Min andra övernattning
Igen, inte tekniskt sett min övernattning, utan återigen är det Sandra som är i farten. Vi gjorde nämligen mer eller mindre en repris av förra gången hon var här och sov för en dryg vecka sedan. Det vill säga hon kommer hit med sitt playstation 2 och Silent hill. Silent hill 4: The room närmare bestämt. Med sig hade hon också den eminenta filmen Babel, men mer om det senare.
Ja Silent Hill alltså. Vi var modigare denna gång, och mer framgångsrika. Fast det är nog just för att vi faktiskt vågade spela. För den oundvikliga sanningen är att det inte finns något (åtminstone inom den fiktiva världen) som är lika läskigt som Silent hill. Och det är inte för att det är någon hoppa upp av ett plötsligt spökljud typ av läskig utan riktigt makabert, rått och psykologiskt läskigt.
The Ring? Bah.
Exorsisten? Pjask.
The Shining? Dravel.
Silent hill är det som gäller. När man själv är den som styr, det skapar ett tvingat deltagande. Det är du som ska gå in i det där rummet, som kan vara fyllt av döda barn, förvridna hundar eller min nya personliga favorit, Robbie the Rabbit. Varför han är blodig runt munnen? Det kan vi nog undvika att ta reda på just nu. Det går inte att gömma sig under en filt eller hålla för öronen. Det enda du kan göra är att trycka på paus och hoppas att pulsen sjunker någon gång.
Läbbig kanin. (Tryck för större bild.)
Fast alla har gränser. Till slut orkar man inte med mer elände, våld och tortyr. Det är därför man går och ser på film, för att lugna ner nerverna och hoppas att adrenalin nivåerna återgår till något mer normalt. En film man kan se då är Babel. Riktigt, riktigt bra film. Visserligen fylld även den av åtminstone elände och till viss del våld, men på ett helt annat sätt. Riktigt gripande film om olika människoöden runt om i världen, men som på ett eller annat sätt dras samman. Intressanta tolkningar också, allt ifrån den översexualiserade, dövstumma japanskan som går omkring utan trosor under sin kortkorta kjol i ett enormt behov av uppmärksamhet, till de två unga marokanska börderna som av "misstag" skjuter in i en turistbuss med sitt nya gevär. Och mer därtill.
Allt är så strålande bra gjort, och det ska väl erkännas att tårarna inte var alltför långt borta vissa stunder. En film som handlar om rädsla och oförstående, som jag tycker att alla ska ta sig en funderare att kanske ta sig en titt på.
Efter dryga 140 minuter var den dock slut, och den här gången var vi bestämda. Nu ska vi faktiskt sova i en rimlig tid. Så sagt och gjort, vi går och lägger oss i min säng igen och... Så snackar vi till 4 tiden igen. Jag klagar inte, men märkligt att vi inte kan låta bli att snacka, fastän vi verkligen hade tänkt att det inte skulle bli så. Vi sov dock mycket längre, till 11 tiden ungefär, nytt sovrekord för mig denna sommar...eller kanske inte i sovtimmar men sett till sen uppstigning i alla fall!
Farbror Hipp Presenterar
Även om det inte riktigt är min grej, så är fester något som hör livet till. Det är bara att göra det bästa av situationen och se till att den blir så ball som möjligt. Kanske till och med riktigt rolig. Men hur gör man när man vill hamna i rätt stämning? man införskaffar sig en Mood Beam så klart! De finns i form av fyra små söta spöken och de pulserar i olika färger. Man kan själv ställa in vilken variant man vill använda, bland annat i en hjärtpulserande takt, eller eftersom att de är ljudkänsliga i takt med musiken! Och när man då ser detta lilla spöke freaka loss i färgkavalkader till mer eller mindre tveksam fest musik, kan man ju inte göra annat än att dras med i humöret. Festen kan börja!
Den gröna är ballast! Till och med jag skulle längta efter utgång
efter en stund med denna!
Mood Beams hittar du på coolstuff.se för 170 spänn.
