JBomb

Dagens skoldag får väl kanske inte det största uttropstecknet i världen. Första kandidat lektion, lite extra plugg för att få mastern jag egentligen vill ha. Började sent, men förstår så här i efterhand inte riktigt varför vi skulle dit överhuvudtaget. Det vi fick lära oss under 45 minuters prat var att mastern räckte i två år ungefär. Och det visste jag redan. Dessutom fick jag och Rikard kaffe spillt över oss. Tur att man hade förutsett detta och hade på sig en strunttröja som ändå skulle slängas i tvätten. Ödet är schysst med en ibland.

Emily har väldigt skarpa ögon. Kan vara att hon har en lite religiös bakgrund, för jag tror banne mig hon pekade ut en livs levande ängel idag. Wow. Som Dessutom finns inom samma sal. Dubbel-wow.

Gick sedan med Rikard för att hämta tillbaka lite saker som tillhör mig, som han har lånat ganska länge. Han hittade inte åt riktigt allt ännu, men fick tillbaka det väsentliga. Och så ska jag aldrig mer påpeka att han är en riktig nörd som köper specialutgåvor av filmer som han redan har. För det betyder att han måste göra sig av med de äldre versionerna, som han påpassligt helt enkelt bara gav bort till mig och Ulf. Bara så där. En "Deluxe version" av Kingdom of heaven, och så klassikern Goodfellas som jag faktiskt inte har sett ännu. Jävligt schysst Rikard, danke a lot!

Nu är det egentligen tänkt att jag ska plugga inför i morgon, men har inte fått hem boken ännu, och tycks inte hitta den andra texten i kompendiumet, så jag verkar få dagen fri. TIllfälligheterna styr dagen.

Uppdaterad
Sevillas 22 åriga mittfältare Antonio Puerta föll ihop under helgens match och har sedan dess legat på sjukhus, där hans tillstånd varit kritiskt. TIllslut orkade visst inte hans hjärta längre och hans hjärna slutade fungera. Antonio lämnar efter sig ett Sevilla där alla älskade honom men framför allt en familj med en gravid fru i spetsen. Jag hade tänkt se Arsenals match ikväll, men nu vet jag inte känns så meningslöst med triviala saker som fotboll...


Farbror Hipp Presenterar

Jag har tidigare sagt att jag vill ha en digital fotoram, när jag väl skaffar mig en digitalkameran, det är lite lagom fånigt och nördigt, och passar mig alltså som handen i handsken, som kramar om fisken i vattnet. Vanligtvis är de dock ganska tråkiga och fula historier, men här är en som är minst sagt speciell. Och till råga på allt faktiskt billigare än en vanlig digital fotoram.

Det är nämligen ett tyskt företag som har uppfunnit en svävande fotoram, med färgglada ljusdioder. Ramen i fråga "svävar" med hjälp av två elektromagneter. Kolla vidare på prylfeber.se eller gå direkt in på www.funice.de
Denna grej kostar runt 4-500 och det är bara att hoppas för min del att den importeras in till svenska affärer i framtiden.

Oohh. ahh... Aouch. Det är kanske inte helt omöjligt att man är lite seg och mör dagen efter sin födelsedag, men de menade förmodligen inte det på det här sättet... Mina stackars muskler. Som jag misshandlat er. Ni är ju egentligen bara till för att trycka på tangenter och knappar, inte att lyfta en massa saker. Men ibland måste man kavla upp ärmarna, av någon anledning som jag aldrig riktigt förstått ska man sedan spotta i dem och sen är det bara att hugga i. Anders behövde ju hjälp att flytta, och då är det såklart bara att hjälpa till, vad hade man annars varit för en polare?

Det gick dock relativt snabbt. En dryga 1.5-2 timmar vad var vi behövde, och sen var allt inne. Pust. Den sista fullproppade lådan var tung. Som jag morrade när jag bar upp den. Du vet typ: "HRRRRNnNGHH!! *frust stön*"
Ja jävlar.

