JBomb

... Som det inte blev så mycket av. Det var alltså New Media Meeting i Norrköping, där massa ny häftig teknik och projekt visas upp i form av föreläsningar. På kvällen ska det dessutom ha varit ett litet nörd-disco. Så som den glada skit jag är gick jag dit med humöret på topp, och mötte upp Anders, Emily och Frida på vägen. Tyvärr visade det sig att mötet, eller åtminstone den första föreläsningen var ganska mycket av en besvikelse. Det var väl lite små intressant, men upplägget att bara sitta och lyssna på knackig engelska... Nej det var rätt trist och jag gick direkt efter. Vilket kanske var ett misstag då Anders återvände till den andra föreläsningen som var en timma efter, och den var tydligen skitball. DOH!

Nåja jag mötte media på annat sätt i stället. Genom min kära, kära Xbox så klart. Vette fasen vad jag hade gjort utan den, att spela är mitt sätt att koppla av helt enkelt. Vilket egentligen är rätt skumt med tanke på att jag spelade King Kong, kanske det mest intensiva spelet jag någonsin har spelat. Det är ju klart att man blir rädd och uppstressad när en stor jävla T-rex kommer springande mot dig och det enda du är beväpnad med är, tyvärr bokstavligen, en pinne. Med andra ord är det bara att springa som fan och hoppas på det bästa.


Här har man faktiskt en liten picka, som inte gör mer skada än ett ärtrör som man lekte med när man var liten.

Det är märkligt med rädsla. Att tänka sig att se en film eller spela ett spel som är fyllt med skräck är ju egentligen helt befängt, vem vill bli rädd för skojs skull liksom, jävla ångest! Det märkliga är att jag vill. Att bli rädd, samtidigt som man är i en trygg miljö, är en helt underbar känsla, speciellt då man övervinner rädslan. På nåt sätt känns det som att rädsla är en så ren känsla som det bara går. Glädje är förstås underbart, men där kan man behöva känna och tänka efter. Rädsla träffar dig som ett stålrör i ansiktet, vare sig du vill det eller inte.

Det blev ännu mer Xbox på kvällen då Anders och Rikard tittade förbi, för att gå 18 hål i Tiger Woods, Anders debutl. Och vad ska man säga? Han spöade så mycket skiten ur oss att vi inte kommer att behöva gå på toa på ett halvår. På första gången slog han nästan samtliga rekord jag tagit efter måååånga timmars spelande, eftersom han spelade med min egensnickrade karaktär som ska likna mig så mycket som möjligt. Som Rikard sa, "He kicked your ass, with your own ass!". Snacka om naturlig talang. Vågar jag möta Anders igen tro? Ja. Jag ska träna nu, fan heller att du ska få vinna så enkelt igen Anders!

Idag känns det som en söndag och därför slappar jag gärnet idag. Jag borde skriva veckouppgiften, men jag vill inte. Det är tråkigt. Det är inte kul att göra tråkiga grejer. Inte på en lördag. Så jag skiter i det, ibland är världen så enkel.

Farbror Hipp Presenterar

Jag har aldrig varit en mopedkille, eller fordonskille överhuvudtaget, jag gillar inte ens att cykla. Att promenera är så mycket stabilare, med tid att tänka och filosofera på. Men det finns ändå en hel del sköna fordon där ute i världen trots allt. Så en moped är kanske inte aktuellt, men vad sägs om en WheelSurf? prylfeber.se rapporterar om att det holländska företaget med samma namn som sitt fordon, har framställt en slags...Ja vad ska man kalla det, det liknar nästan pacman på något sätt, och vem har inte drömt om att åka omkring i den gula filuren? Man kan köra omkring cirka två timmar på en full tank och komma upp i hastigheter så högt som 40 km/h. svänger gör man tydligen genom att luta sig åt höger eller vänster, känns ostabilt värre. Om man blir stadens hjälte eller dess clown låter jag vara osagt, men ofrånkomligt är att den är väldigt annorlunda. Kostar lite drygt 7000 dollar om du känner dig sugen!