JBomb

Det är fredag kväll. Jag är nästan pank, sitter instängd i mitt lilla, mycket stökiga rum och läser serier på datorn. Och jag är nöjd med det. Lyssnar på lättlyssnad musik i form av Gin Blossoms. Äter en bit mörk choklad. Det hela fungerar ganska bra, och skulle just nu inte byta bort det mot speciellt mycket. Visst är det alltid kul att möta folk och så, men just trivs jag med att bara vara själv. Borde göra mer skolarbete men jag ids rent inte. Skolarbete - scmolarbete. Det kan jag göra nån annan gång.

Igår blev jag kontaktad av Victor lite oväntat, och frågade om jag inte ville följa med till babylhouse för några öl. Det var alldeles strålande på alla sätt. Jag behövde faktiskt ta lite bilder där inne ifrån, och hade alltså det bästa läget jag bara kunde få för att göra det. Men det var schysst av många olika anledningar. Mest för att jag inte var med en av mina allra närmaste vänner, utan hade trevligt och träffade nytt folk.  Bara så där. Det är ju ganska ovanligt för att vara mig, blyg och osäker som jag är. Att jag trots allt kan stå på egna ben och inte bara är ett slags bihang. Men det var bara kul, och jag fick anledning att dricka en golden strike igen, den är så jävla god. Jag undrar vad de tänkte på med musiken dock? De verkade ha ett speciellt tema, att musiken bara skulle bli värre och värre. Först Lars Winnerbäck, som jag inte är någon större fan av, lite fjortisdepp. Sedan gyllene tider som är fjortisfylla. Sedan Magnus Uggla som bara är... ja. Uggla. Väntade bara på att Markolio skulle börja spelas. Lyckligtvis slapp jag.

Idag har det varit strålande väder. Det behövdes lite utomhusaktiviteter tyckte vi, så vi pumpade upp basketbollen och steg klivet ut i världen. Först gick vi till tyska torget som där Expressen hade satt upp nån EM grej. De hade en stor boll folk skulle skriva på. Jag skrev att Ljungberg var snygg. Sen blev det gamla minnen då vi bestämde oss för att dra till mina gamla hemtrakter för att spela. Smög bland annat in på Assessorn där jag bodde för, för att tvätta av oss lite. Är så svårt att tänka mig att jag faktiskt bodde där förr. Jag undrar om de som har min lägenhet nu har har målat om? Givetvis vann jag i alla fall till slut, jag är fan i mig oslagbar i 21 i det långa loppet, men det är inte det häftigaste. Det häftigaste var när jag ville stila lite nonchalant. Och lyckades. Jag vände ryggen åt korgen, sa att "hade det inte varit coolt om jag satt den?" och kastade baklänges. Och hör det där underbara schwiss ljudet när bollen går direkt i nätet.  Skulle nästan ha haft en videokamera, det skulle nog gå in i min hall of fame.


Farbror Hipp Presentar

Jag är en sådan som vill göra något medan jag sitter på toa. Läsa något, lösa korsord eller vad som helst. På den senaste tiden har jag blivit en sucker för sudoku. Snart löst 70 stycken i min alldeles förskräckligt designade sudokutidning, fylld av tecknade karikatyrer av japanska stereotyper i karatedräkter och jättetänder. Men det är ju inte alltid ett toalett besök är helt planerat, och man plockar med sig sin fula tidning. Då är det läge att plocka fram sudoku toa papperet! Det är kanske ett av världens dyraste toapapper då det kostar 70 spänn rullen, men det är det kanske värt? Är det för svårt är det bara att säga någon onliner i stil med:  kiss my ass och avsluta det man egentligen håller på med där inne. Känner du att toalettlivet är lite för tråkigt är det alltså bara att gå in på megagadgets.se och beställa!

Förlåt kära läsare, är en dålig bloggare. Det har helt enkelt inte känts speciellt kul att skriva den senaste tiden. Men nånting nytt ska jag väl kunna få ner? Kanske en ångest countdown passar bra, då det är pretty much statusen just nu ändå?


Skola

• Det var sista anmälningsdag för masters idag, och sidan man ska ansöka på fungerar inte. Inte så jättebra alls, och jo ångesten infann sig. Som tur var fixade det sig då jag och Emily knackade på hos ansvariga och fick skriva en lapp med våra uppgifter i stället, så de tar hand om det istället. Jag vet fortfarande inte om jag ska välja mastern eller inte, men det är åtminstone uppskjuten ångest.

• Skrivuppgiften ska relativt snart vara inlämnad och jag har fortfarande inte ens en aning om vad jag ska skriva om. Jävla skituppgift. Och jo, stark ångest.

• Projektarbetet går helt okej, men har vissa problem. För det första har jag fortfarande inget namn. Hade hittat på ett par bra stycken, men alla var upptagna redan, jävla Jan Stenbeck. Så tillbaka till ritbordet där, börjar bli lite bråttom... Mitt andra problem är att jag saknat bilder, då mina fotografer helt enkelt har för mycket annat att göra. Men jag har lyckats låna en fin systemkamera själv. Vill man ha något gjort och så vidare. Medelhög ångest.

Sommar

• Jag har inte varit så duktig på att söka jobb som jag borde ha varit, kanske är det redan för sent.  Har bara två sökta i dagsläget, det är inte så bra, men jag har haft så mycket annat att fixa med. Men nu måste jag trots allt betala fler hyror på sommaren. Och mer räkningar. Får jag inte ett jobb så... ja, jag har ingen aning om vad jag gör då. Mycket jävla stark ångest.

Privat

• Jag är trots allt den impopuläre, ensamma stackare som jag alltid är, och träffar sällan nytt folk eller möter någon intressant / möter någon som jag tycker är intressant. Medelhög ångest, varken mer eller mindre än vanligt, det som är fog när man är en sån som mig helt enkelt. Förföra veckan var jag ganska på, medan jag i förra veckan inte såg en bekant själ. Det går lite i vågor.

Dagens fakta


Och då måste man ju ställa sig frågan.... varför? Om man inte hade nog tandläkarskräck innan så blir det inte bättre av att veta att de gillat att göra stolar som grillar folk.

Nu har det börjat sätta in. Det har gått ganska smidigt då jag varit sjuk och ändå mest bara legat i soffan och snörvlat. Men idag känner jag mig bättre, febern är borta och hostan är nästan borta, och då blir det värre. Fasen vad rastlös jag är. Så där jobbigt rastlös, då man inte vill göra någonting alls. Kan ju göra skolarbete, men näää.... två timmar räcker. Kan ju städa lägenheten men näää... den blir bara smutsig igen. Spela? Redan gjort. Film? Inte sugen. Läsa? Tar för lång tid. Så istället sitter man här och... ja vette fan hur jag har fått tiden att gå egentligen. Jag har ju inte gjort ett jäkla piss. Till och med middagen var mikro rester.