Sedan stod madrid-derby på menyn, på Olearys.... trodde vi. Vi hade bokat och så, men av någon anledning var det olagligt att sända matchen utanför Spanien, som man fick veta en dryg timma innan avspark. Liksom, vem tar ett sådant beslut? Jävligt surt var det hursomhelst. Istället fick vi se Juventus-Livorno som var en ganska trist historia. Vi gick när det stod 1-0 vid 70e minuten ungefär. Efter det så lossnade det tydligen, det visade sig att Juventus till slut vann med 5-1. DOH! Men maten var iallafall fruktansvärt god. Ingen kan göra burgare som dem. Nåja, jag, Rikard och Ulf hyrde några filmer, av rätt kass klass, men det var också meningen! The Punisher som står för bad-ass action och Dodgeball som ju är en sån där läskigt fjantig amerikansk komedi. Tjockisskämt, sex-skämt, och folk som har teman i allt de gör. Sportar klädda som scouter till exempel. Vi lånade också Closer, men den var för bra för att vi skulle se den i går. Nån annan dag.

I dag är det sport på tvn som gäller, och jag har just nu inga planer på att bädda ihop sängen till en soffa. Den får nog ligga så där ett tag. På schemat finns friidrotts-VM, Inter - Udinese, Racing - Barcelona och Valencia - Villareal. Mums! För övrigt så har Arsenal öppnat Premier League med 7 poäng på tre matcher, helt klart godkänt. Speciellt om man jämnför med Manchester United som har 2 poäng efter lika många matcher. HAHA losers! Lite oroväckande är att försvararna går sönder allihopa. Jag förstår fortfarande inte vad Arsenal pysslar med så, backana går alltid sönder. Utropstecknet så här långt är helt klart Hleb, som jag inte har fattat meningen med tidigare. Men nu är han en lirare av hög klass, hoppas det fortsätter så!
För övrigt tog det inte en minut innan Kün Aguerro hade gjort säsongens första mål, lite trist bara att Real vände och vann. Deras nya Sneijder kommer att bli grymt viktig...Jag sätter en femma på att han blir säsongens spelare till och med. Nån som sätter emot?

Skolan började alltså om igår, men de var väl meh. Var bara en introduktion så det gav väl inte mest i hela världen kanske. Vi såg i alla fall till att göra dagens uppgift igår, och det gick faktiskt oväntat snabbt. en dryg timma för 4000 tecken är bra för oss. Vi kom fram till att man flamsade väldigt mycket när man arbetar med kompisar. Om det nu var någon överraskning. Roligare var det då att träffa Anders, var minsann ett bra tag sedan. Hjälpte honom till och med att flytta ett bord från myrorna till hans nya kommande hem på Nygatan. Ett tips, bär inte omkring bord mitt i stan. Visst får du allas uppmärksamhet, men det är inte alltid så jättelätt att väjja undan nyfikna pensionärer. Nåja, snart börjar skolan på riktigt, så då får jag väl veta vad fanken vi ska göra egentligen. Har inte brytt mig om att kolla upp det ännu, så jag lär väl bli överraskad.

Såg till slut Simpsons the movie igår, och det var väl ungefär ganska exakt det jag hade väntat mig. Som en lång, mer påkostad version av serien helt enkelt. Vilket ju är ett gott betyg, Simpsons är kung över satiren, men inget som direkt stannade kvar i tankarna speciellt länge. Väl värd en genom-kikning var den då absolut!

Istället ökade tankeverksamheten allt mer när vi kom till nybygget vid myrorna, där vi ansökt om en fyra. Allting var inte färdigbyggt, men det såg väldigt fint och bra ut. Sett bilder inifrån, och planlösningen verkar vara en dröm. Men bäst är någ ändå trots allt läget. Jag har ju alltid trivts med att bo lite avsides, och att hoppa in mitt i stan skulle vara en ganska stor omställning. Men vi tog en ganska lång promenad, och Norrköping har verkligen ett par fina parker och platser. Inte blir det sämmre när man går där nattetid och Norrköpings fantastiska ljusstättning kommer in, och framhäver den mysiga arkitekturen. Vi gick ganska långt och jag trivdes som fisken i vattnet. Det var länge sedan jag gick en sådan promenad, med någon som lika gärna kan hålla på för evigt. Jag började faktiskt känna lite hopp. Nej vi kommer förmodligen inte att få lägenheten, men vi kan ju trots allt drömma. Men den här kvällen, den kändes lite som förr. Har längtat tillbaka till förr. Så det var väldigt fint.

