Mitt mystiska jag
Första dagen på jobbet idag. Va, har jag ett jobb? Jo typ i alla fall. Om man kan kalla det jobb råder det kanske delade åsikter om, men jag utför ett uppdrag och får pengar för det. Då måste det bara ett jobb ja? Men det är inte så att jag tar i som en arg skogsbjörn, mitt uppdrag är helt enkelt att handla. Jag är alltså en mystery shopper. En kund med en baktanke. En råtta utklädd till svan i ankdammen. En spion. Jag har alltså olika uppdrag som jag ska utföra när jag handlar, i detta fall skulle jag besöka två platser, köpa en vara på vardera plats och lämna tillbaka dem. Rapportera om hur de tog emot mig och så vidare. En i city, och en i Ingelsta. Låter busenkelt eller hur?
Hade det också varit, om det inte var jag som stod vid spakarna och försöker styra. För ni förstår, styra är inte min grej. Jag har nämligen NOLL, zipp, Zero, Nada, kein, INGET som ens kan påminna om ett lokalsinne. Så jag kommer på mig själv, när jag väl har bussat till Ingelsta (och busschauffören kollat lite snett på mig då jag tryckt för tidigt en gång), att jag inte har den blekaste jävla aning om var butiken jag ska uppsöka ligger. Ingelsta var betydligt mer utspritt än vad jag trodde och verkligen inte anpassat för fotgängare. Bara att blunda, chansa och gå ett håll. Jag gick fel. Gick tillbaka. Provade igen, och gick självklart fel en bit till. Svär en stund över den dåliga skyltningen och slår mig på benen för att jag inte skulle kunna lokalisera ett handfat inne på en toalett. Tredje gången gillt så funkar det, och sen dess har det gått smidigt. Ja jag missade för visso en buss, men det är inte så farligt, sånt tålamod har jag. Det kändes dock rätt märkligt att lämna tillbaka nåt bara 15-20 minuter efter att ha handlat den.
Det hela rör sig inte om mycket pengar allts. 210 spänn per uppdrag och så dras 30% av det på skatt. Så för de två uppdragen jag gjort har jag tjänat drygt 300 spänn. Men många bäckar små, lyckas jag göra ett antal per månad så har jag snart... en... Okej det räcker ändå inte till så mycket. Men det blir till hjälp ändå, det är jag säker på.
Nästa steg; komma på text att skriva. Om vad som helst, hur som helst. Aldrig har jag känt mig så begränsad av så många valmöjligheter. Har ni några förslag? Fast lika bra att inte fråga om dem, ni verkar lite rädda för att ge mig kommentarer ändå ; )
Mamma skickade tuggummi till mig med posten. De var ganska coola men jag vet inte om jag vågar tugga på dem... Men mycket söt ask i alla fall. Står att det "smakar som på farfars tid." ... Tuggade man inte typ kåda då?
Dagens fakta:
kanske bäst att skapa någon slags tungkondom? Äh, det är det säkert värt ändå. Vaccinerar du dig mot hepatit får du nog inget värre än en förkylning. Hoppas jag!
Hade det också varit, om det inte var jag som stod vid spakarna och försöker styra. För ni förstår, styra är inte min grej. Jag har nämligen NOLL, zipp, Zero, Nada, kein, INGET som ens kan påminna om ett lokalsinne. Så jag kommer på mig själv, när jag väl har bussat till Ingelsta (och busschauffören kollat lite snett på mig då jag tryckt för tidigt en gång), att jag inte har den blekaste jävla aning om var butiken jag ska uppsöka ligger. Ingelsta var betydligt mer utspritt än vad jag trodde och verkligen inte anpassat för fotgängare. Bara att blunda, chansa och gå ett håll. Jag gick fel. Gick tillbaka. Provade igen, och gick självklart fel en bit till. Svär en stund över den dåliga skyltningen och slår mig på benen för att jag inte skulle kunna lokalisera ett handfat inne på en toalett. Tredje gången gillt så funkar det, och sen dess har det gått smidigt. Ja jag missade för visso en buss, men det är inte så farligt, sånt tålamod har jag. Det kändes dock rätt märkligt att lämna tillbaka nåt bara 15-20 minuter efter att ha handlat den.
Det hela rör sig inte om mycket pengar allts. 210 spänn per uppdrag och så dras 30% av det på skatt. Så för de två uppdragen jag gjort har jag tjänat drygt 300 spänn. Men många bäckar små, lyckas jag göra ett antal per månad så har jag snart... en... Okej det räcker ändå inte till så mycket. Men det blir till hjälp ändå, det är jag säker på.
Nästa steg; komma på text att skriva. Om vad som helst, hur som helst. Aldrig har jag känt mig så begränsad av så många valmöjligheter. Har ni några förslag? Fast lika bra att inte fråga om dem, ni verkar lite rädda för att ge mig kommentarer ändå ; )
Mamma skickade tuggummi till mig med posten. De var ganska coola men jag vet inte om jag vågar tugga på dem... Men mycket söt ask i alla fall. Står att det "smakar som på farfars tid." ... Tuggade man inte typ kåda då?
Tuggummi alá John Lennon
Dagens fakta:
"En kyss innebär att du växlar upp till 278 bakterier med din partner."
kanske bäst att skapa någon slags tungkondom? Äh, det är det säkert värt ändå. Vaccinerar du dig mot hepatit får du nog inget värre än en förkylning. Hoppas jag!
Kommentarer
Postat av: mamsen
*asg* skrattar gott
klart du vågar smaka på gummina *S*
nej vad tråkigt med kyss kondom *S*
jag ser dej framför mig när du irrar där ute på ingelsta *skrattar* älskar dej pojken min.
du får väl skriva i ditt arbete du gör
att du är en norrlänning som gör en sida om norrköping *att ha jer int se jädrans lätt o få he att gå ihop, att he jer schvårt å få ekonomin te stämm..för he jer se schvårt o få bidraga* typ
puss o kram
Trackback
