Mina favoritfilmer del.2
Aouch. Jag förstår inte, jag har ont i hela mitt högerben och har haft det sen lördags. Kom igen nu benet, svik mig inte nu! Kanske är någon muskelsträckning eller nåt. Förhoppningsvis går det väl över, jag känner inte direkt för att träna när det gör skitont att gå i trappor, lyfta vikter är förmodligen inte bättre.
Idag ska jag försöka vara lite mer effektiv vad gäller skolarbetet. Vi får väl se hur det ter sig. Förmodligen ganska illa eftersom jag skriver här, och har tänkt spela lite Resident Evil innan. 15 timmar in nu, verkar vara ett väldigt långt spel. Hmm. Jag har skjutit arga spanska bönder i 15 timmar.... Nån som undrar varför jag inte går hem hos folk och inte är ett populärt besöksobjekt överhuvudtaget på uteställen ? Jag tror det stavas; N... Ö...R...D... NÖRD! Nåja, min förlust, jag får ha roligt med det jag känner till i stället. Din famn är så varm, tv-skärm.
Det är visst tider för Oscars och även om jag inte bryr mig nämnvärt om en sådan gala så... har jag inte tänkt göra det nu heller. Men Rikard var nog tokig nog för att se den i alla fall. Men det är väl en anledning så god som någon att fortsätta med min filmslista kanske? Jo jag tror det, here goes:
5. Eternal sunshine of the spotless mind
Det här är filmen: En inte allt för enkel film vad gäller handling och dramaturgi, men oj så bra. Jim Carrey spelar Joel, som är alldeles förkrossad då hans lika charmiga som udda flickvän Clementine sedan flera år tillbaka, raderar sitt minne om allt som har med Joel att göra. Bitter och frustrerad bestämmer sig även han för att kontakta företaget som raderar minnen på beställning. Men under själva processen ångrar sig Joel och hans undermedvetna gör allt för att hindra att de raderas hans minnen av kvinnan han älskar. Det blir en häftig kamp mellan Joels hjärna och minnen, och forskarföretagets oetiska maskiner.
Därför gillar jag den: För det första så bevisar återigen Jim Carrey att han är en lysande skådespelare, som behärskar långt mycket mer än slapstick och talande rövar, även om det också har sina poänger så klart. Filmen är så fantasifull, men ändå realistisk i sin form. Känslorna är många, men aldrig överdrivna som i en standard Hollywood rulle. Filmen är rolig, men aldrig så att det blir opassande eller löjligt. Den är helt enkelt väldigt väl balanserad, sitt märkliga ämne till trots. Och Joel och Clementines flykt från raderade minnen kommer alltid att vara mycket häftigare än vilken biljaktsscen som helst.
Kvinnor blinkar nästan två gånger så mycket som män.
Idag ska jag försöka vara lite mer effektiv vad gäller skolarbetet. Vi får väl se hur det ter sig. Förmodligen ganska illa eftersom jag skriver här, och har tänkt spela lite Resident Evil innan. 15 timmar in nu, verkar vara ett väldigt långt spel. Hmm. Jag har skjutit arga spanska bönder i 15 timmar.... Nån som undrar varför jag inte går hem hos folk och inte är ett populärt besöksobjekt överhuvudtaget på uteställen ? Jag tror det stavas; N... Ö...R...D... NÖRD! Nåja, min förlust, jag får ha roligt med det jag känner till i stället. Din famn är så varm, tv-skärm.
Det är visst tider för Oscars och även om jag inte bryr mig nämnvärt om en sådan gala så... har jag inte tänkt göra det nu heller. Men Rikard var nog tokig nog för att se den i alla fall. Men det är väl en anledning så god som någon att fortsätta med min filmslista kanske? Jo jag tror det, here goes:
5. Eternal sunshine of the spotless mind
Det här är filmen: En inte allt för enkel film vad gäller handling och dramaturgi, men oj så bra. Jim Carrey spelar Joel, som är alldeles förkrossad då hans lika charmiga som udda flickvän Clementine sedan flera år tillbaka, raderar sitt minne om allt som har med Joel att göra. Bitter och frustrerad bestämmer sig även han för att kontakta företaget som raderar minnen på beställning. Men under själva processen ångrar sig Joel och hans undermedvetna gör allt för att hindra att de raderas hans minnen av kvinnan han älskar. Det blir en häftig kamp mellan Joels hjärna och minnen, och forskarföretagets oetiska maskiner.
Därför gillar jag den: För det första så bevisar återigen Jim Carrey att han är en lysande skådespelare, som behärskar långt mycket mer än slapstick och talande rövar, även om det också har sina poänger så klart. Filmen är så fantasifull, men ändå realistisk i sin form. Känslorna är många, men aldrig överdrivna som i en standard Hollywood rulle. Filmen är rolig, men aldrig så att det blir opassande eller löjligt. Den är helt enkelt väldigt väl balanserad, sitt märkliga ämne till trots. Och Joel och Clementines flykt från raderade minnen kommer alltid att vara mycket häftigare än vilken biljaktsscen som helst.
4. The Truman Show
Det här är filmen: Truman Burbank lever ett liv som till stor del handlar om rutiner, med viss krydda av dramatiska ögonblick. Men i det stora hela är han en väldigt ordinär man som lever ett ganska ordinärt liv. Trodde han. Truman har i hela sitt liv, från att han låg i sin mammas mage varit med i en dokusåpa som handlar om hon själv. Allting i hans liv är påhittat, alla människor som möter honom är skådespelare, och staden han bor i är i själva verket bara en gigantisk filmstudio. Eftersom Truman inte är helt nöjd med sina rutiner och väljer i stället att äntligen lämna staden och utforska världen, får tv-producenterna panik och gör allt för att stoppa honom. Truman börjar ana att allt inte är rätt ställt...
Därför gillar jag den: Den tidigare av Jim Carreys mer seriösa roller, och han gör den lika bra här. Berättelsen om Truman är alltid aktuell, och än mer sedan filmen faktiskt gjordes för dryga tio år sedan. Dokusåparna blir bara mer och mer ingående och steget är förmodligen inte långt till att folk faktiskt är med i en sådan utan att veta om det, allt för att vinna kriget om tittarsiffrorna. Det är också beviset att livet som helylle med jobb, fru, fint hus och några öl med polarna inte alltid är det självklara valet, speciellt inte när det är påtvingat. Det liv man lever bör man få välja själv, och inte göra som andra vill att man ska leva det.
Det här är filmen: Truman Burbank lever ett liv som till stor del handlar om rutiner, med viss krydda av dramatiska ögonblick. Men i det stora hela är han en väldigt ordinär man som lever ett ganska ordinärt liv. Trodde han. Truman har i hela sitt liv, från att han låg i sin mammas mage varit med i en dokusåpa som handlar om hon själv. Allting i hans liv är påhittat, alla människor som möter honom är skådespelare, och staden han bor i är i själva verket bara en gigantisk filmstudio. Eftersom Truman inte är helt nöjd med sina rutiner och väljer i stället att äntligen lämna staden och utforska världen, får tv-producenterna panik och gör allt för att stoppa honom. Truman börjar ana att allt inte är rätt ställt...