Då som nu så brukar svaret vara promenader. Alltid skönt. Bra tillfälle att fundera över livet. Men just nu händer inte så förbannat mycket. Men inte på ett sånt där, fan vad innehålls löst liv jag lever utan mer... lugnt och stilla bara. Det funkar just nu. Men fortfarande lite spring i benen. Kanske blir ytterligare en promenad innan läggdags?

Eh... jag har egentligen inte så mycket att skriva om. Jag har lite tråkigt och öh... Okej mest värdelösa blogginlägget någonsin. Men jag gjorde ett tappert försök. Drar väl på med en Farbror Hipp istället.


Farbror Hipp Presenterar

Jag är verkligen skittkass på minigolf. Jag kommer nästan alltid sist. Jag är för vänster för alla typer av golf. Eller så är jag bara kass på att sikta. Välj själv. Men minigolf är ganska skoj, ändå. Men kanske borde jag träna? Då är det bra med ett minigolfset! Det är egentligen för dyrt för en vettig människa, men skoj ändå! 2000 spänn får du massvis av tillbehör så du aldrig behöver sluta spela! Coolstuff är stället.




Dagens fakta:




Det kan faktiskt stämma, jag har ganska fina reflexer faktiskt!

Bakispizzan, stor som ett mindre palats.


Det är inte bara jag som fått virus, blev en mycket nervös själv i fredags då jag tydligen fått massvis av intrång på min dator. Skulle jag verkligen behöva starta om från scratch, igen? Men nejdå, Ulf to save the day, han letade upp ett superantivirus program som förintade dem alla på ett sätt som mitt gamla inte ens var i närheten av. Så kunde man andas ut igen, annars hade det varit en jävla jävel, men nu är det a-ok. Det var jag som fick viruset istället.


Jag är helt ensam denna vecka då Ulf och Rikard är i fjällen och filmar sitt projektarbete. Kommer att bli lite intressant, då jag nog inte varit själv mer än några timmar sedan Oktober. Skönt också, men jag lär ju bli rastlös till tusen. Hade kanske tänkt höra om folk var intresserade av Champions Leauge returen mellan Arsenal och Liverpool ikväll, men vågar nog inte, vill inte smitta folk. Jag får klara mig själv helt enkelt! Jag tror på dig Jonas!



Dagens fakta

Det förra inlägget slutade verkligen i moll, men det var så jag kände och behövde verkligen skriva ner det. Men nu känns det bättre, jag försöker hålla mig positiv. Jag är förvisso ganska gnällig som person, men som enbart negativ och uppgiven får jag inte mycket uträttat. Så det var dags för en uppryckning helt enkelt. Har dessutom haft ett litet pep-talk med bossen, så nu känns det ganska kul med arbetet igen. Förhoppningsvis kan jag även lösa de problem som har uppstått.

Nu var det en dryg vecka sedan jag skrev senast, så kan ju uppdatera med höjdpunkterna sedan dess, som ni säkerligen bara dör av förväntan för att få höra:

Olearys Rikard fyllde 22 i söndags, men vi tog tillfället i akt att fira honom redan på lördag. Olearys var platsen och Rikards lag United mot Aston Villa på schemat. Jag älskar verkligen det stället. Det är högljutt, passionerat, folk och liv och fan så god mat. Killen som var så full att jag först trodde att han var utvecklingsstörd var kanske inte lika kul. Speciellt då han började veva omkring med stolar. Men överlag en helmysig kväll men jävligt fin mat. Notan var inte så ball dock. 1000 spänn delade jag och Ulf på då det ju trots allt var Richierinos dag. 3-rätters var kanske inte så jävla smart, men ibland måste man unna sig. Jag hade ju kunnat använda pengarna på något totalt ovärt istället, som cigg eller knark. Så vilken himla tur att jag inte är så jäkla korkad i alla fall! Att stödja några av jordens mest ondskefulla företag av anledningen att få cancer, skabbig andedräkt och dålig hy är så blåst att det inte är klokt. Kicken? Blandning av gift och nikotinberoende. Seriöst, nånting bättre kan ni väl använda era pengar och tid på? Hur dumt knark är behöver jag väl knappast ta up.

Gräs I måndags var det dags för rond två i tryckeriletandet. Denna gången var jag mer förberedd och hade till och med kollat upp med sattelitbilder. Nu kunde jag bara inte misslyckas, vilket jag inte heller gjorde. Däremot kom jag dit då de fortfarande hade 40 minuters lunch kvar. Så jag gjorde det enda rätta, förutom att möjligtvis sno en traktor att köra omkring med, och la mig helt enkelt i gräset, på denna strålande vårdag. Hur ofta tar ni er tid till att göra ingenting alls? Bara möta dagen, andas lite ordentlig luft och bara lägga er ner. Det lilla momentet gjorde verkligen min dag, så lite behövs det ibland. Gud vad jag längtar till senvåren eller tidig sommar innan det blir för varmt.

Jacka Okej det är inte så jäkla spännande egentligen, men jag har spanat in en jacka på Åhlens ett tag nu, och i tisdags slog jag äntligen till och köpte den. 600 spänn till, men jag behövde verkligen en ny jacka. Den senaste vårjackan jag köpte var på myrorna på gymnasiet för 50 spänn så det var dags helt enkelt. Den är lite blåsvart och har en Cantona-krage. Jag gillar den. Ett par solbrillor och en chokladcigarett, igen rökning är dumt, till den och jag är tuffast i stan. Eller nåt.

Fotboll, öl och kuddkrig I går bjöd jag in Anders och Emily till Arsenal - Liverpool, mitt lag mot Emilys Torres och Anders Crouch. Slutade väl på det enda vettiga sättet då, med 1-1. Även om jag, Bosse Petersson och alla andra normalt funtade människor förutom domaren tyckte att det var en solklar straff, och resultatet borde ha varit annorlunda. Men jag är inte bitter, jag hade väldigt kul ändå. Ölen var god, sällskapet så klart strålande bra. Obligatorisk kuddkastning också. Anders och Ulf hittade på en variant där man skulle kasta så nära mitt ansikte som möjligt utan att träffa. Glad att jag kan vara till nytta boys.