Vi blev lite nostalgiska när vi gick förbi handlarn på Skolgatan , där vi på temakvällen för nåt år sen stod utanför i moulin rouge kostymer stod och groggade. Eller inte jag, jag drack inte då och jag hjälpte en i gruppen med hans trasiga kasse så alla hans grejer landade överallt. Typiskt att de som var nyktra skulle klanta sig och hamna på efterkälken... men det var kul. Mindes också vår taccokväll blandat med disneymarathon, även det hos Emily. Sånt händer inte längre. Alla andra har väl vuxit upp antar jag, men jag tycker fortfarande att sånt är väldigt kul. Sen skiter jag i om det inte är tänkt att man ska göra det när man är 21. Men jag tycker att det är alldeles strålande underhållning att göra sig rolig över pedofil drak/hunden i Den oändliga historien. Nu ska jag ta det lugnt dock. Inte anstränga mig på ett tag, bara låta saker komma. Kanske blir folk intresserade och villiga igen, kanske inte. Men jag ska inte vara på alla som en igel och komma med förslag, som få ändå är speciellt intresserade av. Eller jag ska åtminstone försöka, jag vill inte gå folk på nerverna redan efter en vecka eller två i Norrköping.

Farbor Hipp Presenterar:
Dagen efter att ha sett Simpsons finns det givetvis inget annat val än att kolla in lite merchandise som hör filmen till. Mest betraktat av mig själv är givetvis allt som har med Spider-pig att göra, så varför inte börja med en fin leksak med allas vår Homer och gris? Den hittar du på amazon för dryga 20 dollar.

Gud vilken fruktansvärd vecka det här är. Orkar inte ta upp allting här, men jävlig har den varit och jag känner mig mer än lovligt nere. Vanligtvis vid sådana neretillfällen brukar jag allt som oftast söka mig till någon vän och mest göra ingenting. Nu är dock fallet så att jag inte riktigt har tillgång till någon vän, så jag får göra det näst bästa som alla kloka människor gör vid sådana tillfällen.

Jag pratar givetvis om att baka. Baka sockerbomb. Jag är långt ifrån någon bakmästare, jag brukar inte lyckas baka chokladbollar, och mina salta bullar där jag förväxlade sockret med saltet är beryktade. Men nya tag nu, dags att baka en snickerskaka ansåg jag. Eller min egna version av den snickerskakan, som inte gör den så snickers längre. Jag använde andra ingredienser eftersom att det var dem jag hade hemma eller kände mer för. Jag har inte smakat styggelsen ännu, den ligger och fryser i kylskåpet, men jag klarade mig faktikst undan någon större katastrof och smeten fungerade helt okej, om än kanske lite söt. Men är det en sockerbomb så är det. Receptet? Ja men visst!
uppdaterad: Kakan fungerade helt okej, får ett godkänt av mig och äntligen en bakseger!

Jahopp. Lägenheten blir verkligen inte vår. Ulf fick tydligen ett samtal i morse som berättade att vår visning var avbokad. Inte ombokad, utan avbokad. De skulle tydligen flytta runt i den eller strukturera om den eller nåt skit. Den är då borttagen från hemsidan med. Så vi har nog ingen chans på den längre. Och de andra lägenheterna var vi så pass sent ute på, så vi har nog ingen möjlighet att ens få en visning på dem.

Varför ska jag alltid börja se fram emot saker så förbannat? Jag vet att jag inte borde, men jag har verkligen sett fram emot denna lägenheten, till och med visningen skulle bli veckans höjdpunkt. Men som vanligt går något åt helvete. Jag har alltid hatat "om man inte förväntar sig något så blir man inte besviken" - filosofin, men jag börjar ge upp. Varför försöka vara positiv och tro att saker och ting blir bra, när de egentligen aldrig blir det? Så åtminstone tillsvidare, ja jag erkänner mig besegrad. Jag ska inte bygga upp förväntningar eller överdrivet positiv.
Man blir visst tydligen bara besviken.