Därför gillar jag den: Den tidigare av Jim Carreys mer seriösa roller, och han gör den lika bra här. Berättelsen om Truman är alltid aktuell, och än mer sedan filmen faktiskt gjordes för dryga tio år sedan. Dokusåparna blir bara mer och mer ingående och steget är förmodligen inte långt till att folk faktiskt är med i en sådan utan att veta om det, allt för att vinna kriget om tittarsiffrorna. Det är också beviset att livet som helylle med jobb, fru, fint hus och några öl med polarna inte alltid är det självklara valet, speciellt inte när det är påtvingat. Det liv man lever bör man få välja själv, och inte göra som andra vill att man ska leva det.
3. Spider-man
Det här är filmen: Peter Parker är en nörd, som vilken av oss som helst, som för allt i världen inte är häftiga nog för att träffa flickor, hamna i centrum eller hänga med de coola killarna. Peter Parker är helt enkelt en looser, och är därför väldigt lätt att identifiera sig med, då han precis som de alla flesta loosers har mer storslagna drömmar än så. Allt ändras när Peter blir biten av en genetiskt förstärkt spindel, vilket ger honom häftiga superkrafter. Äntligen kan han inte bara vara lika cool som någon annan, han kan överglänsa dem på alla sätt och vis. Det leder dock till att Peter blir allt mer egoistisk och när han kan stoppa en bov, men väljer att inte göra det, får han ångra sig bittert. Samma bov dödar nämligen hans farbror, till lika det närmaste Peter har en far, och han får bittert lära sig att med stora krafter följer ett lika stort ansvar.
Därför gillar jag den: För att jag är ett seriefreak, helt enkelt. Jag är nörden, loosern och förutom att jag inte är lika smart, så är det mycket lätt att identifiera sig med Parker. Spider-man 2 är kanske egentligen en bättre film, men nördens utanförskap visas inte på samma sätt i dem filmerna. Dessutom så är tillfället då jag filmen på bio kanske den lyckligaste filmvisning jag någonsin varit på. Här hade jag läst serierna sen jag bara var en liten knodd, och så helt plötsligt är han där. Klättrar på väggarna, svingar sig i nät och spöar skurkar. På riktigt. Wow.
Det här är filmen: Peter Parker är en nörd, som vilken av oss som helst, som för allt i världen inte är häftiga nog för att träffa flickor, hamna i centrum eller hänga med de coola killarna. Peter Parker är helt enkelt en looser, och är därför väldigt lätt att identifiera sig med, då han precis som de alla flesta loosers har mer storslagna drömmar än så. Allt ändras när Peter blir biten av en genetiskt förstärkt spindel, vilket ger honom häftiga superkrafter. Äntligen kan han inte bara vara lika cool som någon annan, han kan överglänsa dem på alla sätt och vis. Det leder dock till att Peter blir allt mer egoistisk och när han kan stoppa en bov, men väljer att inte göra det, får han ångra sig bittert. Samma bov dödar nämligen hans farbror, till lika det närmaste Peter har en far, och han får bittert lära sig att med stora krafter följer ett lika stort ansvar.
Därför gillar jag den: För att jag är ett seriefreak, helt enkelt. Jag är nörden, loosern och förutom att jag inte är lika smart, så är det mycket lätt att identifiera sig med Parker. Spider-man 2 är kanske egentligen en bättre film, men nördens utanförskap visas inte på samma sätt i dem filmerna. Dessutom så är tillfället då jag filmen på bio kanske den lyckligaste filmvisning jag någonsin varit på. Här hade jag läst serierna sen jag bara var en liten knodd, och så helt plötsligt är han där. Klättrar på väggarna, svingar sig i nät och spöar skurkar. På riktigt. Wow.
2. Nyckeln till frihet
Det här är filmen: Trots den ständiga svenska debatten om att svenska fängelser är för mjuka, brottslingarna får dyrare mat än skolelever och så vidare, är det nog fortfarande en pärs. Men det är fortfarande ingenting i jämförelse med de mer tuffa amerikanske fängelserna. Speciellt när man sitter där som oskyldig. Andrew Dufresne är en sådan person, under en tid då klimatet i USA var extra hårt. Men även på hårda, avskyvärda platser finns det personer som vill en väl, och som är vettiga. Och när han träffar "Red" får han en vän som håller sig genom hela livet. Och det är egentligen det hela filmen handlar om, vänskap.
Därför gillar jag den: Jag har läst mycket Stephen King genom mina dar, har ett tjugotal böcker hemma i Skellefteå. Men om sanningen ska fram är detta en av de sämre böckerna. Så döm av min förvåning då jag ser filmen som bygger på hans bok och det är en av de bästa filmer jag någonsin har sett. Fantastiskt. Det finns en oerhörd lättnad att se denna film spänna över flera årtionden, men se att hur klimat på fängelset förändas på gott och ont, så är Andys och Reds vänskap alltid lika stark, alltid lika påtaglig. Det är helt enkelt mycket rörande att se.
Det här är filmen: Trots den ständiga svenska debatten om att svenska fängelser är för mjuka, brottslingarna får dyrare mat än skolelever och så vidare, är det nog fortfarande en pärs. Men det är fortfarande ingenting i jämförelse med de mer tuffa amerikanske fängelserna. Speciellt när man sitter där som oskyldig. Andrew Dufresne är en sådan person, under en tid då klimatet i USA var extra hårt. Men även på hårda, avskyvärda platser finns det personer som vill en väl, och som är vettiga. Och när han träffar "Red" får han en vän som håller sig genom hela livet. Och det är egentligen det hela filmen handlar om, vänskap.
Därför gillar jag den: Jag har läst mycket Stephen King genom mina dar, har ett tjugotal böcker hemma i Skellefteå. Men om sanningen ska fram är detta en av de sämre böckerna. Så döm av min förvåning då jag ser filmen som bygger på hans bok och det är en av de bästa filmer jag någonsin har sett. Fantastiskt. Det finns en oerhörd lättnad att se denna film spänna över flera årtionden, men se att hur klimat på fängelset förändas på gott och ont, så är Andys och Reds vänskap alltid lika stark, alltid lika påtaglig. Det är helt enkelt mycket rörande att se.
1. Terminator 2
Det här är filmen: I framtiden kommer maskinerna att bli medvetna, få eget liv och ställa sig emot människan. Det kommer att bli ett långvarigt krig mellan de kvarvarande människorna och de allt fler robotorna. Cirka 70% av världens befolkning är utrotade, främst genom kärnvapen attacker. John Connor är människornas ledare, en person som maskinerna inte lyckas ta kål på. Så därför väljer de att skicka en Terminator modell tillbaka i tiden för att döda honom när han bara är ett barn. Människorna är inte sämre och skickar en modell de också, men den har uppdraget att skydda honom i stället. Frågan är bara vilken av dem som kommer att lyckas med sitt uppdrag?
Därför gillar jag den: Ja det kanske är lite skumt att ha en action film med självaste Arnold i huvudrollen som favoritfilm, men det spelar ingen roll. Denna filmen är så grym, och fortfarande den stora måttstocken för mig som alla andra actionfilmer jämförs med. Hittills har ingen annan hållit måttet. Tung, hård och spännande med flera oförglömliga scener, och inte mindre än två biljaktscener där den jagande parten har en stenhård långtradare. Kan det verkligen bli bättre än så? Jepp. Filmen är kanske inte djupast i världen, men har ändå en väl genomarbetad handling med många tänkvärda frågor. Hur stor tillit ska man egentligen ha till maskiner, och hur avancerade ska man faktiskt göra dem? Kanske blir det så småningom vår egen undergång.