På lördag är det fest här, och utång. Länge sedan nu, det ska bli skitskoj! Kan inte bestämma mig om jag vill ha Mintu eller Jägermeister bara. En svår gåta som måste lösas. Kanske blir det Guitar Hero på fyllan för första gången? Det kommer att bli mycket spännande!


Dagens fakta


Tur att man inte är rik! Ölkapsylen sprättar sällan upp i ögonen.

Som en jävla tsunami.

Jag har alltid varit en ensam person. Jag har sällan gjort intryck på någon, aldrig haft ett rikt socialt liv även om jag har ett par få vänner jag verkligen kan lita på. Jag är ingen rolig bekantskap helt enkelt, och sällan eftertraktad. Men jag har alltid tagit stolthet i det jag gör. Jag gör alltid mitt bästa och brukar kunna få resultat som åtminstone är helt okej.  Det har varit lite av min personliga  räddning.  Om inte annat så har jag alltid haft det att luta mig mot.

Jag brukar sällan ha megång i någonting, vare sig i arbete eller privat, kan någonting gå fel så brukar det ha en tendens att göra just det. Så har det inte varit denna gång dock, med nuvarande projekt. Allt har funkat smidigt och alla möjliga problem har bara flytit förbi obemärkta tack vare enkla och smarta lösningar. Det har varit ganska nytt för mig, men väldigt uppskattat. Men efter solsken kommer regn. Alltid detta jävla regn.

Igår träffade jag min designer för första gången. Schysst och duktig kille med många bra ideér. Han ville dock ha lite material att utgå i från när han designar, och det borde inte vara några problem. Jag hade satt deadline för första utkast vid den här tiden, så det är ju bara att vidarebefodra. Men då jag hörde av mig till mina medarbetare var det knappt någon som hade börjat och i alla fall tre av dem bestämt sig för att hoppa av. Vad ska jag göra nu? Hela min planering är åt helvete nu. Antingen så kortar jag ner den igen, vilket hade varit förjävligt, eller så måste jag öka min egen arbetstid med minst 100%. Utan att överdriva. Jag vet inte om jag har den kraften.

Idag skulle jag besöka mitt tryckeri, för att känna på papperna och se hur det ser ut med tryckt färg och så. Men mitt lokalsinne är som det är. Och det hjälper inte att tryckeriet är osynligt. Jag letade i åtminstone 1.5 timme utan framgång, gick på alla avfarter, kolla alla gränder, gjorde allt jag bara kunde. Hittade ingenting. Hur jävla värdelös kan en människa bli? Antar att jag får göra nya försök, men jag har ingen kraft, ingen energi. Nu känns det bara som att jag har en tjock jävla vägg framför mig, svart av frustration och desperation.


Jag ser mig själv sitta på en strand. Det är stormoväder med spöregn och vågor som slår våldsamt mot strandkanten. Efter ett tag slutar det storma, regnet avtar och vågorna sköljs långsamt tillbaka. Med sig har de tagit mitt sista uns av stolthet och värdighet. Jag sitter kvar, alldeles tom.

Vad missvisande slutet på mitt förra blogginlägg var! Jag trodde att påsken skulle bli en väldigt seg och ensam historia, men det blev precis tvärtom. Jag pratade med morsan i telefon, sa att om jag hade haft pengar så hade även jag åkt hem. Och vipps så skramlade hon ihop så jag hade råd med en flygbiljett hem. Jag tog en nattbuss till Arlanda klockan 4 samma natt, det är inte gott om resor till Norrland förstår ni.

Väl där har det varit ganska fullt sjå hela tiden, inte så att jag stressat, men jag har verkligen försökt ta tillvara på tiden. Jag har inte tänkt gå igenom allt i text, så ni får nöja er med lite axplock av bilder som togs. Men miljöombytet har varit väldigt, väldigt uppskattat och det känns som att jag kommer tillbaka som en piggare och friskare människa.

Så lite bilder från stället i norr kanske?



Brorsan, Elin och Aslan på skogspromenad.



Aslan försöker göra coola actionposer.



Spelkväll hos de blivande makarna Cajsa och Kristoffer


Cajsa storspöade oss i allt vi än spelade. Här i geni, som är typ TP fast snabbare. Och med konstiga fiskliknande grejer i stället för tårtbitar. Eller om det ska föreställa penis och vagina, jag vet inte!


Malin, som väntar barn, (jösses vad liten man känner sig när ena paret är med knodd och det andra ska gifta sig) är lycklig ändå, trots att Cajsa smiskar oss.



Så här går det till när man solar på norrländskt vis. Ser mycket varmt ut ja?



Mitt allra första lösta sudoku! Jag blev smått beroende av detta och köpte ett sudokuhäfte till hemresan, löste 11 stycken. Ytterligare någonting att lägga på min stora coolhetsfaktor.


Någonting sånt var det. När jag kom hem tillbaka till slaskiga Peking var det lika bra att försöka hålla igång, så kaffe och filmning på katthemmet med Emily stod på tur. Jag borde kanske ha ägnat mig åt eget skolarbete istället, har ett möte med en designer om någon timme, men det här verkade vettigare. Bra sällskap, men den delen är väl ganska given, och så även där ett litet miljöombyte. Det är kul att få syssla med någonting annat praktiskt ibland även om jag bara var där som assistent och sällskap. Söta katter hursomhelst, synd att Ulf är allergisk bara. Överlag en fin eftermiddag/kväll, även om jag var sjukligt trött när vi åkte spårvagnen hem. Jag hade nämligen bara sovit 3 timmar sedan halv åtta morgonen innan och stigit upp klockan 4 på morgonen för att flyga hem. Det hade börjat ta ut sin rätt. Så pass trött att jag skippade middag helt och bara åt chips till Sverige - Brasilien . Strålande nyttigt Jonas. Men jag tycker det är okej, jag hade en orsak.

Jag har fått en skum dygnsrytm. Jag vaknade aldrig senare än nio i Skellefteå, och idag kunde jag inte förmå mig sova längre än till halv åtta igen. Men det är lugnt, jag är nog tillbaka i sjusovartaget snart igen.


Dagens fakta:

Jawohl! I går kom den äntligen. Min fina mobil. Läcker som choklad, precis som dess namn. Okej, vi har inte blivit bästa vänner ännu, vi har lite för skilda åsikter för det i dagsläget, men det kommer. Vi blir närmre för var stund som går, och ju mer jag pillar. Är det så man skaffar sig vänner? Pillar och trycker tills man är van? Det här med touchknappar är en ganska frän grej, och denna modell släpper då inte på krutet när det kommer till den varan, 9 stycken att trycka, och kanske framför allt trycka fel, på.