Igår natt var jag ute och vandrade någon timme. Nåt kändes fel. Jag behövde min promenad för att försöka reda ut det, men lyckades inte komma på vad det var. Jag tittade på stjärnorna istället. Stjärnorna ger mig alltid inspiration. Tyckte mig se ett stjärnfall. Men kanske var det bara min fantasi som ställde till det för mig igen. Förmodligen var det bara en brinnande fågel.

Så var man ensam igen för den här gången, familjen lämnade Norrköping för några timmar sedan och Jimmy och Elin är på väg mot ett nygammalt spännande liv som hundföräldrar. Efter att de for vid sex tiden i morse var jag bara tvungen att provligga i min nya bäddsoffa, hittills har jag bara legat i min inte allt för tjocka tältsäng, som fungerar men knappast är någon dröm. Lyckligtvis fungarar bäddsoffan bra, förutom att den lutar lite till mitten, så aktar man sig inte så finns en viss risk att man rullar ner. Huga!... Eller förstås... I mina gamla sängar finns det liksom inget mitten då de bara är en enmansshow, så jag får väl vara tacksam istället. Men jag kan åtminstone nu glatt konstatera att det var ett lyckat köp.Hurra! Var la jag nu den där trumpeten... Nåja får vissla någon segerfanfar istället. *tuttelituttelituttiduuu!*

Det känns lite småskumt som det alltid gör när man ändrar rutiner och vanor. Nu har man ju helt plötsligt ingenting runt omkring mig längre, utan är lämnad åt mig själv igen. Det är ju inget större problem för en ensamvarg som mig själv, men det är ju svårt att komma ifrån att det är rätt skönt med tryggheten av att veta att det är någonting i närheten av mig. Därför det skulle vara extra skönt med en ny lägenhet med, inte bara för att den verkar fin och bättre på alla sätt och vis, utan också för att även om jag skulle vilja vara själv där en stund så vet jag att jag bara behöver gå ut ur mitt rum för att märka närvaron av andra. Och när man sen blir less kan man fly tillbaka till sitt rum.

Saknar redan så klart annat hemma med. Min väldigt intensiva familj till exempel, som kan vara en plåga ibland, men när man kommer till kritan alltid står med en öppen dörr för alla och med kärlek överallt. Är rätt stolt att vara i Olofsson familjen, även om jag retar mig tokig ibland på den. Saknar också stunderna med Sandra och David. Alltid så stabilt, men med möjligheter till diverse mer eller mindre farliga tokigheter. Spöregnsbasket, smyga sig in i charmiga byggarbetsplatser och allt möjligt smått och gott. Filmerna med David och de långa sängkonversationerna om allting med Sandra... Jag kommer alltid att sakna det. För att inte tala om Ronja då. Jag har inget varmt att krama här, alls. Får väl se till att utnyttja Emilys katter då med andra ord!

Ska hitta på något med Rikard och Ulf om en stund, vet inte riktigt vad, men det fixar sig. Kanske ska vi gå och rekognicera området runt lägenheten? Visst har jag gått där många gånger förr, både med Emily och själv, men ha ögonen så skarpa de bara går! Den ligger i alla alldeles bredvid en begravningsbyrå, och inte speciellt långt bort från någa dammsugarspecialister. Inte illa!



Farbror Hipp Presenterar

Det är bara att inse, tak är ofta rätt trista. Man gör sällan någonting med tak, man hänger någon lampa från den kanske, på sin höjd en poster eller två. De som dras åt det hållet kanske sätter upp en spegel. Men annars är de ganska begränsade och enformiga. Ibland kanske det behövs för att tona ner designen en smula, men... nej. Jag tycker vi gasar på istället.

De ständigt tokiga japanerna har nämligen hittat på ytterligare en charmigt onödig pryl. Det är en projekter som heter Umine, som projicerar bilder från en paradisö, rätt upp i ditt tak. Det kan vara skvalpande vatten, sand, palmträd... Yo name it! Oklart om den visar bilder på apor, men det hade ju i alla fall varit en enorm bonus. Apor är balla.

Tyvärr finns den bara i Japan än så länge, men håller man ut så kanske den snart kommer till ett tak nära dig!
Cheka in Prylfeber.se så länge för mer information.


