydligt bättre än hur ofta det var tidigare. Men nu är det uppenbarligen här igen. Och det är sjukt synd om mig! Jag har nyss haft en sådan 15 gånger lång nysattack där det flög snor överallt, jag hostar som en kamel som rökt på tok för många camel samtidigt som jag har små baciller som bosatt sig i halsen som inte tycker att det finns någonting roligare än att skära mig med sina små bacillknivar bäst de kan.

Det är ju lagom tid till att det är vår också. Jag hade så fina tankar. Promenader, häng, fotboll... Men jag vågar inte nu. Jag vill inte smitta någon. Får hålla ut och hoppas att jag inte missar allt det roliga. På tal om roligt och fotboll så är det kvartsfinaler i Champions League nu. Hade ju också varit roligt att se i ett litet sällskap men nej... det vågar jag nog inte heller. Får bli till returerna då. Ikväll tar sig Arsenal ann Villareal, hetare möte än vad man kan tro, speciellt efter den spännande matchen i semifinalen för tre år sedan som tillintetetgjorde Riquelme på den europeiska scenen för alltid. Hoppas på repris nu!

Jag har köpt ost för första gången på snart ett år. Fucking lovely. Ost måste vara det bästa som finns. Och choklad. Och glass. Okej jag har ganska många svagheter...



Farbror Hipp Presenterar:


Bacon är ett speciellt litet kött. Det är sällan någon huvudingrediens, utan oftast någonting man slänger med som ett komplement. Det köttiga tillbehöret i knaprigt fett. Som sådant är det ju dock lite omsständigt. Visst det tar bara några minuter att steka en bit, men varför ska man behöva finna sig i det? Det finns ju alternativ, och det är svenskt! Det är nämligen Villhelm Lillefläsk's som har utvecklat bacon på flaska. Gör några sprut och du har en baconsmakande liten smet som du kan ha på allt möjligt. Mackan, pastan, frukten, som dipp till chipsen, nu kan du ha bacon till allt! En flaska motsvarar nämligen 64 bitar bacon så det blir ju mycket för pengarna.

Nej okej detta låter förskräckligt äckligt. Och det är ett aprilskämt, den finns inte ens på riktigt. Men visst hade det varit tufft?