Så här ser det ut när man packar upp en mobil:

Det har varit lite segt med bloggandet den senaste tiden, men jag är lite i en slöarperiod. Vilket lyckligtvis känns helt okej. Nästan inte gjort något med projektet alls denna helg utan bara tagit det lugnt. Som helger faktiskt är till för. Det innebär visserligen att jag har lite mer att göra idag, men det är helt okej. Ska försöka skissa upp tidningen på vanligt kopieringspapper bara för att få en känsla av hur den kommer att se ut. Kan nog bli rätt skönt, och kreativt. Det enda problemet är väl att min handstil slutade utvecklas i andra klass på lågstadiet, så ingen annan än jag själv kommer att kunna urskilja vad fasen det är jag har gjort. men huvudsaken är att jag vet, antar jag. Det mesta ser ju ut att lösa sig med arbetet ändå, då jag har fått prisinformation från ett tryckeri, som dessutom ligger inom budget. Helt strålande bra, visserligen har en skribent hoppat av då hon inte fick skriva om vad hon ville, men det löser sig ändå. Det mesta verkar göra det, denna gång.

I fredags såg jag Rambo. Jösses vilken sliskig film. Många trasiga kroppsdelar och tallriksstora skotthål i den. Stallone mumlade på bra med, hade det inte varit subtitles hade jag inte förstått ett enda ord av vad han sa. Jag undrar om han mumlar lika mycket i privatlivet. Hans barnbarn måste ju vara förskräckta varje gång han pratar, oavsett vad han säger. Läskig karl, förutom det faktum att hans ögon ser ut att flyta ut. Huva.

Lördagen var läskig på sitt med. Final i melodifestivalen, ni vet då de sjunger corny låtar i kortkort och en årsförbrukning av glitter bara i håret? Glitterfabriken måste jubla. Men det var skoj ändå, såg den hos Anders med honom, hans bättre hälft Sofia och Victor. Drack öl, snackade en del och bara tog det lugnt. Precis vad jag hade efterlyst, socialt chill med alkohollspill.

Första dagen på jobbet idag. Va, har jag ett jobb? Jo typ i alla fall. Om man kan kalla det jobb råder det kanske delade åsikter om, men jag utför ett uppdrag och får pengar för det. Då måste det bara ett jobb ja? Men det är inte så att jag tar i som en arg skogsbjörn, mitt uppdrag är helt enkelt att handla. Jag är alltså en mystery shopper. En kund med en baktanke. En råtta utklädd till svan i ankdammen. En spion.  Jag har alltså olika uppdrag som jag ska utföra när jag handlar, i detta fall skulle jag besöka två platser, köpa en vara på vardera plats och lämna tillbaka dem. Rapportera om hur de tog emot mig och så vidare. En i city, och en i Ingelsta. Låter busenkelt eller hur?

Hade det också varit, om det inte var jag som stod vid spakarna och försöker styra. För ni förstår, styra är inte min grej. Jag har nämligen  NOLL, zipp, Zero, Nada, kein, INGET som ens kan påminna om ett lokalsinne. Så jag kommer på mig själv, när jag väl har bussat till Ingelsta (och busschauffören kollat lite snett på mig då jag tryckt för tidigt en gång), att jag inte har den blekaste jävla aning om var butiken jag ska uppsöka ligger. Ingelsta var betydligt mer utspritt än vad jag trodde och verkligen inte anpassat för fotgängare. Bara att blunda, chansa och gå ett håll. Jag gick fel. Gick tillbaka. Provade igen, och gick självklart fel en bit till. Svär en stund över den dåliga skyltningen och slår mig på benen för att jag inte skulle kunna lokalisera ett handfat inne på en toalett.   Tredje gången gillt så funkar det, och sen dess har det gått smidigt. Ja jag missade för visso en buss, men det är inte så farligt, sånt tålamod har jag. Det kändes dock rätt märkligt att lämna tillbaka nåt bara 15-20 minuter efter att ha handlat den.

Det hela rör sig inte om mycket pengar allts. 210 spänn per uppdrag och så dras 30% av det på skatt. Så för de två uppdragen jag gjort har jag tjänat drygt 300 spänn. Men många bäckar små, lyckas jag göra ett antal per månad så har jag snart... en... Okej det räcker ändå inte till så mycket. Men det blir till hjälp ändå, det är jag säker på.

Nästa steg; komma på text att skriva. Om vad som helst, hur som helst. Aldrig har jag känt mig så begränsad av så många valmöjligheter. Har ni några förslag? Fast lika bra att inte fråga om dem, ni verkar lite rädda för att ge mig kommentarer ändå ; )

Mamma skickade tuggummi till mig med posten. De var ganska coola men jag vet inte om jag vågar tugga på dem... Men mycket söt ask i alla fall. Står att det "smakar som på farfars tid." ... Tuggade man inte typ kåda då?





Dagens fakta:

Jag känner mig slö. Jag känner mig trött. Det hör troligtvis ihop, men jag får ändå en viss ångest utav det. Jag borde göra mer. Jag borde ta tag i mer saker. Fixa mer med skolan, med projektet, med möjliga extraknäck och sommarjobb. Visserligen kan man påstå att det är helg, men för stunden är det en lyxvara jag inte känner att jag kan nyttja. Men det har jag gjort likförbannat idag. Inte gjort ett jävla någe, nästan i alla fall. Vilket bara får mig att känna mig oduglig. Se ovan på alla möjliga saker det finns för mig att ta tag i, egentligen.

jag tror det är farligt det där, prestationsångest. läste en bok i helgen, I skugan av San Siro, en bok skriven av Martin Bengtsson, en av Sveriges mest lovande talanger inom fotboll. Juniorlandslag, provträningar i Ajax och Chelsea, och till slut ett ungdomskontrakt hos Inter. Martin hade jobbat hårt för det. Offrat nästan hela sin barndom, flera timmar varje dag sedan nio års ålder hade han styrketränat och övat finter när andra barn lekte med Transformers och inte riktigt kunde bestämma vem som var tuffast, Mario eller Sonic. Men det gav utdelning till slut, Martins enorma ambitioner gav honom massvis av pengar, kvinnor, status och allt annat man kan tänkas vilja ha. Han levde sin dröm.... Till en start. Det visar sig nämligen att hans liv som fotbollsproffs var ett väldigt ensamt liv. Han blev närmast en fånge under fotbollen, alla träningar, matcher, och känslan av att inte få bestämma över sitt eget liv. Till slut betydde inte pengarna någonting längre då han redan har 40 par skor oanvända i garderoben. Samtidigt känner han inte till någonting annat än fotbollen, samtidigt som ingen ser honom för någonting annat heller. För dem är han är en ytlig och snygg kille som inte kan tänka själv. Till slut får Martin nog och försöker begå självmord. Han överlever men vill inte ha mer med fotboll att göra. Han har ägnat hela sitt liv åt det, men nu vill han inte längre, han vill leva fullt ut, bortom hierarkier och den extrema pressen sporten har skapat för honom.