Själva lampan är väl rätt ful, men vattnet ser avstressande ut. Eller blir man bara åksjuk?

Huäch, vad äckligt mätt jag är. Vi var nyss på smultronstället i Söderköping, det vill säga glassrestaurangen där. Jösses vilka glassar de har... Vanligtvis kan jag ju inte äta mjölkprodukter utan att min mage blir helt fuckad, men nu hade jag tuggat Imodium som en galning för jag skulle fan i mig äta glass!

Som jag åt. en glass för 100 jävla spänn som hade typ allt du kan tänka sig på sig. Fy satan vad jag njöt, ska man nu äta glass får man väl se till att göra det ordentligt. Elins glass var ändå fränast, då den serverades i en pokal. Mycket sött och häftigt ställe, absolut. Hela Söderköping är enormt mysigt överhuvudtaget. Imodiumen verkar dessutom fungera bra, har då inte kännt av någonting så här långt. For sure en bestående ask i mitt medecinskåp.

För några dagar sedan var vi på IKEA, men hittade faktikst ingenting speciellt. Var ute efter en bäddsoffa men hittade ingenting vettigt där. Istället hittade jag som vanligt mina möbler på Erikshjälpen istället. En svart bäddsoffa i läder för 600 kronor. Visserligen var den lite nött här och där, men jag är trots allt en student och är mycket nöjd. ruggigt tung dock, men å andra sidan så var den ganska lätt att veckla ut, så det jämnar ut sig.

Jag, Rikard och Ulf har gjort en intresseanmällan på en k-märkt fyra som ligger på trädgårdsgatan, ganska centralt i Norrköping. Den låg på runt 110 kvadratmeter, hade tre sovrum, ett kök med diskmaskin, en större toalett med tvättmaskin och torktumlare och en till mindre toalett med. Nyrenoverad och verkar verkligen skitmysig. Eftersom att vi är tre blir den inte heller särskilt mycket dyrare för oss, speciellt med tanke på att studentbo har bestämt sig för att sänka standarden men ändå höja hyran. Så nu får vi något mycket bättre till någorlunda vettigt pris. Synd bara att de inte är hyresfria på sommaren... Visning nu redan på tisdag, och jag vet om att man inte ska ha för höga förhoppningar men...

Tänk om vi får den?!

Så efter ett bra tag hemma i Skellefteå var det till sist dags att åka till mitt andra hem, tillbaka till Norrköping. Det har varit skönt att vara hemma, och det har varit ett mycket välkommet avbrott från den sista tiden i Norrköping som var rätt seg, minst sagt. Men nu är den tiden över och det var med stora förhoppningar jag satte mig i bilen, de tolv timmarna till trots.

Vägen till Norrköping från Skellefteå är verkligen seg. Inte bara för att det är 90 mil och hur många timmar som helst sittandes i en trång bil, utan för att själva vägen är så fruktansvärt tråkig. Raka vägen med nästan ingenting förutom skog runt omkring oss. Men några saker fanns det som räddade oss från träsmakens onda förbannelse.

För det första så åkte vi förbi Övik för att titta på Jimmy och Elins valp, som för övrigt förmodligen kommer att heta Asslan, från lejonet i Narnia. Valpen var verkligen hur söt som helst, och han verkade frisk och snäll. Kommer att bli alldeles kanon. Mindre söt var uppfödaren som satt i en svettig t-shirt, små shorts och satt och rökte. Saknade en massa tänder gjorde han med. Hans hus såg inte mycket bättre ut den heller. Han är säker en seriös uppfödare, men han såg rätt läskig ut i alla fall. Typ White-trash gangster. Får väl se hur Jimmy och Elin kan hålla sig resten av veckan.

En andra höjdpunkt var när vi fikade och vi skaffade oss en ny kompis. En katt fikade nämligen med oss och var väldigt nyfiken och hungrig. Jag döpte den först till Urban men ångrade mig och döpte om den stackars katten till Donna istället. Den hade inte tänkt låta oss åka därifrån utan hoppade upp på motorhuven när vi skulle åka. Men tyvärr kissen, vi var tvungna att fortsätta utan dig.