Ja Silent Hill alltså. Vi var modigare denna gång, och mer framgångsrika. Fast det är nog just för att vi faktiskt vågade spela. För den oundvikliga sanningen är att det inte finns något (åtminstone inom den fiktiva världen) som är lika läskigt som Silent hill. Och det är inte för att det är någon hoppa upp av ett plötsligt spökljud typ av läskig utan riktigt makabert, rått och psykologiskt läskigt.
The Ring? Bah.
Exorsisten? Pjask.
The Shining? Dravel.
Silent hill är det som gäller. När man själv är den som styr, det skapar ett tvingat deltagande. Det är du som ska gå in i det där rummet, som kan vara fyllt av döda barn, förvridna hundar eller min nya personliga favorit, Robbie the Rabbit. Varför han är blodig runt munnen? Det kan vi nog undvika att ta reda på just nu. Det går inte att gömma sig under en filt eller hålla för öronen. Det enda du kan göra är att trycka på paus och hoppas att pulsen sjunker någon gång.
Läbbig kanin. (Tryck för större bild.)
Fast alla har gränser. Till slut orkar man inte med mer elände, våld och tortyr. Det är därför man går och ser på film, för att lugna ner nerverna och hoppas att adrenalin nivåerna återgår till något mer normalt. En film man kan se då är Babel. Riktigt, riktigt bra film. Visserligen fylld även den av åtminstone elände och till viss del våld, men på ett helt annat sätt. Riktigt gripande film om olika människoöden runt om i världen, men som på ett eller annat sätt dras samman. Intressanta tolkningar också, allt ifrån den översexualiserade, dövstumma japanskan som går omkring utan trosor under sin kortkorta kjol i ett enormt behov av uppmärksamhet, till de två unga marokanska börderna som av "misstag" skjuter in i en turistbuss med sitt nya gevär. Och mer därtill.
Allt är så strålande bra gjort, och det ska väl erkännas att tårarna inte var alltför långt borta vissa stunder. En film som handlar om rädsla och oförstående, som jag tycker att alla ska ta sig en funderare att kanske ta sig en titt på.
Efter dryga 140 minuter var den dock slut, och den här gången var vi bestämda. Nu ska vi faktiskt sova i en rimlig tid. Så sagt och gjort, vi går och lägger oss i min säng igen och... Så snackar vi till 4 tiden igen. Jag klagar inte, men märkligt att vi inte kan låta bli att snacka, fastän vi verkligen hade tänkt att det inte skulle bli så. Vi sov dock mycket längre, till 11 tiden ungefär, nytt sovrekord för mig denna sommar...eller kanske inte i sovtimmar men sett till sen uppstigning i alla fall!
Farbror Hipp Presenterar
Även om det inte riktigt är min grej, så är fester något som hör livet till. Det är bara att göra det bästa av situationen och se till att den blir så ball som möjligt. Kanske till och med riktigt rolig. Men hur gör man när man vill hamna i rätt stämning? man införskaffar sig en Mood Beam så klart! De finns i form av fyra små söta spöken och de pulserar i olika färger. Man kan själv ställa in vilken variant man vill använda, bland annat i en hjärtpulserande takt, eller eftersom att de är ljudkänsliga i takt med musiken! Och när man då ser detta lilla spöke freaka loss i färgkavalkader till mer eller mindre tveksam fest musik, kan man ju inte göra annat än att dras med i humöret. Festen kan börja!
Den gröna är ballast! Till och med jag skulle längta efter utgång
efter en stund med denna!
Mood Beams hittar du på coolstuff.se för 170 spänn.
Kommentarer
Postat av: Emily
Vilka söta spöken! :)
Har inte sett Babel men läst om den, nästan bara positivt tror jag. Och nu efter att ha läst det här blev jag sugen på att se den.
4-tiden är alltid stabilt. Det är då man (jag) är som mest kreativ.
Postat av: J
Ja, de är ju hur coola som helst! :)
Jag rekommenderar den tokmycket i alla fall, jag menar, jag tänkte knappt på att Brad Pitt ens var med. Välgjord på alla sätt och vis.
Angående 4-tiden, så är inte jag riktigt en nattsuddare i samma klass som dig, jag menar du äger ju natten! Men vem vet, jag kanske lär mig vad det lider ;)
Trackback