Jag vet inte riktigt varför jag blir så tagen av Martins öde. Vi är båda födda 86, och visserligen har även jag gjort en resa då jag i ung ålder flyttar nästan 100 mil från det jag känner till, till en helt ny plats där jag inte känner till någon eller något. Och jag har jobbat hårt för det. Men inte som Martin. Men kanske är jag rädd att mitt eget liv ska bli på samma sätt. Att jag går in i något enskilt utan att få utdelning av det och blir bortglömd. Jag vill också märkas, jag vill också ha bekräftelse, jag vill också att nån vet vem jag är och kan tänka på mig med respekt och glädje. Och inte bara glömmas bort i en fängelse av rutin. Lyssnade på en låt för någon dag sedan, Ode To My Family av Cranberries. Kände igen mig i den låten med.

Fotbollsdagar de senaste dagarna, Champions League. Vilken fest det är! Mitt fotbollsintresse finns där, men har inte varit på topp denna säsong, jag ser inte alls lika många matcher som förr. Men det är alltid där och lurar. De senaste två dagarna till exempel är det fotbollens himmelrike Champions League som stod på schemat. Det är nästan alltid bra fotboll i denna turnering och inte blir det sämre när det bjuds på lite dramatik. Mitt kära Arsenal till exempel, slog mästarna Milan på bortaplan med 0-2, något som de allra flesta experter trodde skulle vara omöjligt. Turkarna Fenerbache slog samma dag spanska virvelvinden Sevilla efter straffar och Lyon... Kunde tyvärr inte slå ut United. Fan.

Igår ville jag få någonting gjort dock, har varit svältfödd vad gäller det sociala så jag bjöd in Anders och Emily till att titta med oss på The Love Shack, till glass i stora lass. Real Madrid - Roma. Det blev en ganska underhållande match, även om fokus inte låg på den, jag hade bara trevligt och njöt av sällskapet. Jag tyckte det var en mycket lyckad kväll helt enkelt, men så blir det väl lätt med roligt folk! Tyvärr vann Roma mot slutet, efter typiskt Italienskt spel. Maskningar, filmningar, maskningar igen. Men i alla fall snygga mål. De anföll i alla fall trots allt ibland, den vann ju ändå matchen. Efteråt promenerade jag en stund med Emily, alltid bra, kugghjulen där uppe börjar så sakta röra sig och man tänker efter, vad det nu än må handla om. Även där det är ämnen jag tyvärr inte alls är insatt i och mest bara gissar. Men förhoppningsvis är det i alla fall kvalificerade gissningar.

För övrigt är det värt att notera att Fernando Torres gjorde ytterligare ett hattrick i går i Premier League. 18 ligamål så här långt. Otroligt bra för att vara debutsäsongen. Tre mindre än Ronaldo och ett mindre än Arsenals Adebayor. Det är fan inte helt omöjligt att han faktiskt vinner skytteligan. Det vore mycket imponerande. Speciellt i en liga som dominerar totalt i år, då det lutar åt att Spanien och Intalien bara får med sig ett lag vardera till kvartsfinalerna i Champions League, medan England ser ut att få alla fyra av sina. Alltså hälften av samtliga kvarvarande lag. Jävligt mäktigt.

Jag har börjat få in en viss rutin med arbetet, börjar bli ganska van och har dessutom utvecklat ett veckoschema så jag vet vad som behöver göras framöver, det hjälper mig nog. På så sätt är rutiner väldigt bra, det håller mig alert och på hugget. Arbetsmässigt alltså. För det finns en annan baksida av det myntet så klart.

"All work and no play, makes Jonas a dull boy" som gode herr Jack Nicholson skriver i The Shining. Ja minus Jonas då. Han heter ju Jack. På samma sätt som jag känner mig nöjd över rutinerna känner jag mig ganska hämmad över dem. Jag får inte utlopp för min fantasi, jag är så lek, spel och bus sugen att jag snart strejkar, byter namn till Olle och börjar officiellt om mitt liv som en 6åring. Mina roomies är för vuxet mogna för att bjuda upp till lek, men med lite tur finns det kanske någon annan där ute i världen som vill leka med mig? Kontakta mig i så fall, jag är en helt okey play-date!

Hmm... Jag annonserar play-dates innan jag annonserar vanliga sådana. Kanske finns anledningar till att du inte är så lyckosam inom det området eh Jonas?


Farbror Hipp Presenterar

Det är förvånansvärt få som pimpar sin mobil. Kanske har folket utvecklat smak och låter den vara så oblingad som möjligt, för att det helt enkelt är snyggt när det är stilrent? Äh. Skit i det fan. Skaffa dig en MoPod istället! Det är små söta figurer som ser ut som vilken cool nyckelring som helst, men som man fäster på mobiltelefonen i stället. Om du inte uppfattar att mobilen ringer eller att du får ett sms, lär du nog få det med en sådan. De blinkar och snurrar nämligen som om de var besatta! Jag personligen tycker nog att djävulen var coolast. 45 spänn styck kostar de i alla fall på megagadgets.se!

Aouch. Jag förstår inte, jag har ont i hela mitt högerben och har haft det sen lördags. Kom igen nu benet, svik mig inte nu! Kanske är någon muskelsträckning eller nåt. Förhoppningsvis går det väl över, jag känner inte direkt för att träna när det gör skitont att gå i trappor, lyfta vikter är förmodligen inte bättre.

Idag ska jag försöka vara lite mer effektiv vad gäller skolarbetet. Vi får väl se hur det ter sig. Förmodligen ganska illa eftersom jag skriver här, och har tänkt spela lite Resident Evil innan. 15 timmar in nu, verkar vara ett väldigt långt spel. Hmm. Jag har skjutit arga spanska bönder i 15 timmar.... Nån som undrar varför jag inte går hem hos folk och inte är ett populärt besöksobjekt överhuvudtaget på uteställen ? Jag tror det stavas; N... Ö...R...D... NÖRD!  Nåja, min förlust, jag får ha roligt med det jag känner till i stället. Din famn är så varm, tv-skärm.

