Min melodi

Blä. Jag är sjuk , har feber och är dyngförkyld. Jag hostar som en skorsten med lungcancer. Är det inte ganska orättvist? Jag har aldrig rökt en cigarettjävel i hela mitt liv men ändå får jag den här hostan i tid och otid.

Jag försöker ta en dag i taget. Har inte sovit många timmar sedan måndags. Jag antar att det är ganska naturligt, men Ronja gör sig alltid mer påmind framåt natten. När jag sover hemma i Skellefteå låg hon allt som ofast bredvid mig. Antingen i sängen vid sovdags eller i soffan med huvudet i ens knä när man tittar på tv. Jag kommer nog inte att kunna sova ordentligt när jag är i Skellefteå på ett bra tag framöver, fan vad extra påmind man kommer att bli att hon faktiskt inte finns mer, jag ser inte fram emot det. Min fina vän. Sen hostar jag som sagt hela tiden med. Svårt att gå någon ordentlig sömn när det känns som att man ska hosta upp ett hangarfartyg varannan minut. Jag har så obeskrivligt ont i halsen just nu.

Har tagit en paus i mitt projektbeskrivnings skrivande. På riktig svenska betyder det att jag inte kommer att skriva mer på den utan lämna in den som den är. Den duger precis som den är. den behöver inga extra väl valda ord, den är vacker ändå. Eller hur det nu var. De får fan nöja sig hursomhelst.


Läste på Emilys alltid lika eminenta blogg (finns länkad längst ner till höger vid namnet Rojiblanca) om soundtrack i sitt liv. Inte bara musik man gillar och som är bra utan reflekterar och kanske representerar ens liv för tillfället. Tror jag har hittat min tillfälliga sådan i alla fall. Det är ganska skönt att ha en låt att ty sig till. Maybe Tomorrow med Stereophonics, ni som har sett Crash känner säkert igen den. Har ni inte gjort det bör ni göra det, det är en bra film.

då jag inte lyckades embeda filmen av någon anledning så får ni gå här istället.


I've been down and
I'm wondering why
These little black clouds
Keep walking around
With me
With me

It wastes time
And I'd rather be high
Think I'll walk me outside
And buy a rainbow smile
But be free
They're all free

So maybe tomorrow
I'll find my way home
So maybe tomorrow
I'll find my way home

I look around at a beautiful life
Been the upperside of down
Been the inside of out
But we breathe
We breathe

I wanna breeze and an open mind
I wanna swim in the ocean
Wanna take my time for me
All me

So maybe tomorrow
I'll find my way home
So maybe tomorrow
I'll find my way home








Kommentarer
Postat av: mamsen

krya på dig hjärtat

Men Ronja finns kvar hos oss ändå Jonas, hon orkade inte mera..så vi ska komma ihåg alla bra stunder vi hade med henne.
jag kommer på mej själv massor med gånger att titta efter henne jag säger hennes namn o när något blir över tänker jag det får Ronja *ler* lilla gumman är o busar ni i bland alla andra vovvar
o inte att förglömma lilla selma.
Hon ahr det bra nu hon tyckte det var skönt o somna..så för hennes del är det skönt sedan är det ens egna smärta man måste jobba med. men jag som var med henne känner att det var helt rätt hur mycket jag än saknar o älskar henne.

Det går bra komma hem JONAS, SEDAN FÅR DU SÄKERT HA
aZZLAN GOSE DJUR HUR MYCKET DU VILL *LER*

Men det gör ont det gör det. Jag saknar henne med så mycket.
älskar dej
mamsen

2008-02-01 @ 23:12:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0