Det här är filmen: I framtiden kommer maskinerna att bli medvetna, få eget liv och ställa sig emot människan. Det kommer att bli ett långvarigt krig mellan de kvarvarande människorna och de allt fler robotorna. Cirka 70% av världens befolkning är utrotade, främst genom kärnvapen attacker. John Connor är människornas ledare, en person som maskinerna inte lyckas ta kål på. Så därför väljer de att skicka en Terminator modell tillbaka i tiden för att döda honom när han bara är ett barn. Människorna är inte sämre och skickar en modell de också, men den har uppdraget att skydda honom i stället. Frågan är bara vilken av dem som kommer att lyckas med sitt uppdrag?
Därför gillar jag den: Ja det kanske är lite skumt att ha en action film med självaste Arnold i huvudrollen som favoritfilm, men det spelar ingen roll. Denna filmen är så grym, och fortfarande den stora måttstocken för mig som alla andra actionfilmer jämförs med. Hittills har ingen annan hållit måttet. Tung, hård och spännande med flera oförglömliga scener, och inte mindre än två biljaktscener där den jagande parten har en stenhård långtradare. Kan det verkligen bli bättre än så? Jepp. Filmen är kanske inte djupast i världen, men har ändå en väl genomarbetad handling med många tänkvärda frågor. Hur stor tillit ska man egentligen ha till maskiner, och hur avancerade ska man faktiskt göra dem? Kanske blir det så småningom vår egen undergång.
Har ni någon åsikt, vilka är era favoritfilmer? Kommentera gärna! =)
Dagens fakta:
Dagens fakta:
Kvinnor blinkar nästan två gånger så mycket som män.
Mina favoritfilmer del 1.
Igår var en bra dag, det måste jag påstå. Träffade min boss på gestaltningsbyrån, och diskuterade min projektidé. Han verkade gilla idén, vilket alltid är trevligt, men den har lite justeringar att göra, för att kunna fungera i dagens journalistiska klimat, vilket är ganska trist. Tanken är ju att jag ska skriva om Norrköping på en hemsida på ett mer objektivt och personligt sätt, recensera matställen, konserter, uteställen, kulturella händelser och så vidare. Men grejen är så klart det här med pengar. Det är ganska krasst och cyniskt, men likväl en verklighet. Finns det en chans att jag ger dåligt betyg till en plats eller aktivitet kommer de aldrig att vilja göra reklam på min sida = Inga pengar.
Så vi diskuterade hur det kan lösas. Kanske om man gör det i pappersform i stället, helst då i en snygg pocketform, då kanske man kan söka press stöd och göra deals med tryckerier. Så det är det jag ska göra nu. söka sponsorer, göra smarta affärer och kolla marknaden. Helt nytt för mig, men väldigt spännande!
Hämtade också ut mitt nya ID-kort från banken igår. Illa, jag ser helt efterbliven ut. När folk ser på kortet kommer de att undra var min personliga assistent har gömt sig.
Fotboll igår ja, Inter - Liverpool med Emily och Frida på besök. Matchen var inte speciellt rolig egentligen, Liverpool hade extremflyt med domaren, Inter ville inte bjuda upp till kamp och det häftigaste var väl egentligen att Claes Runheim var väldigt solbränd förutom ett väl tydligt parti vid ögonen där hans skidglasögon suttit. Men det spelar egentligen inte så jättestor roll, trevligt sällskap är trots allt trevligt sällskap och jag hade kul ändå. Lite trist att plastgitarren inte hans med, men den står kvar. Nördrocka kan man göra närsomhelst, men ser fram emot det, alltid kul att spela med andra, även om man bara tittar på.
Listor är ju lite kul, och jag måste träna upp mig lite grand inför kommande skrivning på hemsidan/pocketen. Så jag tänkte att jag kanske kan lista mina 10 favoritfilmer? Ni får dock bara fem stycken denna gång.
10. Mannen på tåget
Det här är filmen: Denna franska film handlar om två män, en gravt kriminell sådan med en förkärlek till bankrån, och en pensionerad lärare och poet. När den kriminella av dem reser till en ny stad för en större kupp, får han bo hos den pensionerade läraren. Då båda två tycks vara ganska less på sin situation, den kriminella för att han aldrig får sitta ner och bara slappna av, den pensionerade för att det enda han gör är att sitta ner och slappna av, så väljer de att byta plats med varandra.
Därför gillar jag den: Det är inte helt lätt att motivera varför denna är med på listan, då jag faktiskt bara sett den en gång. Det var på Nordanå bio under gymnasietiden, där de visade lite mindre mainstreamfilmer till ett vettigt pris. Men vad gör den då på listan? Jag blev helt enkelt väldigt tagen. Filmen går fram i en ganska långsam takt, de både männen sitter mestadels bara och pratar med varandra, men gör det med sådan charm och flyt att det aldrig blir tråkigt. Trots att förutsättningarna är ganska trista så är det en av de bästa feel good filmerna jag någonsin har sett. Kanske på grund av hur två kompletta främlingar kan göra sådant intryck på varandra att de helt byter livsstil och väljer en ny bana i livet. Det är lite vackert.
9. Forrest Gump
Det här är filmen: Forrest Gump är en aktiv man. Han har träffat ett flertal presidenter, varit en stor sportsjtärna i såväl pingpong som amerikansk fotboll, han har sprungit över hela amerika, krigat i Vietnam, tjänat miljoner på räkfiske och till och med lärt Elvis sina höftrullningar. Men ändå är inte Forrest Gump den skarpaste kniven i kökslådan, han gör detta för att vinna sin barndomskärlek Jennys gunst samtidigt som han bevisar för världen att även om man kanske är lite efter, kan man ligga många steg före.
Därför gillar jag den: Visst, många aspekter av den är kanske uttjatad. "Run Forrest, run!" och "Life is like a box of chocolate, you never know what you're gonna get." är numera nästan äckligt klassiskt och överanvänt, men det spelar inte så stor roll. Jag faller pladask varje gång jag ser den. Mest för att Mr Gump är så genomgod, och vill alla väl, i alla lägen. Han är kanske inte så smart, men det tar han igen i hjärta och engagemang. Precis som föregående film mår man så väldigt bra av att se den, den är vacker, enkel, dramatisk och rolig på samma gång, därtill med ett flertal lysande skådespelarinsatser. har du nu faktiskt inte gjort det så se den. Kom igen, gör det bara, det är väl spenderad tid.
7. The Matrix
Det här är filmen: Neo har aldrig riktigt känt sig hemma i denna värld. Han har alltid mest suttit och hackat andras datorer och varit en nörd i största allmänhet. Men märkliga saker börjar hända, och okända människor börjar kontakta honom. Efter en dramatisk flykt från slipsnissar med specialförmågor får han slutligen göra ett val. Fortsätta leva i okunskap i en fantasivärld skapad av datorer, eller se världen som den egentligen är, och möta sitt öde som den utvalde som kan stoppa allt elände.
Därför gillar jag den. Åh herregud, det är ju nästan så att man kan få orgasm för mindre. De coolaste specialeffekterna du någonsin kommer att se, de bäst koreograferade fightingscener du någonsin sett, och de hårdaste eldstriderna du någonsin kunnat drömma om. Det är Matrix. Allt är så oerhört coolt att det första man har gjort efter att ha sett filmen är att dra på sig en svart läderrock, leta åt de snyggaste solbrillorna du kan hitta och träna på att springa på husväggar och därefter göra en volt. I slowmotion. Matrix är alla pojkars bästa drömmar, come to life.