Det är visst tider för Oscars och även om jag inte bryr mig nämnvärt om en sådan gala så... har jag inte tänkt göra det nu heller. Men Rikard var nog tokig nog för att se den i alla fall. Men det är väl en anledning så god som någon att fortsätta med min filmslista kanske? Jo jag tror det, here goes:


5. Eternal sunshine of the spotless mind

Det här är filmen: En inte allt för enkel film vad gäller handling och dramaturgi, men oj så bra. Jim Carrey spelar Joel, som är alldeles förkrossad då hans lika charmiga som udda flickvän Clementine sedan flera år tillbaka, raderar sitt minne om allt som har med Joel att göra. Bitter och frustrerad bestämmer sig även han för att kontakta företaget som raderar minnen på beställning. Men under själva processen ångrar sig Joel och hans undermedvetna gör allt för att hindra att de raderas hans minnen av kvinnan han älskar. Det blir en häftig kamp mellan Joels hjärna och minnen, och forskarföretagets oetiska maskiner.

Därför gillar jag den: För det första så bevisar återigen Jim Carrey att han är en lysande skådespelare, som behärskar långt mycket mer än slapstick och talande rövar, även om det också har sina poänger så klart. Filmen är så fantasifull, men ändå realistisk i sin form. Känslorna är många, men aldrig överdrivna som i en standard Hollywood rulle. Filmen är rolig, men aldrig så att det blir opassande eller löjligt. Den är helt enkelt väldigt väl balanserad, sitt märkliga ämne till trots. Och Joel och Clementines flykt från raderade minnen kommer alltid att vara mycket häftigare än vilken biljaktsscen som helst.

Igår var en bra dag, det måste jag påstå. Träffade min boss på gestaltningsbyrån, och diskuterade min projektidé. Han verkade gilla idén, vilket alltid är trevligt, men den har lite justeringar att göra, för att kunna fungera i dagens journalistiska klimat, vilket är ganska trist. Tanken är ju att jag ska skriva om Norrköping på en hemsida på ett mer objektivt och personligt sätt, recensera matställen, konserter, uteställen, kulturella händelser och så vidare. Men grejen är så klart det här med pengar. Det är ganska krasst och cyniskt, men likväl en verklighet. Finns det en chans att jag ger dåligt betyg till en plats eller aktivitet kommer de aldrig att vilja göra reklam på min sida = Inga pengar.
Så vi diskuterade hur det kan lösas. Kanske om man gör det i pappersform i stället, helst då i en snygg pocketform, då kanske man kan söka press stöd och göra deals med tryckerier. Så det är det jag ska göra nu. söka sponsorer, göra smarta affärer och kolla marknaden. Helt nytt för mig, men väldigt spännande!

Hämtade också ut mitt nya ID-kort från banken igår. Illa, jag ser helt efterbliven ut. När folk ser på kortet kommer de att undra var min personliga assistent har gömt sig.

Fotboll igår ja, Inter - Liverpool med Emily och Frida på besök. Matchen var inte speciellt rolig egentligen, Liverpool hade extremflyt med domaren, Inter ville inte bjuda upp till kamp och det häftigaste var väl egentligen att Claes Runheim var väldigt solbränd förutom ett väl tydligt parti vid ögonen där hans skidglasögon suttit. Men det spelar egentligen inte så jättestor roll, trevligt sällskap är trots allt trevligt sällskap och jag hade kul ändå. Lite trist att plastgitarren inte hans med, men den står kvar. Nördrocka kan man göra närsomhelst, men ser fram emot det, alltid kul att spela med andra, även om man bara tittar på.


Listor är ju lite kul, och jag måste träna upp mig lite grand inför kommande skrivning på hemsidan/pocketen. Så jag tänkte att jag kanske kan lista mina 10 favoritfilmer? Ni får dock bara fem stycken denna gång.

10. Mannen på tåget

Det här är filmen: Denna franska film handlar om två män, en gravt kriminell sådan med en förkärlek till bankrån, och en pensionerad lärare och poet. När den kriminella av dem reser till en ny stad för en större kupp, får han bo hos den pensionerade läraren. Då båda två tycks vara ganska less på sin situation, den kriminella för att han aldrig får sitta ner och bara slappna av, den pensionerade för att det enda han gör är att sitta ner och slappna av, så väljer de att byta plats med varandra.

Därför gillar jag den: Det är inte helt lätt att motivera varför denna är med på listan, då jag faktiskt bara sett den en gång. Det var på Nordanå bio under gymnasietiden, där de visade lite mindre mainstreamfilmer till ett vettigt pris. Men vad gör den då på listan? Jag blev helt enkelt väldigt tagen. Filmen går fram i en ganska långsam takt, de både männen sitter mestadels bara och pratar med varandra, men gör det med sådan charm och flyt att det aldrig blir tråkigt. Trots att förutsättningarna är ganska trista så är det en av de bästa feel good filmerna jag någonsin har sett. Kanske på grund av hur två kompletta främlingar kan göra sådant intryck på varandra att de helt byter livsstil och väljer en ny bana i livet. Det är lite vackert.




9. Forrest Gump

Det här är filmen: Forrest Gump är en aktiv man.  Han har träffat ett flertal presidenter, varit en stor sportsjtärna i såväl pingpong som amerikansk fotboll, han har sprungit över hela amerika, krigat i Vietnam, tjänat miljoner på räkfiske och till och med lärt Elvis sina höftrullningar. Men ändå är inte Forrest Gump den skarpaste kniven i kökslådan,  han gör detta för att vinna sin barndomskärlek Jennys gunst samtidigt som han bevisar för världen att även om man kanske är lite efter, kan man ligga många steg före.

Därför gillar jag den:  Visst, många aspekter av den är kanske uttjatad. "Run Forrest, run!" och "Life is like a box of chocolate, you never know what you're gonna get."  är numera nästan äckligt klassiskt och överanvänt, men det spelar inte så stor roll. Jag faller pladask varje gång jag ser den. Mest för att Mr Gump är så genomgod, och vill alla väl, i alla lägen. Han är kanske inte så smart, men det tar han igen i hjärta och engagemang. Precis som föregående film mår man så väldigt bra av att se den, den är vacker, enkel, dramatisk och rolig på samma gång, därtill med ett flertal lysande skådespelarinsatser. har du nu faktiskt inte gjort det så se den. Kom igen, gör det bara, det är väl spenderad tid.     