Efter det börjar tiden gå mycket, mycket, mycket sakta. De enda kvarstående höjdpunkterna var platser vi körde förbi. Sundsvall är en enormt vacker stad, och jag tror verkligen att jag skulle stormtrivas där. Lagom stort, lagon designat och lagom nära till allt. Ganska lagom helt enkelt. Annars är höga kusten bron som vanligt väldigt vacker och så tog jag mig en ordentlig titt på metropolen Katrineholm. "Kioskbutiken nånting nånting" såg spännande ut och husen var rätt söta däromkring. Pingstkyrkan såg dock ganska otäckt central ut.

På de över 12 timmarna i bilen sov jag sammanlagt 45 minuter. Så jäkla märkligt åker vi typ 2 mil somnar jag direkt, men åker vi 90 mil kan jag knappt få en blund i ögonen. Så vi var hemma här i Norrköping vid 6 tiden i morse och gjorde vårt bästa för att sova. Blev kanske 3 timmar nåt sånt där. Inte så mycket sömn den senaste tiden med andra ord.

I morgon fortsätter våra äventyr i stora staden, Vi måste ju så klart kolla in marknaden!

Det är hon. Gud så fin hon är, älskar min hund så otroligt mycket. Många gånger är hon som den bästa vän man kan tänka sig. Tillgiven, närvarande, ickedömande... Och så tokigt gossig och varm kalla nätter som en bonus.

Därför var det inte lite jobbigt att vakna i morse, då mamma frågar om jag vill följa med dem till veterinären, men jag vänder bara på mig och grymtar något. Då säger hon att det är möjligt att vi ska ta bort henne om veterinären inte tror att det är någon idé att fortsätta, vi vill inte att hon ska plågas, och på senare tiden har hon verkligen sett jätteledsen ut, sällan ätit och skrikit av smärta och knappt ens orkat hoppa upp i sängar och soffor. Och hon är ju knappast purung, hon är trots allt 90 nånting. Att avliva henne kändes inte speciellt avlägset.

Så god morgon.

Kämpade hela morgonen med att försöka hålla masken, och ägna Ronja så lite uppmärksamhet jag bara kunde. Fastän det kändes som att det kanske var sista gången jag såg henne här hemma i huset. Förmodligen borde jag väl ha varit med henne så mycket som möjligt men jag pallade bara inte.Bilresan kändes därefter väldigt, uppskattat lång. Vid det laget hoppades jag att vi alldrig skulle komma fram. Men det gjorde vi. Och väl där kändes allt ännu mera på riktigt, nu var vi faktikst i väntrummet och detta kunde mycket väl vara sista gången jag ser min älskade Dosi vipp, samtidigt som jag håller henne i kopplet och hon är jättenervös. Då kunde jag bara inte hålla mig längre och började gråta. Lyckligtvis fanns eviga stöttepelaren mamma där. Så gav jag Ronja en som jag trodde var en sista klapp på huvudet och så gick vi in.

Men där visade sig att Ronja absolut inte är frisk som en nötkärna, men att hon är i extremt fint skick för sin ålder och vi fick beröm på hur bra vi har tagit hand om henne. Hon fick dyra medeciner och en estimerad livslängd på max ett halvår till... men nu kan vi ju åtminstone göra det till en bra sista tid. Så vi åkte så hon fick bada, hennes älsklingssyssla. Ibland undrar jag om hon inte egentligen är en säl.

Det var egentligen tänkt att jag skulle styra upp något med gänget idag, men jag hade bara inte psyke eller kraft till det, fastän jag var så otroligt lättad. Istället ahr jag bara hjälpt grannen med att bära lite spån och gipsplankor och sett klart tredje säsongen av OC med mamma. Jag far ju snart hem igen så vi såg de sista sex avsnitten. Så vi hann, vi såg tre OC säsonger ihop denna sommar morsan, inte illa.


Nu ligger Ronja här bakom mig när jag skriver, på hennes alldeles egna säng i skrubben, och jag klappar henne på huvudet så mycket jag bara vill. Och det vill jag.