" En innebandyboll har 56 hål."
Så vi diskuterade hur det kan lösas. Kanske om man gör det i pappersform i stället, helst då i en snygg pocketform, då kanske man kan söka press stöd och göra deals med tryckerier. Så det är det jag ska göra nu. söka sponsorer, göra smarta affärer och kolla marknaden. Helt nytt för mig, men väldigt spännande!
Hämtade också ut mitt nya ID-kort från banken igår. Illa, jag ser helt efterbliven ut. När folk ser på kortet kommer de att undra var min personliga assistent har gömt sig.
Fotboll igår ja, Inter - Liverpool med Emily och Frida på besök. Matchen var inte speciellt rolig egentligen, Liverpool hade extremflyt med domaren, Inter ville inte bjuda upp till kamp och det häftigaste var väl egentligen att Claes Runheim var väldigt solbränd förutom ett väl tydligt parti vid ögonen där hans skidglasögon suttit. Men det spelar egentligen inte så jättestor roll, trevligt sällskap är trots allt trevligt sällskap och jag hade kul ändå. Lite trist att plastgitarren inte hans med, men den står kvar. Nördrocka kan man göra närsomhelst, men ser fram emot det, alltid kul att spela med andra, även om man bara tittar på.
Listor är ju lite kul, och jag måste träna upp mig lite grand inför kommande skrivning på hemsidan/pocketen. Så jag tänkte att jag kanske kan lista mina 10 favoritfilmer? Ni får dock bara fem stycken denna gång.
10. Mannen på tåget
Det här är filmen: Denna franska film handlar om två män, en gravt kriminell sådan med en förkärlek till bankrån, och en pensionerad lärare och poet. När den kriminella av dem reser till en ny stad för en större kupp, får han bo hos den pensionerade läraren. Då båda två tycks vara ganska less på sin situation, den kriminella för att han aldrig får sitta ner och bara slappna av, den pensionerade för att det enda han gör är att sitta ner och slappna av, så väljer de att byta plats med varandra.
Därför gillar jag den: Det är inte helt lätt att motivera varför denna är med på listan, då jag faktiskt bara sett den en gång. Det var på Nordanå bio under gymnasietiden, där de visade lite mindre mainstreamfilmer till ett vettigt pris. Men vad gör den då på listan? Jag blev helt enkelt väldigt tagen. Filmen går fram i en ganska långsam takt, de både männen sitter mestadels bara och pratar med varandra, men gör det med sådan charm och flyt att det aldrig blir tråkigt. Trots att förutsättningarna är ganska trista så är det en av de bästa feel good filmerna jag någonsin har sett. Kanske på grund av hur två kompletta främlingar kan göra sådant intryck på varandra att de helt byter livsstil och väljer en ny bana i livet. Det är lite vackert.
9. Forrest Gump
Det här är filmen: Forrest Gump är en aktiv man. Han har träffat ett flertal presidenter, varit en stor sportsjtärna i såväl pingpong som amerikansk fotboll, han har sprungit över hela amerika, krigat i Vietnam, tjänat miljoner på räkfiske och till och med lärt Elvis sina höftrullningar. Men ändå är inte Forrest Gump den skarpaste kniven i kökslådan, han gör detta för att vinna sin barndomskärlek Jennys gunst samtidigt som han bevisar för världen att även om man kanske är lite efter, kan man ligga många steg före.
Därför gillar jag den: Visst, många aspekter av den är kanske uttjatad. "Run Forrest, run!" och "Life is like a box of chocolate, you never know what you're gonna get." är numera nästan äckligt klassiskt och överanvänt, men det spelar inte så stor roll. Jag faller pladask varje gång jag ser den. Mest för att Mr Gump är så genomgod, och vill alla väl, i alla lägen. Han är kanske inte så smart, men det tar han igen i hjärta och engagemang. Precis som föregående film mår man så väldigt bra av att se den, den är vacker, enkel, dramatisk och rolig på samma gång, därtill med ett flertal lysande skådespelarinsatser. har du nu faktiskt inte gjort det så se den. Kom igen, gör det bara, det är väl spenderad tid.
8. Den gröna milen
Det här är filmen: Filmen tar vid på en fängelseavdelning med det kanske minst charmiga uppgiften av dem alla, nämligen den som innehar alla brottslingar döma till döden. Namnet har den fått på grund av den långa korridoren målat i grönt som leder till den elektriska stolen, där fångarna inför publik avrättas. Men hela avdelningen ändras när den jättelika svarta mannen John Coffey sätts i en cell. Han är klart oskyldig till de vidriga brott han påstås ha begått och med sina helande krafter kanske Jesus återfödd. Hur ska man med gott samvete någonsin kunna avrätta en sådan person?
Därför gillar jag den: Kanske har jag en grej för Tom Hanks? Men hur skicklig han än må vara så är det inte hans film. Det är en film om alla på Den gröna milen. Alla fångar, alla vakter, inte minst John Coffey, som det man dricker men det stavas annorlunda, porträtteras på ett väldigt bra sätt. Visserligen är kanske vissa av karaktärerna väl svartvita i ett drama som annars har många gråskalor, men det gör ingenting. Det är ändå en av de få filmer jag faktiskt har släppt ett flertal tårar till, och bara det gör att den har en självklar plats på min topp tio lista.
Det här är filmen: Filmen tar vid på en fängelseavdelning med det kanske minst charmiga uppgiften av dem alla, nämligen den som innehar alla brottslingar döma till döden. Namnet har den fått på grund av den långa korridoren målat i grönt som leder till den elektriska stolen, där fångarna inför publik avrättas. Men hela avdelningen ändras när den jättelika svarta mannen John Coffey sätts i en cell. Han är klart oskyldig till de vidriga brott han påstås ha begått och med sina helande krafter kanske Jesus återfödd. Hur ska man med gott samvete någonsin kunna avrätta en sådan person?
Därför gillar jag den: Kanske har jag en grej för Tom Hanks? Men hur skicklig han än må vara så är det inte hans film. Det är en film om alla på Den gröna milen. Alla fångar, alla vakter, inte minst John Coffey, som det man dricker men det stavas annorlunda, porträtteras på ett väldigt bra sätt. Visserligen är kanske vissa av karaktärerna väl svartvita i ett drama som annars har många gråskalor, men det gör ingenting. Det är ändå en av de få filmer jag faktiskt har släppt ett flertal tårar till, och bara det gör att den har en självklar plats på min topp tio lista.
7. The Matrix
Det här är filmen: Neo har aldrig riktigt känt sig hemma i denna värld. Han har alltid mest suttit och hackat andras datorer och varit en nörd i största allmänhet. Men märkliga saker börjar hända, och okända människor börjar kontakta honom. Efter en dramatisk flykt från slipsnissar med specialförmågor får han slutligen göra ett val. Fortsätta leva i okunskap i en fantasivärld skapad av datorer, eller se världen som den egentligen är, och möta sitt öde som den utvalde som kan stoppa allt elände.