Ganska märklig dag detta. jag har haft den känslan hela dagen, det var någonting som har känts lurt som jag inte har kunnat sätta fingret på. Jag har känt mig handlingskraftig men inte driven. Samtidigt som det känns som att någonting är på gång, som jag inte kan sätta fingret på. Som att någonting är på väg att gå fel, men jag vet inte bara vad. Kanske bara är paranoid, jag blir ju lätt det. Men det ändrar inte det faktum att det kliar i kroppen på mig. Jag brukar kunna ha rätt när det gäller sådant. Sekunderna innan mamma kontaktade mig då vi skulle ta bort Ronja visste jag att det var kört, för att nämna ett nyligt exempel.

Handlingskraftig var det ja. Nu är ju förvisso allting relativt, men har haft en relativt produktiv förmiddag. Skrev 1.5 sida till på min projektbeskrivning innan jag ens hunnit äta någonting, jag tror nog på mitt projekt. Om nu bossen godtar idén tror jag att jag ska kunna ha rätt kul med idén. Får väl se hur den artar sig. Jag hann också med att träna igen. En gång är ingen gång, men nu är det två så vågar man börja kalla det en vana? Hursomhelst lika jobbigt denna gång, lika skönt.

Sedan bar det av hela vägen till Konsum på andra sidan torget, krafttag från the Love Shack, för att köpa Taccos till matchen. (Hur i helvete stavar man det egentligen, taccos alltså? Har sett typ 5 olika varianter!) Och tro det eller ej, men det gick ganska smärtfritt. På vägen ut går vi förbi en gubbe som haltar något ordentligt och så kommer det igen, jag vet att någonting är fel. Nu såg han visserligen väldigt plågad ut så det kanske inte är så konstigt, han såg dessutom väldigt... påverkad ut för att säga det fint. Men min spontana tanke är ändå att; fan den där gubben ser verkligen ut att behöva hjälp, ska jag gå fram och fråga om det är nåt jag kan göra? Vilket jag naturligtvis inte gör. När vi har kommit till min port hör jag en dov duns någonstans bakom mig och ser gubben ligga på marken och ser nästan livlös ut. Släpper så klart matkassen och springer över vägen för att kolla att han är okej. Vilket han som tur var verkade vara, bara jävligt groggy och påverkad. Han kan knappt prata eller ställa sig, och har ett otäckt sår på pannan så jag tar det säkra före det osäkra och ringer efter en ambulans och väntar med honom och försöker få honom att behålla medvetande tills ambulansen kommer. Det hela gick okej, men jag kan ändå inte sluta undra om det hade kunnat undvikas helt om jag gått på min första instinkt och frågat honom om hjälp redan från början?

Taccos till matchen ja. (Jag kör på det tills ni motbevisar mig med en mer korrekt eller vettigare stavning.) Vilket jävla antiklimax det blev. Arsenal helt jävla utklassade av United. En utvisad och 4-0 i baken, svider något oerhört, fastän Arsenal saknade mer eller mindre 12 spelare. Aouch. så där kan jag bara ligga i min soffa och muttra och mumla svordomar medan Rikard och Ulf tjoar på i väldigt retsam stil. Jag hatar fotboll. Fast nä. På tisdag är det Zlatan - Torres och på onsdag nya tag då Arsenal möter Milan. Då jävlar ska de ta revansch på sig själva.

Så nu ska jag snart gå och lägga mig i vettig tid och titta på några avsnitt av Scrubs. Kanske kan jag bli av med den här känslan då... Ni vet när det kan kännas i benen när det är väderomslag på gång? Så känns det ugnefär, fast som att det ska bli en fet jävla storm. Det var nog bra att jag inte gick ut ikväll, var ganska lockad att dra till Emily och hennes fest ett tag där, har nog inte varit där på typ... fyra månader - ett halvår? Shit... men jag hade nog inte kunnat slappna av, massa folk blandat med min tillfälliga paranoia hade nog inte varit så bra. Till slut hade jag nog bara hasat mig in i ett hörn och stirrat med uppspärrade ögon överallt. Tuff kille den där Jonas.

Gud vad jag måste lukta. Det är helt klart värt det, men jag måste verkligen stinka. Jag har ätit ett ton vitlök känns det som. Vilket jag nästan har, har starkt underskattat makten hos vitlöken. Tre små klyftor räcker tydligen väldigt långt. Jag försöker att inte äta så mycket dressing förstår ni, har börjat en mycket, mycket modifierad version av ett sundare liv. Det betyder att jag äter pretty much samma som förr, men byter bort choklad mot bäcksvart sådan, äter mer grönt och studentpastan har bytts bort mot en fullkornig sådan. Och så har jag börjat träna så smått, vilket leder mig in till steg två i min stank.

Jag har nämligen inhandlat lite träningsgrejer! Jag hade planerat att börja gå på gym, men jag tycker det kostar så förbannat mycket. Så jag provar lite hemma först, ser om det funkar. Och det har jag alltså gjort i kväll vilket för oss till stank två, svettlukten. Men det var den värd, det var ofantligt skönt att träna igen. Det är underskattat att använda musklerna helt enkelt.

Vad har jag då införskaffat mig? Jo det ska jag allt tala om!

• Ett par vristvikter, på 1.5 kilo vardera som man kan sätta fast runt handlederna eller runt vristerna. Jag har haft dem runt vristerna en stor del av dagen, men i främsta laget är de alltså till för att använda som en slags hantlar, vilket jag också då så klart har testat dem som. Fungerar alldeles utmärkt. Om man sedan kan kombinera dem med vardagssysslor är det väl alldeles strålande. Som att spela tv-spel, tänk att man kan få ut mer än nördgasm av det kanske?

Så var visst helgen över. Den har gått så snabbt, den verkar visst ha en tendens att göra det när man har roligt. För roligt har jag haft. Ganska fantastiskt egentligen att vi lyckades styra att alla av oss kunde denna helg. Lär inte hända så jäkla ofta under en termin. Så när nu David och Sandra kommer så är det så klart bäddat för en lyckad helg. Inte helt gratis dock. Bio, utgång och restaurangbesök varje dag gör sitt. Men det är det så klart värt. Cloverfield på bion var en intressant tolkning av 9/11 där Godzilla möter Blair Witch Project ungefär. Mycket effektfullt. Festen var kanon och David blev full som en gris, och jag dansade loss ordentligt på Hugo. Sen vardagsmys så där, spel och film och grejer. Finemang!