Tillbaka från en dag hos brorsan och Elin, känns alltid så där lagom avslapnat och och skönt. Såg på fimen Next med Nicholas Cage, en film som jag aldrig riktigt hört talas om. Men jag blev faktiskt positivt överraskad, han spelar en kille som kan se 2 minuter in i framtiden och kan handla därefter. Sen blir det vanliga, utländska terrorister, atombomber, wah-wah, men filmen var ändå så pass tät och intressant att den var klart sevärd. Intressant twist på slutet med. Sen spelade vi så klart en hel jäkla tv - och dataspel, mest i formen av vår gamla favorit Pizza tycoon, där man ska starta sitt eget pizza imperium, med allt vad det innebär av att designa pizzerian, följa trender och skapa mer eller mindre megaläskiga pizzor. Bläckfisk var den mest populära ingrediensen. Vanligtvis brukar vi gå i konkurs på direkten, men den här gången gick det förvånansvärt bra och gick med vinst hela tiden. Cool.

Annars har de senaste dagarna mest handlat om att jag vill ha saker. Massvis av dyra saker. Jag är fast i den kommersiella fällan, och ja det kanske är ytligt men what the fuck. Det är roligt att köpa grejer, jag skäms inte för att säga det. Därmed inte sagt att det är allt i livet, men det är det som har större delen av min koncentration just nu. Men vad är det då jag vill ha, till rika gubbar i ful frilla och äcklig slips stora glädje? En hel bunt med grejer, men främst dessa:

• En ny mobil. Vilket egentligen är helt värdelöst och onödigt eftersom att min relativt avancerade mobil fortfarande är fullt fungerande, utan några påtagliga fel överhuvudtaget. Men jag har blivit kär. Och objektet i fråga heter Samsung U600, och är alldeles underbar. Bautaskärm, 3.2 megapixelkamera, Mp3spelare, Fm radio och alla andra självklara funktioner finns där. Dessutom är den bara 10 mm tunn. På det sättet så slipper jag dessutom att införskaffa mig en digitalkamera, då den gott och väl duger till en amatör som jag själv. Det stora kruxet är ju dock priset, nära 3000 kr får jag slanta upp för en grej jag egentligen inte behöver. Tyvärr lite saftigt kanske. Senare min sköna, ska jag svepa din värld med storm.
  

Den röda är självklart snyggast



Den ser nästan ut att ha anorexia

• En annan grej är då en digitalkamera, känner att det är dags för en sådan nu. Jag tycker egentligen att det är rätt kul att fota, även om jag inte är speciellt bra på det. Men för att bli bra på något krävs det träning och den träningen är då absolut någonting jag vill tänka mig att genomföra. Dessutom så kanske jag då äntligen får lite utdelning för min kreativa ådra. Kameran behöver inte vara något speciellt, men ska jag ändå ha en är det väl lika bra att köpa en med minst 5 megapixlar. Det behöver inte heller bli speciellt dyrt då man absolut kan få en ordentlig nybörjarkamera för under tusenlappen. Grejen är ju bara det att jag är en prylgalning som sagt och att jag därför vill ha lite extra tillbehör. Minneskortet är väl ganska givet, men tönt som jag är vill jag självklart ha en digital fotoram med, så att jag kan visa upp mina alster. Om ni inte är bekanta med sådana så är det som en vanlig, fast fulare, fotoram, fast den är digital och kan visa bildspel och så vidare. Skulle vara ganska tjusigt på min vägg tror jag. Funderar på en samsung D60 på 6 megapixlar och så en pixmania fotoram. Med minneskort så kan jag få det hela för under 2000 kronor, vilket väl är helt okej

Ser väl helt okej ut... rätt standard kanske.

En rätt charmigt ful fotoram

• Grej nummer tre är väl helt enkelt att spara pengarna och betala av min tv istället. Visserligen betydligt mycket tråkigare, men väldigt mycket visare. Har drygt 5000 kvar att betala, och med tanke på hur on-off redan har krånglat med mig, de har redan vägrat erkänna vår överrenskommelse av abetalningsplan, fast vi nu har fixat det efter många om och men, så känns det som att jag vill ha så lite med on-off att göra. Då skulle det ju faktiskt vara rätt skönt att ha den bortgjord och ha den i min ägo på riktigt.
  