Därför gillar jag den. Åh herregud, det är ju nästan så att man kan få orgasm för mindre. De coolaste specialeffekterna du någonsin kommer att se, de bäst koreograferade fightingscener du någonsin sett, och de hårdaste eldstriderna du någonsin kunnat drömma om. Det är Matrix. Allt är så oerhört coolt att det första man har gjort efter att ha sett filmen är att dra på sig en svart läderrock, leta åt de snyggaste solbrillorna du kan hitta och träna på att springa på husväggar och därefter göra en volt. I slowmotion. Matrix är alla pojkars bästa drömmar, come to life.
6. Drop dead gorgeous
Det här är filmen: En fejkdokumentär om en skönhetstävling i en liten stad i Minnesota, som för övrigt förefaller vara ganska svensk i sin stil. Amber Atkins, spelad av Kirsten Dunst, vill nå sin dröm och bli miss america teen princess, och kanske till slut komma ifrån sitt spartanska hem och leverne. White trash med ambition ungefär. Som motstånd har hon den snobbiga Rebecka Leeman, (Denise Richards) vars mor inte bara har vunnit tävlingen tidigare utan också håller i den. Om det skapar fördelar till Rebecka? You bet. Om det leder till att folk dör för titeln? You bet.
Därör gillar jag den: För att humorn är så bäcksvart och stundtals skruvad. Amerikas (och ja hela världens egentligen) fascination för utseende och tävlingar som hör till drivs med konstant och den kanske ibland väl tydligt fejkade dokumenterande stilen fungerar ändå väldigt effektivt. Den är tänkvärd, den är elak och framför allt är det exakt min typ av humor. Så jävla skön film.
Det här är filmen: En fejkdokumentär om en skönhetstävling i en liten stad i Minnesota, som för övrigt förefaller vara ganska svensk i sin stil. Amber Atkins, spelad av Kirsten Dunst, vill nå sin dröm och bli miss america teen princess, och kanske till slut komma ifrån sitt spartanska hem och leverne. White trash med ambition ungefär. Som motstånd har hon den snobbiga Rebecka Leeman, (Denise Richards) vars mor inte bara har vunnit tävlingen tidigare utan också håller i den. Om det skapar fördelar till Rebecka? You bet. Om det leder till att folk dör för titeln? You bet.
Därör gillar jag den: För att humorn är så bäcksvart och stundtals skruvad. Amerikas (och ja hela världens egentligen) fascination för utseende och tävlingar som hör till drivs med konstant och den kanske ibland väl tydligt fejkade dokumenterande stilen fungerar ändå väldigt effektivt. Den är tänkvärd, den är elak och framför allt är det exakt min typ av humor. Så jävla skön film.
Dagens fakta
Som en avslutning hade jag tänkt börja med en ny grej, en slumpvis vald fakta från sidan roligafakta.se som jag lägger upp varje gång jag bloggar. Jag menar nåt måste ni ju få ut av denna blogg, lika bra att börja lära sig nåt liksom.
Som en avslutning hade jag tänkt börja med en ny grej, en slumpvis vald fakta från sidan roligafakta.se som jag lägger upp varje gång jag bloggar. Jag menar nåt måste ni ju få ut av denna blogg, lika bra att börja lära sig nåt liksom.
" En innebandyboll har 56 hål."
Mina onda aningar
Ganska märklig dag detta. jag har haft den känslan hela dagen, det var någonting som har känts lurt som jag inte har kunnat sätta fingret på. Jag har känt mig handlingskraftig men inte driven. Samtidigt som det känns som att någonting är på gång, som jag inte kan sätta fingret på. Som att någonting är på väg att gå fel, men jag vet inte bara vad. Kanske bara är paranoid, jag blir ju lätt det. Men det ändrar inte det faktum att det kliar i kroppen på mig. Jag brukar kunna ha rätt när det gäller sådant. Sekunderna innan mamma kontaktade mig då vi skulle ta bort Ronja visste jag att det var kört, för att nämna ett nyligt exempel.
Handlingskraftig var det ja. Nu är ju förvisso allting relativt, men har haft en relativt produktiv förmiddag. Skrev 1.5 sida till på min projektbeskrivning innan jag ens hunnit äta någonting, jag tror nog på mitt projekt. Om nu bossen godtar idén tror jag att jag ska kunna ha rätt kul med idén. Får väl se hur den artar sig. Jag hann också med att träna igen. En gång är ingen gång, men nu är det två så vågar man börja kalla det en vana? Hursomhelst lika jobbigt denna gång, lika skönt.
Sedan bar det av hela vägen till Konsum på andra sidan torget, krafttag från the Love Shack, för att köpa Taccos till matchen. (Hur i helvete stavar man det egentligen, taccos alltså? Har sett typ 5 olika varianter!) Och tro det eller ej, men det gick ganska smärtfritt. På vägen ut går vi förbi en gubbe som haltar något ordentligt och så kommer det igen, jag vet att någonting är fel. Nu såg han visserligen väldigt plågad ut så det kanske inte är så konstigt, han såg dessutom väldigt... påverkad ut för att säga det fint. Men min spontana tanke är ändå att; fan den där gubben ser verkligen ut att behöva hjälp, ska jag gå fram och fråga om det är nåt jag kan göra? Vilket jag naturligtvis inte gör. När vi har kommit till min port hör jag en dov duns någonstans bakom mig och ser gubben ligga på marken och ser nästan livlös ut. Släpper så klart matkassen och springer över vägen för att kolla att han är okej. Vilket han som tur var verkade vara, bara jävligt groggy och påverkad. Han kan knappt prata eller ställa sig, och har ett otäckt sår på pannan så jag tar det säkra före det osäkra och ringer efter en ambulans och väntar med honom och försöker få honom att behålla medvetande tills ambulansen kommer. Det hela gick okej, men jag kan ändå inte sluta undra om det hade kunnat undvikas helt om jag gått på min första instinkt och frågat honom om hjälp redan från början?
Taccos till matchen ja. (Jag kör på det tills ni motbevisar mig med en mer korrekt eller vettigare stavning.) Vilket jävla antiklimax det blev. Arsenal helt jävla utklassade av United. En utvisad och 4-0 i baken, svider något oerhört, fastän Arsenal saknade mer eller mindre 12 spelare. Aouch. så där kan jag bara ligga i min soffa och muttra och mumla svordomar medan Rikard och Ulf tjoar på i väldigt retsam stil. Jag hatar fotboll. Fast nä. På tisdag är det Zlatan - Torres och på onsdag nya tag då Arsenal möter Milan. Då jävlar ska de ta revansch på sig själva.
Så nu ska jag snart gå och lägga mig i vettig tid och titta på några avsnitt av Scrubs. Kanske kan jag bli av med den här känslan då... Ni vet när det kan kännas i benen när det är väderomslag på gång? Så känns det ugnefär, fast som att det ska bli en fet jävla storm. Det var nog bra att jag inte gick ut ikväll, var ganska lockad att dra till Emily och hennes fest ett tag där, har nog inte varit där på typ... fyra månader - ett halvår? Shit... men jag hade nog inte kunnat slappna av, massa folk blandat med min tillfälliga paranoia hade nog inte varit så bra. Till slut hade jag nog bara hasat mig in i ett hörn och stirrat med uppspärrade ögon överallt. Tuff kille den där Jonas.