Det var länge sedan jag kände mig så här glad. Dels för att jag har haft kul non stop hela helgen och så var jag dessutom på min praktikplats på gestaltningsbyrån idag och det känns mycket bra. Har ett litet projekt på gång, men jag återkommer mer om den senare, när jag är mer på det klara vad det egentligen handlar om. Jag känner mig taggad dock, ska bli redigt kul.

Appropå utgång så bröt jag mitt löfte om att inte sjunga mer efter Step by Step grejen, singstar hos Victor. Och Anders den jäkeln spöade mig till Simple Minds Don't you forget about me. Så inte värt det. Eller så betyder att jag får ta revansch nån annan gång. Sov försiktigt Anders, när som helst kan jag komma med en utmaning, när du minst anar det.

Jag har lyft Sandra så många gånger den här helgen. Jag har använt henne som skivstång, hon har ridit på mina axlar, jag har lyft henne med mina ben då hon tyckte det var kul att falla ner för soffan och för mig att fånga upp henne, vi har brottats och jag har får putta undan henne då och då. Det är lite skönt att musklerna faktiskt får arbeta lite grand. Så jag har blivit lite inspirerad av nyss nämnda Sandra som gör kvällsgympa. Så det får bli lite armhävningar, situps och så innan läggdags. På morgonen går det inte, så klart. Kroppen kan inte användas förrän några timmar in på det vakna dygnet. Det är förstås inte mycket, men det är alltid en start., tills jag hittar min riktiga träningsstil.

Gah frustrerad. Jag var mer eller mindre sjuk i går, och mer sjuk på riktigt idag. Så jag missade den värdelösa uppgiften att presentrera min kommande praktik för klassen. Vilket visade sig vara ett dumt misstag. Jag hade väntat mig en komplettering men inget i detta omfång. Hot om uteblivna CSN pengar, allmänt otrevlig ton och så en kompletering på 5 sidor! FEM! Det är helt orimligt, uppgiften i sig var att prata i två, tre minuter. Funderade länge och väl på att låtsas vara min bror och bara helt enkelt be läraren dra åt helvete. Men det gjorde jag tyvärr inte, det hade nog inte hjälp min sak. Men jävligt dumt och jag är mycket sur på lärarjäveln.

Men det blir roligare. Både David och Sandra hälsar på i helgen, som en liten mini invasion av norrlänningar. Det blir enormt kul, om än lite trångt kanske. Men vi bor ju stort nu!  Det småknepiga är att det inte tycks finnas någon vegan restaurang i staden, förutom en förvisso trevlig salladsbar. Men det fixar sig alltid. I morgon blir det i alla fall bio, Cloverfield. Är lite rädd för skakiga kameror, och det är visst 1 timme och 24 minuter av den konstformen men... vad gör man inte för konsten?

Dags att städa nu kanske. Sandra gillar ju djur och så men det är inte så häftigt med dammråttor.... jag hoppas att det är de enda djuren häromkring... Otrevligt att öppna köksluckor bara för att mötas av en skallerorm liksom. Kanske dags att byta sängkläder också då. Jag har på något sätt lyckas vrida lakanet som en korv. Jag verkar sova märkligt.

Vill ni kanske nåt spännande? Från när jag och Rikard arkiverade för några dagar sedan? Klart ni vill.

Intressant föreläsning idag, det handlade om kroppsspråk och liknande. Visst har man haft föreläsningar om sådant och liknande förr, men det är alltid en idé att uppdatera. Det är jäkligt intressant, man säger så enormt mycket som man själv är omedveten om. Blickar, rörelser, tonfall... Jag undrar hur jag själv framställer mig. Kanske är lite farligt att tänka på egentligen, det är omedvetet av en anledning. Om man har för stor kontroll på sitt omedvetna språk, så tror jag att man skulle kunna bli en ganska falsk människa, det blir inte uppriktigt. Men lite försöker man ju ändå. Försöker att inte sätta folk i ett skruvstäd, men då jag själv alltid får ett gott intryck av folk som har ett fast handslag så försöker jag också ha det då jag hälsar på nån. Och eh... det är nog en god idé att titta folk i ögonen innan man kollar andra delar av den mänskliga anatomin. Hur inbjudande den än kan vara, annars är det lite creepy. 

Jag brukar ju inte tycka om när det är för mycket folk jag inte känner på en och samma plats. Det har nog mycket med en persons omedvetna sociala zoner att göra. Jag vill inte ha främlingar för nära mig, kanske för att jag inte kan lita på dem, de har inte förtjänat den. Tillit är en viktig egenskap för mig, och jag är inte alltid generös med den. Det är säkert därför jag har ganska få vänner.


Min ekonomi är ganska god just nu faktiskt, har mer pengar än vad jag trodde, och har tacksamt nog tillräckligt mycket för att lägga undan 1000 kr till sommaren, och fortfarande leva ett hyfsat gott liv. Speciellt då jag lekt hamster eller nåt annat av de där djuren med stora tänder som inte är häst, och samlat på mig ganska gott om mat. Har åtminstone middagar för 14 dagar, det här går ju alldeles strålande.


Det var en vecka sedan nu. Satt nästan på samma plats i gropen idag, det var svårt att inte tänka på. Såg dessutom nyss Scrubs, avsnittet där Laverne dör, men vägrar ge upp förrän alla hennes vänner där fått ta farväl av henne. Är nog det som känns allra mest. Jag fick inte ta farväl av henne på ett värdigt sätt. Jag tog farväl i julas, men inte som jag hade önskat. Men hon visste nog hur mycket hon betydde för mig. Tycker sådant är viktigt, lika bra att berätta för folk vad man tycker om dem, det finns inget där att förlora.


Farbror Hipp Presenterar

Min mobil har krånglat ganska mycket idag, efter många års trogen tjänst, så det kanske är dags att åtminstone börja titta åt nya håll. Mobiler börjar verkligen vara ett kapitel för sig, halva jordens befolkning sägs äga en, och den kan verkligen matcha de flestas stil och smak. Har man pengar kan man hitta en mobil att älska, punkt. Men börjar det kanske gå lite väl långt?

Speciellt det kvinnliga släktet verkar få mer och mer stylade mobiler med dem i åtanke, medan vi killar får mobiler som fungerar mest som... ja mobiler.  Vad sägs till exempel om Nokias nya 7900 Crystal prism? Kanske den mest överdesignade mobilen någonsin, men å andra sidan är det väl trevligt med mobiler som sticker ut lite grand?