Så ja, får väl se vad fasen jag gör sen, slutar väl förmodligen med att jag köper ett Wii istället eftersom att det är tokigt jäkla kul. Only time will tell. Nu ska jag snart se hyperspännande division 5 fotboll där Medle kommer att krossa vårt lag och sedan ska jag förhoppningsvis till slut se handhållen kamera inspelad Transformers med David. Hett.

Det är aldrig kul att vara sjuk. (Förrutom enstaka skitjobbiga skoldagar man faktikst inte har något emot att missa.) Allting tycks alltid stanna upp och man lever enbart i sin egen igentäppta värld. Man orkar knappt ens sätta sig vid datorn för att engagera sig, utan helst så ligger man ner och...ligger typ. Visst, ska väl kanske erkännas att jag är lite av "när-män-blir-förkylda-håller-dem-på-att-dö" gruppen som aldrig hade fixat att vara kvinna med mensverk och möjligt illamående till följd. Men hey, så är fallet och man får väl göra det bästa av det man har helt enkelt, jag är en messjukling. Så förra veckan gjorde jag i princip inget socialt innan helgen tog vid. Och inte heller då var det något jag själv valde att göra med bröllop och födelsedagskalas, även om jag såklart inte hade något emot att göra det heller! Men i måndags så började jag återigen om mitt sociala liv igen, tjoho!

På schemat stod nämligen övernattning hos Sandra, förmodligen den sista vi hinner med innan jag åker tillbaka hem till Norrköping om...7+1... blir 8... 8 dagar. Och det var lugnt och bra på alla vis, vi gjorde väl inte egentligen ett enda dugg förutom att handla mjölk och se ett halvt avsnitt av Bones men det är fint ändå. Tiden går ändå snabbt eftersom vi bara babblar på hela tiden. Och så babblar vi så klart vidare i sängen med, men bara till dryga tre tiden denna gång, förbättring! Och så fick jag min sedvanliga vaggvisa sjungen för mig med, alltid mysigt.

Gårdagen gick mest ut på att drömma om min lägenhet, eller snarare vad jag vill göra med mitt lilla rum till lägenhet, bort med det äckelblåa och in med ljusgrått är min plan. Mer svarta gardiner med, och Emily sa att bonsaiträd borde vara växten i mitt liv. Och ja, lyckas jag hålla en sådan i liv en vecka hade det varit jättetufft. Tänk vad en IKEA katalog kan ställa med. Om det är manligt av mig att tänka på blommor och gardiner? Äh, jag slåss ändå aldrig på krogen så. Kvällen umgicks jag med David, vi fortsatte vårat heliga uppdrag med att hitta de mest kalkoniga supernintendo och megadrive spelen på hans emulator. Och visst hittade vi några guldkorn, så pass många att vi var tvugna att hålla på till tretiden, även denna natt alltså.

Om en dryg timma ska vi ta bussen in till stan för att leta pluk, det vill säga teknikgrejer, döpt så efter en gul robot med blå lådor på magen, som vi såg som tecknad film som barn. Vi tyckte att det var på sin plats att hedra den lilla roboten. Vi funderade också på om vi kunde sprida pluk ordet genom att hitta på varianter som är coola för kidsen att använda. typ: "plukah fuckah". Teknikens värld är rätt ball, och blir bara ballare hela tiden. Som ni har förstått vid det här laget så gillar jag allt som går på batteri, och ännu fler grejer bör göra det!


Farbror Hipp Presenterar
Jag är inte speciellt uppdaterad inom modevärlden, men det har varit två saker som har varit inne en längre tid nu. Hundar och MP3 spelare, helst IPod då. Och så ska man helst klä hunden också. Tyvärr för de moderiktiga så har det aldrig riktigt funnits ett bra sätt att kombinera dessa moderiktiga accessoarer, förrän nu vill säga. Pryllkoll.se rapporterar nämligen att två personer har tillverkat en liten filt för hunden, där man placerar Mp3 spelaren på toppen, och själva filten har inbyggda högtalare. I Kopplet placerar man fjärkontrollen, så man inte behöver böja sig ner, om man faktiskt låter hunden gå själv. På så sätt har vi en söt, livs levande boombox, där både matte/husse och lilla voffsingen kan bevisa och sprida sin kärlek för Justin!