Handlingskraftig var det ja. Nu är ju förvisso allting relativt, men har haft en relativt produktiv förmiddag. Skrev 1.5 sida till på min projektbeskrivning innan jag ens hunnit äta någonting, jag tror nog på mitt projekt. Om nu bossen godtar idén tror jag att jag ska kunna ha rätt kul med idén. Får väl se hur den artar sig. Jag hann också med att träna igen. En gång är ingen gång, men nu är det två så vågar man börja kalla det en vana? Hursomhelst lika jobbigt denna gång, lika skönt.
Sedan bar det av hela vägen till Konsum på andra sidan torget, krafttag från the Love Shack, för att köpa Taccos till matchen. (Hur i helvete stavar man det egentligen, taccos alltså? Har sett typ 5 olika varianter!) Och tro det eller ej, men det gick ganska smärtfritt. På vägen ut går vi förbi en gubbe som haltar något ordentligt och så kommer det igen, jag vet att någonting är fel. Nu såg han visserligen väldigt plågad ut så det kanske inte är så konstigt, han såg dessutom väldigt... påverkad ut för att säga det fint. Men min spontana tanke är ändå att; fan den där gubben ser verkligen ut att behöva hjälp, ska jag gå fram och fråga om det är nåt jag kan göra? Vilket jag naturligtvis inte gör. När vi har kommit till min port hör jag en dov duns någonstans bakom mig och ser gubben ligga på marken och ser nästan livlös ut. Släpper så klart matkassen och springer över vägen för att kolla att han är okej. Vilket han som tur var verkade vara, bara jävligt groggy och påverkad. Han kan knappt prata eller ställa sig, och har ett otäckt sår på pannan så jag tar det säkra före det osäkra och ringer efter en ambulans och väntar med honom och försöker få honom att behålla medvetande tills ambulansen kommer. Det hela gick okej, men jag kan ändå inte sluta undra om det hade kunnat undvikas helt om jag gått på min första instinkt och frågat honom om hjälp redan från början?
Taccos till matchen ja. (Jag kör på det tills ni motbevisar mig med en mer korrekt eller vettigare stavning.) Vilket jävla antiklimax det blev. Arsenal helt jävla utklassade av United. En utvisad och 4-0 i baken, svider något oerhört, fastän Arsenal saknade mer eller mindre 12 spelare. Aouch. så där kan jag bara ligga i min soffa och muttra och mumla svordomar medan Rikard och Ulf tjoar på i väldigt retsam stil. Jag hatar fotboll. Fast nä. På tisdag är det Zlatan - Torres och på onsdag nya tag då Arsenal möter Milan. Då jävlar ska de ta revansch på sig själva.
Så nu ska jag snart gå och lägga mig i vettig tid och titta på några avsnitt av Scrubs. Kanske kan jag bli av med den här känslan då... Ni vet när det kan kännas i benen när det är väderomslag på gång? Så känns det ugnefär, fast som att det ska bli en fet jävla storm. Det var nog bra att jag inte gick ut ikväll, var ganska lockad att dra till Emily och hennes fest ett tag där, har nog inte varit där på typ... fyra månader - ett halvår? Shit... men jag hade nog inte kunnat slappna av, massa folk blandat med min tillfälliga paranoia hade nog inte varit så bra. Till slut hade jag nog bara hasat mig in i ett hörn och stirrat med uppspärrade ögon överallt. Tuff kille den där Jonas.
Min stank.
Gud vad jag måste lukta. Det är helt klart värt det, men jag måste verkligen stinka. Jag har ätit ett ton vitlök känns det som. Vilket jag nästan har, har starkt underskattat makten hos vitlöken. Tre små klyftor räcker tydligen väldigt långt. Jag försöker att inte äta så mycket dressing förstår ni, har börjat en mycket, mycket modifierad version av ett sundare liv. Det betyder att jag äter pretty much samma som förr, men byter bort choklad mot bäcksvart sådan, äter mer grönt och studentpastan har bytts bort mot en fullkornig sådan. Och så har jag börjat träna så smått, vilket leder mig in till steg två i min stank.
Jag har nämligen inhandlat lite träningsgrejer! Jag hade planerat att börja gå på gym, men jag tycker det kostar så förbannat mycket. Så jag provar lite hemma först, ser om det funkar. Och det har jag alltså gjort i kväll vilket för oss till stank två, svettlukten. Men det var den värd, det var ofantligt skönt att träna igen. Det är underskattat att använda musklerna helt enkelt.
Vad har jag då införskaffat mig? Jo det ska jag allt tala om!
Så ser de alltså ut. Cheka in spirorna för övrigt, wow va?
Ganska söt ändå. Men man ser nog ganska fånig ut när man använder den.
Hade också beställt efter lite nördigare grejer som kom idag, Resident Evil 4 som är ett alldeles briljant spel. Inte lika coolt och skrämmande som Silent Hill, men spelmässigt är det alldels fantastiskt. Även om det enda budskap jag hittills har fått utav det så här långt är att det är att spanska bönder är arga och ganska svåra att döda.
I paketet låg också säsong 5 av Scrubs. Och den serien är som redan söndertjatat om, bäst i världen. Punkt. Och Sarah Chalke är fortfarande så jävla het. Punkt.
Såg förresten en cool film i går, Fjärilen i glaskupan, en fransk, så klart sann, film om en moderedaktör som får en stroke som gör honom handikappad i hela kroppen förutom ena ögat. Och genom att kommunicera med det ögat lyckas han skriva bok om hans sjukhusvistelse. Fantastiskt. Coolt med förstapersonsperspektivet för övrigt. Finns dock en ganska läbbig scen då de syr igen hans tveksamt fungerande öga medan man får se det från det ögats perspektiv. Starkt.
Jag har nämligen inhandlat lite träningsgrejer! Jag hade planerat att börja gå på gym, men jag tycker det kostar så förbannat mycket. Så jag provar lite hemma först, ser om det funkar. Och det har jag alltså gjort i kväll vilket för oss till stank två, svettlukten. Men det var den värd, det var ofantligt skönt att träna igen. Det är underskattat att använda musklerna helt enkelt.
Vad har jag då införskaffat mig? Jo det ska jag allt tala om!
- Ett par vristvikter, på 1.5 kilo vardera som man kan sätta fast runt handlederna eller runt vristerna. Jag har haft dem runt vristerna en stor del av dagen, men i främsta laget är de alltså till för att använda som en slags hantlar, vilket jag också då så klart har testat dem som. Fungerar alldeles utmärkt. Om man sedan kan kombinera dem med vardagssysslor är det väl alldeles strålande. Som att spela tv-spel, tänk att man kan få ut mer än nördgasm av det kanske?
Så ser de alltså ut. Cheka in spirorna för övrigt, wow va?
- En Ab roller. Typsik tv-shops grej, men den var billig så jag tänkte att det kanske var lika bra att testa den. Den var verkligen jobbig att använda, så förhoppningsvis är den effektiv. Lär nog kännas i magen i morrn... Men ganska söt är den allt.
Ganska söt ändå. Men man ser nog ganska fånig ut när man använder den.
Hade också beställt efter lite nördigare grejer som kom idag, Resident Evil 4 som är ett alldeles briljant spel. Inte lika coolt och skrämmande som Silent Hill, men spelmässigt är det alldels fantastiskt. Även om det enda budskap jag hittills har fått utav det så här långt är att det är att spanska bönder är arga och ganska svåra att döda.
I paketet låg också säsong 5 av Scrubs. Och den serien är som redan söndertjatat om, bäst i världen. Punkt. Och Sarah Chalke är fortfarande så jävla het. Punkt.
Såg förresten en cool film i går, Fjärilen i glaskupan, en fransk, så klart sann, film om en moderedaktör som får en stroke som gör honom handikappad i hela kroppen förutom ena ögat. Och genom att kommunicera med det ögat lyckas han skriva bok om hans sjukhusvistelse. Fantastiskt. Coolt med förstapersonsperspektivet för övrigt. Finns dock en ganska läbbig scen då de syr igen hans tveksamt fungerande öga medan man får se det från det ögats perspektiv. Starkt.
Mitt roliga flyt
Så var visst helgen över. Den har gått så snabbt, den verkar visst ha en tendens att göra det när man har roligt. För roligt har jag haft. Ganska fantastiskt egentligen att vi lyckades styra att alla av oss kunde denna helg. Lär inte hända så jäkla ofta under en termin. Så när nu David och Sandra kommer så är det så klart bäddat för en lyckad helg. Inte helt gratis dock. Bio, utgång och restaurangbesök varje dag gör sitt. Men det är det så klart värt. Cloverfield på bion var en intressant tolkning av 9/11 där Godzilla möter Blair Witch Project ungefär. Mycket effektfullt. Festen var kanon och David blev full som en gris, och jag dansade loss ordentligt på Hugo. Sen vardagsmys så där, spel och film och grejer. Finemang!
Det var länge sedan jag kände mig så här glad. Dels för att jag har haft kul non stop hela helgen och så var jag dessutom på min praktikplats på gestaltningsbyrån idag och det känns mycket bra. Har ett litet projekt på gång, men jag återkommer mer om den senare, när jag är mer på det klara vad det egentligen handlar om. Jag känner mig taggad dock, ska bli redigt kul.
Appropå utgång så bröt jag mitt löfte om att inte sjunga mer efter Step by Step grejen, singstar hos Victor. Och Anders den jäkeln spöade mig till Simple Minds Don't you forget about me. Så inte värt det. Eller så betyder att jag får ta revansch nån annan gång. Sov försiktigt Anders, när som helst kan jag komma med en utmaning, när du minst anar det.
Jag har lyft Sandra så många gånger den här helgen. Jag har använt henne som skivstång, hon har ridit på mina axlar, jag har lyft henne med mina ben då hon tyckte det var kul att falla ner för soffan och för mig att fånga upp henne, vi har brottats och jag har får putta undan henne då och då. Det är lite skönt att musklerna faktiskt får arbeta lite grand. Så jag har blivit lite inspirerad av nyss nämnda Sandra som gör kvällsgympa. Så det får bli lite armhävningar, situps och så innan läggdags. På morgonen går det inte, så klart. Kroppen kan inte användas förrän några timmar in på det vakna dygnet. Det är förstås inte mycket, men det är alltid en start., tills jag hittar min riktiga träningsstil.
Det är inte alltid helt lätt att fotografera Sandra när hon inte vill, men här lyckades jag sno mig en bild.
David vet vad som gäller och ställer sig och diskar det andra han gör när han kommit till vårt Love shack. Hur coolt är inte det?
Det första han gör efter att vi nyss har varit ute och äta är nämligen att steka sig en hamburgare. Den hungern är ofattbar, David har verkligen ett bottenlöst hål till mage. Men fin ketchup eller hur?
Jag älskar Sandras strumpor!
Såg denna annons på Konsum, hur cool är den inte?! Lite otäckt kanske med en extramormor, vad innebär det mer exakt? Och vem vill vara en extramormor? Jag nöjer mig nog med min egen....
Det var länge sedan jag kände mig så här glad. Dels för att jag har haft kul non stop hela helgen och så var jag dessutom på min praktikplats på gestaltningsbyrån idag och det känns mycket bra. Har ett litet projekt på gång, men jag återkommer mer om den senare, när jag är mer på det klara vad det egentligen handlar om. Jag känner mig taggad dock, ska bli redigt kul.
Appropå utgång så bröt jag mitt löfte om att inte sjunga mer efter Step by Step grejen, singstar hos Victor. Och Anders den jäkeln spöade mig till Simple Minds Don't you forget about me. Så inte värt det. Eller så betyder att jag får ta revansch nån annan gång. Sov försiktigt Anders, när som helst kan jag komma med en utmaning, när du minst anar det.
Jag har lyft Sandra så många gånger den här helgen. Jag har använt henne som skivstång, hon har ridit på mina axlar, jag har lyft henne med mina ben då hon tyckte det var kul att falla ner för soffan och för mig att fånga upp henne, vi har brottats och jag har får putta undan henne då och då. Det är lite skönt att musklerna faktiskt får arbeta lite grand. Så jag har blivit lite inspirerad av nyss nämnda Sandra som gör kvällsgympa. Så det får bli lite armhävningar, situps och så innan läggdags. På morgonen går det inte, så klart. Kroppen kan inte användas förrän några timmar in på det vakna dygnet. Det är förstås inte mycket, men det är alltid en start., tills jag hittar min riktiga träningsstil.
Det är inte alltid helt lätt att fotografera Sandra när hon inte vill, men här lyckades jag sno mig en bild.
David vet vad som gäller och ställer sig och diskar det andra han gör när han kommit till vårt Love shack. Hur coolt är inte det?
Det första han gör efter att vi nyss har varit ute och äta är nämligen att steka sig en hamburgare. Den hungern är ofattbar, David har verkligen ett bottenlöst hål till mage. Men fin ketchup eller hur?
Jag älskar Sandras strumpor!
Såg denna annons på Konsum, hur cool är den inte?! Lite otäckt kanske med en extramormor, vad innebär det mer exakt? Och vem vill vara en extramormor? Jag nöjer mig nog med min egen....
Min kommande norrländska invasion
Gah frustrerad. Jag var mer eller mindre sjuk i går, och mer sjuk på riktigt idag. Så jag missade den värdelösa uppgiften att presentrera min kommande praktik för klassen. Vilket visade sig vara ett dumt misstag. Jag hade väntat mig en komplettering men inget i detta omfång. Hot om uteblivna CSN pengar, allmänt otrevlig ton och så en kompletering på 5 sidor! FEM! Det är helt orimligt, uppgiften i sig var att prata i två, tre minuter. Funderade länge och väl på att låtsas vara min bror och bara helt enkelt be läraren dra åt helvete. Men det gjorde jag tyvärr inte, det hade nog inte hjälp min sak. Men jävligt dumt och jag är mycket sur på lärarjäveln.
Men det blir roligare. Både David och Sandra hälsar på i helgen, som en liten mini invasion av norrlänningar. Det blir enormt kul, om än lite trångt kanske. Men vi bor ju stort nu! Det småknepiga är att det inte tycks finnas någon vegan restaurang i staden, förutom en förvisso trevlig salladsbar. Men det fixar sig alltid. I morgon blir det i alla fall bio, Cloverfield. Är lite rädd för skakiga kameror, och det är visst 1 timme och 24 minuter av den konstformen men... vad gör man inte för konsten?
Dags att städa nu kanske. Sandra gillar ju djur och så men det är inte så häftigt med dammråttor.... jag hoppas att det är de enda djuren häromkring... Otrevligt att öppna köksluckor bara för att mötas av en skallerorm liksom. Kanske dags att byta sängkläder också då. Jag har på något sätt lyckas vrida lakanet som en korv. Jag verkar sova märkligt.
Vill ni kanske nåt spännande? Från när jag och Rikard arkiverade för några dagar sedan? Klart ni vill.
Rikard sitter på kontorsstolen och tar sats....
Och så åker han i väg! Action va? Händer mycket spännande här...
Men det blir roligare. Både David och Sandra hälsar på i helgen, som en liten mini invasion av norrlänningar. Det blir enormt kul, om än lite trångt kanske. Men vi bor ju stort nu! Det småknepiga är att det inte tycks finnas någon vegan restaurang i staden, förutom en förvisso trevlig salladsbar. Men det fixar sig alltid. I morgon blir det i alla fall bio, Cloverfield. Är lite rädd för skakiga kameror, och det är visst 1 timme och 24 minuter av den konstformen men... vad gör man inte för konsten?
Dags att städa nu kanske. Sandra gillar ju djur och så men det är inte så häftigt med dammråttor.... jag hoppas att det är de enda djuren häromkring... Otrevligt att öppna köksluckor bara för att mötas av en skallerorm liksom. Kanske dags att byta sängkläder också då. Jag har på något sätt lyckas vrida lakanet som en korv. Jag verkar sova märkligt.
Vill ni kanske nåt spännande? Från när jag och Rikard arkiverade för några dagar sedan? Klart ni vill.
Rikard sitter på kontorsstolen och tar sats....
Och så åker han i väg! Action va? Händer mycket spännande här...
Mina dolda signaler
Intressant föreläsning idag, det handlade om kroppsspråk och liknande. Visst har man haft föreläsningar om sådant och liknande förr, men det är alltid en idé att uppdatera. Det är jäkligt intressant, man säger så enormt mycket som man själv är omedveten om. Blickar, rörelser, tonfall... Jag undrar hur jag själv framställer mig. Kanske är lite farligt att tänka på egentligen, det är omedvetet av en anledning. Om man har för stor kontroll på sitt omedvetna språk, så tror jag att man skulle kunna bli en ganska falsk människa, det blir inte uppriktigt. Men lite försöker man ju ändå. Försöker att inte sätta folk i ett skruvstäd, men då jag själv alltid får ett gott intryck av folk som har ett fast handslag så försöker jag också ha det då jag hälsar på nån. Och eh... det är nog en god idé att titta folk i ögonen innan man kollar andra delar av den mänskliga anatomin. Hur inbjudande den än kan vara, annars är det lite creepy.
Jag brukar ju inte tycka om när det är för mycket folk jag inte känner på en och samma plats. Det har nog mycket med en persons omedvetna sociala zoner att göra. Jag vill inte ha främlingar för nära mig, kanske för att jag inte kan lita på dem, de har inte förtjänat den. Tillit är en viktig egenskap för mig, och jag är inte alltid generös med den. Det är säkert därför jag har ganska få vänner.
Min ekonomi är ganska god just nu faktiskt, har mer pengar än vad jag trodde, och har tacksamt nog tillräckligt mycket för att lägga undan 1000 kr till sommaren, och fortfarande leva ett hyfsat gott liv. Speciellt då jag lekt hamster eller nåt annat av de där djuren med stora tänder som inte är häst, och samlat på mig ganska gott om mat. Har åtminstone middagar för 14 dagar, det här går ju alldeles strålande.
Det var en vecka sedan nu. Satt nästan på samma plats i gropen idag, det var svårt att inte tänka på. Såg dessutom nyss Scrubs, avsnittet där Laverne dör, men vägrar ge upp förrän alla hennes vänner där fått ta farväl av henne. Är nog det som känns allra mest. Jag fick inte ta farväl av henne på ett värdigt sätt. Jag tog farväl i julas, men inte som jag hade önskat. Men hon visste nog hur mycket hon betydde för mig. Tycker sådant är viktigt, lika bra att berätta för folk vad man tycker om dem, det finns inget där att förlora.
Farbror Hipp Presenterar
Min mobil har krånglat ganska mycket idag, efter många års trogen tjänst, så det kanske är dags att åtminstone börja titta åt nya håll. Mobiler börjar verkligen vara ett kapitel för sig, halva jordens befolkning sägs äga en, och den kan verkligen matcha de flestas stil och smak. Har man pengar kan man hitta en mobil att älska, punkt. Men börjar det kanske gå lite väl långt?
Speciellt det kvinnliga släktet verkar få mer och mer stylade mobiler med dem i åtanke, medan vi killar får mobiler som fungerar mest som... ja mobiler. Vad sägs till exempel om Nokias nya 7900 Crystal prism? Kanske den mest överdesignade mobilen någonsin, men å andra sidan är det väl trevligt med mobiler som sticker ut lite grand?
Glamourfån, snart i en affär nära dig?
Jag brukar ju inte tycka om när det är för mycket folk jag inte känner på en och samma plats. Det har nog mycket med en persons omedvetna sociala zoner att göra. Jag vill inte ha främlingar för nära mig, kanske för att jag inte kan lita på dem, de har inte förtjänat den. Tillit är en viktig egenskap för mig, och jag är inte alltid generös med den. Det är säkert därför jag har ganska få vänner.
Min ekonomi är ganska god just nu faktiskt, har mer pengar än vad jag trodde, och har tacksamt nog tillräckligt mycket för att lägga undan 1000 kr till sommaren, och fortfarande leva ett hyfsat gott liv. Speciellt då jag lekt hamster eller nåt annat av de där djuren med stora tänder som inte är häst, och samlat på mig ganska gott om mat. Har åtminstone middagar för 14 dagar, det här går ju alldeles strålande.
Det var en vecka sedan nu. Satt nästan på samma plats i gropen idag, det var svårt att inte tänka på. Såg dessutom nyss Scrubs, avsnittet där Laverne dör, men vägrar ge upp förrän alla hennes vänner där fått ta farväl av henne. Är nog det som känns allra mest. Jag fick inte ta farväl av henne på ett värdigt sätt. Jag tog farväl i julas, men inte som jag hade önskat. Men hon visste nog hur mycket hon betydde för mig. Tycker sådant är viktigt, lika bra att berätta för folk vad man tycker om dem, det finns inget där att förlora.
Farbror Hipp Presenterar
Min mobil har krånglat ganska mycket idag, efter många års trogen tjänst, så det kanske är dags att åtminstone börja titta åt nya håll. Mobiler börjar verkligen vara ett kapitel för sig, halva jordens befolkning sägs äga en, och den kan verkligen matcha de flestas stil och smak. Har man pengar kan man hitta en mobil att älska, punkt. Men börjar det kanske gå lite väl långt?
Speciellt det kvinnliga släktet verkar få mer och mer stylade mobiler med dem i åtanke, medan vi killar får mobiler som fungerar mest som... ja mobiler. Vad sägs till exempel om Nokias nya 7900 Crystal prism? Kanske den mest överdesignade mobilen någonsin, men å andra sidan är det väl trevligt med mobiler som sticker ut lite grand?
Glamourfån, snart i en affär nära dig?
En annan lite udda modell direkt riktad till flickor är samsungs kommande modell L310l, och förutom en väldigt flashig design så innehåller den också en mycket egendomlig funktion. En parfymväljare. Genom att svara på frågor om favoritmat, dryck och så vidare så ska mobilen snällt tala om för dig hur du bör lukta. Får väl se om det är en funktion som blir standard i framtiden...
Den där guldfärgen... går den verkligen hem?
Den där guldfärgen... går den verkligen hem?
